Textutläggningartill
andra årgångens texter
|
Juhani Martikainen 2002, 2005 |
|
|
|
||
|
Tionde
söndagen efter pingst
14. Ty det skall ske, likasom när en man, som ville fara utrikes, kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar; Mannen representerar Jesus, Guds Son. Efter att ha fullbordat sitt återlösningsverk och grundat sitt rike på jorden, överlämnade han evangeliet om detta till människor för att förvaltas och föras vidare. 1 Kor. 4:1. Detta överlämnande av himmelrikets skatter till människor sker alltjämt så länge evangeliet förkunnas. 15. åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for så utrikes. Jesus for upp till sin Fader och vandrar inte längre här i synlig gestalt. Punden representerar inte jordiska gåvor för jordiskt bruk. Sådana är av underordnad betydelse för Guds rike och får alltefter tillfälle och lämplighet brukas eller lämnas oanvända. 1 Kor. 14:19. Ett dåligt förvaltande av jordiska gåvor kan Gud förlåta för Kristi skull och har därför inte de konsekvenser som nämns i vers 30. Punden är nämligen de himmelrikets skatter eller sanningar som innesluts i Kristi evangelium. Ett rätt eller fel förvaltande av dessa har konsekvenser för evigheten. Tron är den rätta förvaltningen och otron den felaktiga. Alla
människor får inte Guds ords kunskap i lika
mått, men alla som nås av evangeliet får
ändå minst ett sådant pund, en
grundläggande insikt i Sanningen, en nyckel för
fortsatt ingång i evangeliet. Mängden av erhållna delinsikter i evangeliet är dock ingen väsentlig sak i sammanhanget, eftersom redan ett litet ord av Gud bär i sig hela nådebudskapet. Det är bara en fråga om att se Jesu frälsargestalt tydligare och mångsidigare eller dunklare och endels. Det är i varje fall fråga om samma Kristus, som är frälsningen också för 'de fåkunniga'. 16. Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund. Den enkla men klara sanning som räcktes åt mannen med det ena pundet lämnade mannen oanvänd. Jorden som han grävde ner den i var hans egen otro eller hans förblindade förnuft. Evangeliet blev därmed utan verkan i hans liv. Eftersom han förkastade det, blev det inte den port, varigenom han skulle ha kunnat gå vidare in i himmelrikets värld. Det blev inte ens en huvudets kunskap, eftersom han förkastade det med sina förnuftsargument. 19. En lång tid därefter kom tjänarnas Herre hem och höll räkenskap med dem. Ingen undgår Guds räkenskap. Vid evangeliets kontakt faller en dom över de ohörsamma, och denna dom bekräftas på den yttersta dagen. 20. Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.' Mannen var glad för att han hade fått förvalta så många av himmelrikets fördolda sanningar och därigenom kunnat vinna ytterligare insikter i dessa ting. 21. Hans Herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare. När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din Herres glädje.' De fem, två eller det enda pundet är smulor av Guds omätligt rika himmelska skatter. Men eftersom Guds ord är odelbart, och hans kärlek finns inlagd i varje del därav, följer därav, att varje del är oändligt värdefull och att den som tar vara på och tror ett enda litet stycke, har därmed tagit emot Gud själv. Dock är inte det rätta och trogna förvaltandet av skatterna förvaltarens egen förtjänst, eftersom evangeliet självt och ensamt gör människan till dess trogna förvaltare. Evangeliet skapar själv tron i människan hos vem Gud vill och när han vill. Annars vore Guds nåd inte nåd, utan till en del människans förtjänst. 24. Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött; Den som förkastar det första lilla stycket av Guds sannings ord, förlorar därmed också allt det övriga och drar Guds vrede över sig. Mannen
med det ena pundet blir inte motsagd av sin Herre. Det
är sant att Gud kräver tro av alla som får
del av evangeliet, trots att han efter sitt fördolda
rådslut av evighet har utvalt endast vissa
människor, d.v.s. gett dem möjlighet att ta emot
evangeliet. Joh. 6:65. Rom. 9:11,18. Det går inte att argumentera mot Gud själv. Han är upphöjd över allt och alla i sitt fördolda majestät. Han är den högste domaren, och ingen kan få rätt mot honom. Job. 36:23 f, Rom. 9:20,21. Den som inte tar vara på evangeliet om Sonen måste stå till svars för sin otro, trots att det är Gud som har trons gåva i sin hand och ger den åt vem han vill efter sitt eget gottfinnnande. Rom. 9:15,16. [För fördjupning i detta ämne läs Martin Luthers skrift Om den trälbundna viljan.] 27. Då borde du också hava satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem. Den som omfattar Kristus och hans nåd genom tron har salighet och evigt liv, men den som förkastar Kristus har ingenting till sitt försvar på domens dag, och han kommer att bli brutalt tagen ur sin egen inbillade rättfärdighet. 30. Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan. Utkastandet i mörkret sker redan i tiden i och med att man förkastar ljuset, Guds ord, och sist vid tidens ände. Mörkret är lika med total utestängdhet från Guds och de saligas gemenskap och innebär evig död, i vilken det inte finns någon glädje utan endast grämelse och klagan. |
Matt. 25:14-30 (SF1998)
14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent - var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg. 16 Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar. 19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. 26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|