Martin Luther: Om den trälbundna viljan [Innehåll]

Erasmus' försök att vederlägga Luthers skriftbevis

»Allt kött är gräs» (1 /2)

Det fjärde stället är ur samma kapitel i Jesaja: »Allt kött är gräs, och all dess härlighet såsom ett blomster på marken. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när Herrens anda blåser därpå»*140 etc. Nu tycks det min diatrib vara för våldsamt att låta detta syfta på nåden och den fria viljan. Varför det, undrar jag? Eftersom Hieronymus, heter det, fattar »ande» som »häftig vrede» och »kött» som »människans svaga natur», som ingenting förmår mot Gud. Återigen bjuder man på Hieronymus' struntprat i stället för Jesaja. Jag måste kämpa hårdare mot det äckel, som den stora vårdslösheten (för att inte bruka skarpare ord) i »Diatribe» plågar mig med, än mot själva boken. Jag har emellertid helt nyligen sagt min mening om Hieronymus' vishet.

Låt oss nu jämföra en rad utsagor i »Diatribe»! Köttet, heter det, är människans svaga natur, Anden åter den häftiga gudomliga vreden. Har då den gudomliga vreden ingenting annat att förtorka än den stackars svaga människonaturen, som den i stället borde upprätta? Men nu följer vad som är än skönare: »blomstret» är den härlighet, som uppkommer genom den Iycka som gäller kroppsliga ting. Judarna berömde sig av templet, omskärelsen, offren, grekerna av sin vishet. Således är »blomstret» och köttets härlighet gärningarnas rättfärdighet och världens vishet. Hur kan då rättfärdighet och vishet kallas kroppsliga ting i »Diatribe»? Hur stämmer det vidare med Jesaja själv, som med egna ord utlägger sin mening så: »I sanning, folket är gräset.»*141 Han säger inte: »I sanning, människans svaga natur är gräs», utan »folket», och han bekräftar det med stark försäkran. Vad är emellertid folket? Är det bara människans svaga natur? Nu vet jag inte, om Hieronymus med människans svaga natur avser själva skapelsen eller människans lott och olyckliga ställning. Vad det än är, säkert är, att den gudomliga vreden vinner ett utmärkt lov och ett härligt byte, eftersom den förtorkar den stackars skapade varelsen eller de olyckliga människorna i stället för att förskingra de övermodiga och stöta härskare från deras troner och skicka bort de rika med tomma händer, såsom Maria sjunger.

Låt oss emellertid kasta masken och följa Jesaja! »Folket», säger han, »är gräset». Folket är emellertid inte bara kött eller människonaturens svaga väsen. Det omfattar allt som finns i folket, såsom de rika, visa, rättfärdiga och heliga. Ingen vill väl från judarnas folk undanta fariseerna, de äldste, ledarna, de förnämsta, de rika osv. Härligheten kallas med rätta »blomstret», eftersom de berömde sig av riket, makten i samhället, framför allt av lagen, Gud, rättfärdigheten och visheten. Så framställer ju Paulus förhållandet i Rom. 2, 3 och 9.

När Jesaja alltså säger »allt kött», vad betyder det annat än »allt gräs» eller »allt folk»? Han säger ju inte rätt och slätt »kött», utan »allt kött». Till folket hör emellertid själ, kropp, ande, förnuft, omdöme och allt förträffligt som ytterligare ges hos människan eller kan hittas på att nämna. Han undantar ju ingenting, han som säger: »Allt kött är gräs», endast anden, som uttorkar. Inte heller utelämnar han något, han som säger: »Folket är gräset.» Giv alltså hit den fria viljan, giv hit vad som hålles för högst och lägst i folket! Allt detta kallar Jesaja gräs och kött. Ty de tre orden, kött, gräs och folk, betyder enligt hans egen förklaring, han som är författare till boken, i detta sammanhang samma sak.

Vidare försäkrar du, att grekernas vishet och judarnas rättfärdighet, som uttorkats genom evangeliet, är gräset eller blomstret. Anser du kanske inte, att visheten hos grekerna var det förnämsta de hade? Var inte rättfärdigheten hos judarna det förnämsta de var mäktiga? Lär du oss något förträffligare! Vart tog din frimodighet vägen? Du tänkte ju håna- Filip*142 gissar jag-med orden: »Om någon påstår, att det yppersta i människans natur inte är något annat än kött, dvs. är gudlöst, skulle jag gärna instämma med honom, om han belägger sin ståndpunkt med vittnesbörd ur den heliga skrift.» Här har du ju Jesaja, som med kraftig stämma kallar folket, som är i avsaknad av Herrens Ande, för kött, fastän du inte ens så hör det. Du har din egen bekännelse, i det du-kanske oavsiktligt-kallar grekernas vishet för gräs eller gräsets härlighet. Det är ju samma sak, som om du hade sagt kött. Ty du vill väl inte göra gällande, att grekernas vishet inte har att göra med förnuftet eller den ledande principen*143, som du uttrycker dig, dvs. den förnämsta delen av människan?

Föraktar du mig, så ber jag dig Iyssna på dig själv, då du, gripen av sanningens makt, säger vad rätt är. Du har Johannes: »Det som är fött av kött, det är kött, och det som är fött av Anden, det är ande.» Det stället bevisar tydligt, att det som inte är fött av Anden är kött. Annars skulle ju inte Kristi ord äga giltighet, då han delar varje människa i två delar, kött och ande. Detta ställe går du emellertid tappert förbi, som om det inte lärde dig vad du söker. Enligt din vana störtar du iväg åt annat håll. Under tiden förklarar du, att Johannes säger, att de som tror är födda av Gud och blir Guds barn, ja gudar och en ny skapelse. Du bekymrar dig inte om vad som följer av indelningen. I stället lär du utförligt och tidsödande vilka som hör till den ena sidan. Du litar förstås på din retorik, som om ingen funnes, som skulle lägga märke till vad du slugt går förbi och fördöljer.

Det är svårt att undvika att i detta sammanhang inse dig klipsk och arglistig. Den som behandlar skriften med sådan slughet och med sådant hyckleri som du gör, han kan naturligtvis tryggt bekänna, att han ännu inte blivit upplyst genom skriften, men att han gärna vill låta sig upplysas. Ändå vill han allt hellre än det. Detta säges bara för att skymfa det klara Ijuset i skriften och för att pryda egen halsstarrighet. Så påstår judarna ännu till den dag i dag är att skriften inte bevisar vad Kristus, apostlarna och hela kyrkan lärt. I intet avseende kan kättarna upplysas genom den heliga skrift. Papisterna har ännu inte blivit upplysta genom skriften, fastän till och med stenarna ropar ut sanningen. Kanske väntar du, att det skall anföras ett ställe ur skriften, som bokstavligen Iyder: »Den förnämsta delen i människan är kött», eller »det förträffligaste i människan är kött». Annars kommer du att stå där som oövervinnelig segrare. Det är, som om judarna skulle kräva, att det skulle anföras ett ord ur skriften, som bokstavligen säger: »Jesus, timmermannens son, född av jungfrun Maria i Betlehem, är Messias och Guds Son.»

Då du här ansättes av den tydliga meningen, kräver du av mig, att jag skall anföra bokstäver och stavelser. I andra sammanhang, då du besegras både av bokstaven och meningen, vill du ha bildliga uttryckssätt, symboler och sunda utläggningar. Alltid finner du på något att säga emot den heliga skrift. Inte heller är det underligt, då hela din strävan går ut på att söka efter något att säga emot. Än tar du din tillflykt till fädernas utläggningar, än till förnuftets orimligheter. Då intetdera hjälper, talar du om fjärran och nära ting, bara för att inte bli fast genom det skriftställe det gäller. Vad skall jag då säga? Proteus är ingenting i jämförelse med dig! Men inte ens på det sättet kan du undkomma. Hur skröt inte arianerna över sin seger, därför att stavelser och bokstäver i ordet »homoousios» inte fanns i skriften!*144 De brydde sig inte om att saken effektivt bevisades med andra ord. Är detta bevis på ett gott sinnelag, för att inte säga fromt, som önskar undervisning? Därom må själva ogudaktigheten och orättfärdigheten döma!

Behåll du din seger! Vi, de besegrade, erkänner att dessa bokstäver och stavelser-att det bästa hos människan endast är kött-inte återfinns i den heliga skrift. Besinna emellertid vilken seger du vunnit, då jag bevisar, att det i skriften finns en mängd uttryck för att inte bara en enda del eller den bästa och förnämsta delen av människan är kött, utan att hela människan är kött. Inte det allenast, utan att hela folket är kött. Ja, inte ens detta är nog, utan hela människosläktet är kött. Kristus säger ju: »Det som är fött av kött, är kött.» Förstår du symbolerna, hitta på en bildlig betydelse, följ fädernas utläggning eller vänd dig åt annat håll och tala under tiden om trojanska kriget för att slippa se eller höra stället det gäller! Vi tror det inte, vi ser fastmer och erfar, att hela människosläktet är fött av kött. Därför tvingas vi att tro vad vi inte ser, nämligen att hela människosläktet, enligt vad Kristus lär, är kött. Om nu den viktigaste, ledande delen i människan inbegripes i hela människan, i hela folket, hela människosläktet, det överlämnar jag åt sofisterna att tvivla på och tvista om. Jag vet, att i hela människosläktet innefattas kropp och själ med alla krafter och verk, med alla laster och dygder, med all vishet och dårskap, med all rättfärdighet och orättfärdighet. Allt är kött, därför att allt är köttsligt sinnat, dvs. tänker blott på sitt eget och är blottat på Guds ära och Guds Ande, såsom Paulus säger i Rom. 3.

Jag har därför ett svar att ge då du säger, att inte varje begär eller böjelse hos människan är kött. Det finns också en, menar du, som säges tillhöra själen, en som säges tillhöra anden. Därigenom strävar vi att nå det redbara och hederliga, såsom filosoferna gjort. De lärde, att man tusen gånger hellre bör dö än låta något skamligt komma sig till last, även om man visste, att människor inte skulle få veta det och Gud förlåta det. Jag svarar så här: Den som inte tror något fast och visst, för honom är det lätt att tro och säga vad som helst. Inte jag men din käre Lucianus må fråga dig, om du i hela människosläktet kan uppvisa en enda-vore han än två eller sju gånger en Sokrates-som åstadkommit vad du här säger och skriver att de lärt. Vad fabulerar du då om med fåfänga ord? Skulle de sträva att nå det hederliga, som inte visste vad det hederliga var? Kanske kallar du det för hederligt-för att nu ta det bästa exemplet - att de dött för fosterland, för maka och barn, för föräldrar? Eller att de utstått utsökta kval för att inte behöva ljuga eller förråda, såsom Q. Scaevola, M. Regulus*145 och andra? Vad kan du emellertid uppvisa hos dessa annat än ett yttre sken av gärningarna? Eller har du rannsakat deras hjärtan? Tvärtom, det visade sig tillika vid det yttre skenet av deras gärning, att de gjort allt detta för sin egen ära. De blygdes inte ens för att erkänna och skryta över att de sökte sin egen ära. Ty av brinnande ärelystnad har romarna enligt eget vittnesbörd gjort allting utmärkt som de gjort. Samma sak gäller grekerna, judarna, ja hela människosläktet.

Låt vara att detta inför människor är hedervärt inför Gud kan ingenting vara mindre hedervärt. Det är tvärtom gudlöst och skändligt. Ty de har ju inte handlat med Guds ära för ögonen eller förhärligat honom såsom Gud. Ett gudlöst rov har de begått, därför att de berövade Gud äran och tillskrev den åt sig själv. Därför har de aldrig varit mer ohederliga och skamliga, än då de prålade i sina högsta dygder. Hur skulle de emellertid kunna handla med Guds ära för ögonen, då de var okunniga om Gud och Guds ära? Visserligen var det inte så, att den inte var uppenbar. Köttet tillät dem emellertid inte att se Guds ära på grund av att lusten efter egen ära rasade i dem. Här har du alltså denna ledande ande, den förnämsta delen i människan, som strävar att nå vad som är redbart och hederligt! En rövare av gudomlig ära är den, en som reser anspråk mot det gudomliga majestätet! Framför allt sker det då man är som mest hederlig och starkast prålar i sina förträffligaste dygder! Förneka nu, att dessa människor är kött och fördärvade av ogudaktigt begär!

Inte heller tror jag, att »Diatribe» skulle ta så stor anstöt av detta uttryck, att människan kallas »kött» eller »ande», om man i stället sade: Människan är köttslig eller andlig. Vi måste medge denna frihet-liksom åtskilliga andra-åt det hebreiska språket. Då det alltså heter, att människan är kött och ande, betyder det samma sak som då vi säger, att människan är köttslig och andlig. Med motsvarande uttryck heter det på latin att vargen är en skräck för fållorna, regnet en vederkvickelse för grödan. Eller man säger: den människan är brottet och ondskan personifierade. Så kallar också den heliga skrift med ett laddat uttryck *146 människan för kött liksom för köttsligheten själv. Ty människan tänker alltför mycket på och tänker inte på annat än vad som hör köttet till. Likaså kallas hon ande, eftersom hon endast tänker på vad som hör anden till, inte söker, inte gör eller företar något annat.

 

140 Kyrkobibeln har »Guds andedräkt».

141 »Ja, folket är gräs», kyrkobibeln.

142 Här asyftas givetvis Filip Melanchton.

143 »Hegemonikon», egentligen en stoisk term.

144 Vid konsiliet i Nicea 325 framlades en antiariansk formel av Eusebius av Caesarea. Genom ingripande av Hosius insattes uttrycket »homoousios», sconsubstantialis», för att understryka motsättningen mot Arius.

145 Luther åsyftar förmodligen Gaius Mucius Scaevola (inte Quintus), som efter ett misslyckat mordförsök på den etruskiske kungen Porsenna brände sin högra hand helt frivilligt för att skrämma med den romerska karaktärsstyrkan. - M. Aetius Regulus tillfångatogs under det första puniska kriget av kartagerna. Han sändes till Rom för att utverka fred. Han avrådde emellertid freden och återvände, trogen sin ed, till Kartago för att dö en kvalfull död.

146 Lat. »per epitasin».

[Början av sidan] [Föregående] [Nästa]

26.6.2001