Textutläggningar till tredje årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2003
Tjugofemte söndagen efter pingst Från död till liv Luk. 20:27-40   27. Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå, att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom Matt. 22:23 f. Mark. 12:18 f. 28. och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder, som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin broder. 5 Mos. 25:5 f. 29. Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös. 30. Då tog den andre i ordningen henne 31. och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig. 32. Slutligen dog ock hustrun. 33. Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru?" Sadducéerna ansåg att de hade stöd i Moses' förordning och menade, att Moses självfallet inte lärde någon uppståndelse från de döda, eftersom alla bröderna i deras exempel skulle ha lika rätt till kvinnan efter uppståndelsen. De föreställde sig tydligen att livet efter en eventuell uppståndelse skulle vara tämligen likt det jordiska. 34. Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur och hustrur givas åt män; 35. men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män taga sig hustrur eller hustrur givas åt män. [Ordet 'tidsålder' är en vilseledande översättning i detta sammanhang av aionos, speciellt i vers 35, emedan det associerar till enbart jordiska tidrymder. Såvitt jag kan förstå borde väl början av vers 35, med ledning av studiebibelns översättning, lyda 'Men de av denna tidsålder som anses värdiga att få del också av uppståndelsen . ..' Ord som 'nya, 'andra' eller 'kommande' finns inte i grundtexten i samband med aionos, tidsålder - däremot ordet 'denna' i båda verserna.] 'De som bliva aktade värdiga' är de som genom tron äger den 'värdighet' som Kristus har förvärvat åt hela världen genom sin död. 36. De kunna ju ej heller mer dö; Uppståndelselivet är ett helt annat liv än det jordiska. Där är livets fortbestånd inte beroende av ett fortgående födande av nya släktled, eftersom alla lever i evighet och ingen dör. ty de äro lika änglarna och äro Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen. Job. 1:6. Ps. 29:1. De som föds på jorden av jordiska föräldrar är alla dödliga barn av dödliga föräldrar, men de som är födda på nytt av Gud genom hans Ande och Ord, de har evigt liv, likasom Gud, deras Fader, är odödlig. Dessa är delaktiga i den uppståndelse som Kristus har vunnit och i vilken han är den förste. 37. Men att de döda uppstå, det har ock Moses på det ställe, där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; 2 Mos. 3:2 f. Apg. 7:30 f. Hebr. 11:16. 38. och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla." Dessa textord handlar inte bara om dem som lever i tron, utan om att alla människor, också de de avsomnade ogudaktiga, lever evigt - om än i evig död och pina - eftersom Gud, när han skapade människan, inblåste sin evighetsande i hennes näsa och gjorde henne till en evighetsvarelse lik sig själv. 39. Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt." 40. De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.   Sammanfattning Texten är inte primärt en utläggning över uppståndelsen, utan berättar om hur Jesus avslöjar de oandligas sturskhet eller skenbara säkerhet som bluff baserad på falsk lära. I följande avsnitt avslöjar Jesus en annan religiös grupperings falskhet. Att sadducéernas villfarelse rör sig om ett så centralt ämne i den kristna läran som uppståndelsen från de döda, visar hur allvarligt ett förnekande av en till synes fristående lärosats egentligen är. Utan uppståndelsen faller hela frälsningsläran samman.		Luk. 20:27-40 (SF 1998)     27. Några sadduceer,* - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse, - kom fram och ställde en fråga till Jesus: 28. "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29. Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. 30. Den andre 31. och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. 32. Till slut dog också kvinnan. 33. Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne." 34. Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35. Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36. Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn. 37. Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren "Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud". * 38. Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla." 39. Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger." 40. Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom. _________________________ NOTER 27. sadduceer: not till Matt 3:7. : fariseer och sadduceer: Ordet "sadduceer" är avlett av Sadok, överstepräst i Jerusalem (1 Kung 1:32). Sadduceernas anhängare tillhörde prästaristokratin i Jerusalem. Religiöst sett stod de i opposition mot fariseerna (Apg 23:8). Deras religiösa intresse var knutet till tempeltjänsten. Fariseerna såg sig själva som "avskilda" för lagen, sådan den var given av Mose och utlagd i "de äldstes stadgar". Politiskt sett stod de också mot varandra. Sadduceerna samarbetade nämligen med romarna. 37. 2 Mos 3:6.
Logosmappen | Innehåll | Förkortningar