Textutläggningar till andra årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2002, 2005
Trettonde söndagen efter pingst Jesus vår helare Matt 12:33-37   När Jesus hade avvisat fariséernas påstående att det var med de onda andarnas furste som han drev ut den onde anden ur en dövstum, fortsatte han att tala om orsaken till fariséernas lögnaktiga ord om honom. 33. I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet. Matt. 7:17 f. Luk. 6:43 f. 34. I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen. Matt. 3:7, 23:33. [B2000: huggormsyngel] 35. En god människa bär ur sitt goda förråd fram, vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram, vad ont är. Med 'ond människa' menas en som inte har blivit född på nytt och fått ett nytt, gudaktigt sinne. Eftersom fariséerna inte tog emot himmelrikets budskap, som skulle ha gett dem ett andligt liv, förblev de i det onda tillstånd, vari alla människor har hamnat genom syndafallet. De borde inse att orsaken till att de tänkte och talade vad ont var att de själva var onda människor. 36. Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på domens dag. Fariséerna hade talat fåfängliga eller onyttiga ord - inte om jordiska utan om andliga, allvarliga ting. Av texten ovan framgår att det inte heller var fråga om obetänkta, utflugna ord av i övrigt goda människor, utan övertänkta uttalanden. På domens dag är det ingen förmildrande omständighet om någon har talat färre onda ord än andra människor. Ett enda ont uttalande är nämligen tillräckligt för att påvisa att människan är ond, och detta enda onda ord är därmed tillräckligt för att föra henne i fördärvet. 37. Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig." Det är människans bekännelse i ord som avslöjar vem hon tjänar. Yttre gärningar behöver i och för sig inte vara bevis på ens rättfärdighet. Samma jordiska tjänst kan nämligen utföras av onda så väl som av goda människor. En rättfärdig människa tjänar därmed sin Gud, medan den ogudaktige tjänar djävulen. Fastän deras trosliv eller avsaknad därav således kan vara dold under den yttre gärningen, kommer intentionen dock till synes i deras bekännelse. Bekännelsen är frukten av det som finns invärtes. Och 'av frukten känner man trädet.' En god frukt vittnar om en rättfärdig människa, medan en ond frukt avslöjar en ogudaktig människa. _________________ Texten beskriver således munnens bekännelse som funktion av människans inre tillstånd - ett ämne ganska långt från dagens tema.		Matt. 12:33-37 (SF1998)     33 Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. 34 Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. 36 Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. 37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas."
Innehåll | Förkortningar