Halvar Sandell

Dagens heliga evangelium, som vi hörde här innan konfirmandernas sång, för oss in i en välkänd skildring i Bibeln. De flesta som minns något från Bibeln, minns från söndagsskola, klubbar och skolans religionsundervisning bl.a. detta om den slagne mannen och den barmhärtige samariten.

Vad är då sammanhanget och vad är det Jesus vill säga?

Upptakten i dagens evangelium

Det hela börjar med att Jesus får en verkligt angelägen fråga riktad till sig av en man. Denne man kommer med frågan ”Mästare vad skall jag göra för att få evigt liv?”
Det är den viktigaste frågan som en människa kan ställa och den bör ställas.

Vår livsmiljö och de grundläggande frågorna

Vi lever i ett relativt fritt och öppet samhälle och ett ganska fritt kulturklimat, men vissa frågor är ändå tabubelagda. Vissa naturliga och grundläggande frågor, skall man inte ställa, då blir man lätt misstänkt för att vara konstigt eller för mycket orienterad åt det religiösa hållet. Det gäller frågorna om varför människorna och jag själv finns här i detta mänskliga liv, vad som är meningen med det hela, vad som döljer sig bakom dödens gräns. Något kan man förstås fundera på detta, men den som litet mera tydligt och klart rör om i just dessa frågor, marginaliseras lätt i det mänskliga umgänget. Det hör liksom inte till att bestämt fråga och fundera på sånt.

Det är som om man skulle ha blivit nedsövd och placerad på ett tåg i rörelse. Man vaknar upp och ser vad som är på gång man ser ett landskap som glider förbi, man kan fråga om nästan allt och får svar på vilken effekt loket har hur vagnarna är konstruerade, vilket material som har använts för inventarierna, vilket papper som är använt i pappersmuggarna, vad som helst kan man diskutera och få svar på. Men man får absolut inte fråga varifrån tåget kommer och vart det är på väg.

Inställningen till existensens grundfrågor och gudstron i det nordeuropeiska hörnet av världen kan på visst sätt beskrivas med denna relaterade bild.

Anknytning till Kyrka och Tro som dock finns

Så ser det ut på ytan då man tänker på det som klart utsäges. Samtidigt har vi alla - och det förklarar att vi är så många samlade här idag - en mer eller mindre stark relation till den yttre kyrka som funnits i detta land under hela den tid, som hänför sig till vårt lands historieskrivning. Och vetskapen finns djupt i folksjälen under det som på ytan syns: Kyrkan förvaltar hemligheter, såsom det sägs givna av Gud själv, vilka just gäller tillvarons vad, varför, vartill och vart.

Då kristendomen kom till vårt land försvann småningom hedningarnas fruktan och vidskepelse, människolivet fick helgd och rättsgaranti, ättestupan där man kastade ut de gamla, orkeslösa och sjuka försvann, oönskade barn fick inte slängas ut i skogen. Kännedomen om en som hette Kristus gjorde detta. De livsideal, som uttrycks i denna skildring om den barmhärtige samariten kom till heders. I de medeltida landskapslagarna skrev man ”Kristus är först i vår lag".

Kärnan i dagens evangelium

Om vi nu ett tag koncentrerat försöker fundera på vad som denna skildring i Bibeln kan lära oss, kan vi se att Jesus tar sig an denna man som frågar vad han skall göra för att få evigt liv? Jesus genomför ett konfirmationsförhör med honom. Mästaren Jesus börjar just med buden såsom vi börjar i skriftskolan.

Jesus frågar: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” Och då kommer denna man med det dubbla kärleksbudet som svar. ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus godtar svaret och säger: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.”

Mannen är fortfarande osäker med sig själv och frågar: Vem är då min nästa? Vem är min medmänniska? Han vill framstå god och rättfärdig och han undrar om han har tillräckligt i bagaget för att möta döden och evigheten?

Den laglärde i texten vill uttrycka en osäkerhet om han faktiskt har uppfyllt det Gud kräver

Då berättar Jesus liknelsen om den barmhärtige samariten. En skildring om mannen som begav sig från Jerusalem på den farliga vägen genom det obebyggda bergslandskapet till Jeriko nere vid Jordan. Rövare, som sannolikt dök upp från något bakhåll, överföll mannen, misshandlade honom och lät honom ligga där halvdöd. En präst och en levit gick förbi och sen kom en som hjälpte den slagne mannen och det visade sig underligt nog att denne var en annars föraktad främling, en samarit. Då Jesus har kommit till slutet av sin berättelse frågar han: Vem av dessa tre tycker du att var en nästa för mannen, som hade råkat ut för rövare? Svaret blir: Den som visade honom barmhärtighet.” Hör på denna fråga! Är den inte på något sätt, som vi tycker felställd? Borde inte frågan ha lytt vem är här den utsatta nästan som behövde hjälp, och svaret i så fall: den slagne mannen. Men nej, så frågar inte Jesus. Detta svar inbegär han inte.

Omsvängt frågar han: Vilken av dessa tre, tycker du var en nästa för mannen som hade fallit i rövarhänder. Svar: ”Den som bevisade honom barmhärtighet.”

JESUS själv är den store barmhärtige samariten, som kommer till oss

På ett underfundigt sätt pekar Jesus på sig själv här samtidigt som han vill lära oss att vi skall visa medlidande och hjälpsamhet mot dem som har det svårt. Den som bevisar barmhärtighet vem är det egentligen?

Det är Jesus själv. Han är Gud av evighet, som kom till vår värld, för han hade sett hur slagna vi var av våra synder och hur vi alla var på väg till den stora undergången. Han är den som kommer och visar stor barmhärtighet. Han uppfyller hela Guds heliga och stränga lag i vårt ställe. Men det avgörande är att vi låter honom hjälpa oss, då han kommer till oss med sin hjälp. Många som ligger slagna vid vägkanten fattar inte sin situation och förstår inte att ta emot hjälpen.

Inför Jesu hjälp behövs sjukdomsinsikt

Jesus beskriver detta förhållande då han säger att han inte har kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare, inte friska utan sjuka (Matt 9:13, Mark 2:17, Luk 5:31). Alla har brutit mot buden, men många tar inte det på något särskilt allvar. ”Än sen, vilket problem är det?”, tänker de. Många saknar sjukdomsinsikt och det är det farliga. Det betyder att man inte vill ha Jesu hjälp och frälsning och då går det verkligen illa.

Budens uppgift

- yttre ordning och rimliga förhållanden
I skriftskolan har vi lär oss att vi behöver Gud heliga bud för den yttre ordningen skull. Slutar människor helt att även i det yttre livet skilja mellan rätt och orätt, faller hela samhällslivet ihop. Det blir kaos.

Guds bud, som människor känner redan genom samvetets och naturens vittnesbörd är viktiga för att livet skall fungera, där människor lever tillsammans. Utan Gud bud kommer hänsynslösheten in och medkänslan åker ut.

- en avslöjande spegel
Men vi behöver också Guds heliga bud som en spegel att spegla vårt eget liv i. Gud heliga bud är mycket avslöjande och ger oss diagnosen, som ger slutsatsen: Vi är syndare, vi är fördömelsevärda, vi behöver akut hjälp och bot i vår situation. Det är in i denna situation som Jesus talar. Han talar till oss slagna och erbjuder sin hjälp. Låter vi oss vårdas och skötas av honom?

Då vi på bestämda punkter märker att vi brutit mot Guds heliga bud, så skall vi överge det orätta och be om Jesu förlåtelse och hans hjälp till ett nytt liv. Den som vet att den inte alls vill bryta med synden, skall inte på trots, mena att Jesus hjälper i alla fall.

En rätt församling är: - värdshuset, där de slagna vårdas

Det värdshus i vilket Jesus den barmhärtige sköter och vårdar människorna är hans kyrka, där han föder dem till nytt liv genom sitt starka Ord och sina heliga sakrament.

Spegla dig i buden och se vilken hjälp du behöver och du kommer säkert att få den hjälp du behöver.

Den som däremot vet med sig att den inte ens vet om den vill kalla Jesus för Guds Son skall idag vara försiktig. Den som vet med sig att den inte vill bryta med det som står i strid med Guds heliga vilja, som den är beskriven i Bibeln skall inte tro att den kan gardera sig i alla riktningar med att ta emot Nattvarden och låta allting förbli som det är, hur det än är. Jesus kallar oss till efterföljelse och till att dagligen bryta med synden. Nya testamentet talar om att vi inför Nattvardens sakrament skall pröva oss själva. Jesu Kristi apostel säger att utebliven prövning är farlig. Man kan äta och dricka en dom över sig.

Den som håller Bibeln för en sagobok och den som fortsatt vill leva sexuellt samliv utanför äktenskapets förbund och dess ramar skall inte bruka nattvarden. Den som tycker att det fortsättningsvis är rätt att bedra t.ex. skattemyndigheter och försäkringsbolag skall ändra sig om den vill gå fram.

Men för alla som vill böja sig för Guds heliga vilja och vill motta Jesu förlåtelse och hans stora och befriande hjälp mot synden, döden och domen lyder maningen: Kom ni alla som är tyngda av bördor och jag skall ge er ro!

Den stora barmhärtige Samariten, världen stora och mäktiga Frälsare är här för att bota oss från syndens skada och ge oss alla synders nådiga förlåtelse. Jesus upprättar och befriar oss och leder oss en säker väg till himlen, till salighet och ära.

Rakkaat ystävät! Meidän Herramme Jeesus Kristus on armahtavainen samarialainen, joka on tullut maailmaan auttaakseen meidät synnistä, kuolemasta ja kadotuksesta. Hän on täällä tänään Sanassaan ja Sakramentissaan. Jokaiselle katuvalle syntiselle hän lupaa armonsa ja pelastuksensa.

Mutta se, joka ei tahdo katkaista siteitä syntiin, varokoon. On väärin kohdata Vapahtaja Ehtoollisen Sakramentissa, jos ei todella tahdo hänen apuaan; siinä tapauksessa on syytä odottaa.
On varottava sitä, ettei vastaanota Sakramenttia tuomioksi.

Mutta jokainen, joka haluaa Kristuksen voimallisen ja ylitsevuotavan avun, tulkoon; eikä hänen pidä miettiä onko hän liian pahoin joskus rikkonut Jumalan käskyjä vastaan. Jeesuksen voima ja apu on suurempi.

Logosmappen | Tal och predikningar