Textutläggningartill
andra årgångens texter
|
Juhani Martikainen 2002, 2004 |
|
|
|
||
|
Treenighetssöndagen
1. Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Gud Fader har planterat vinträdet i sin vingård d.v.s. han har sänt sin Son i världen. Här är det inte fråga om bara personen Jesus utan med honom allt vad han står för, nämligen hans frälsningsverk och budskapet om detta. Det finns bara ett sannt vinträd, en sann lära, genom vilken det ges frälsning åt världen. 2. Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. Grenarna är i första hand israeliterna, Guds egendomsfolk, men också alla till Kristus döpta, samt i sista hand också hela världen, vilken omfattas av Jesu försoningsverk. Jesus och hans verk ger genom evangeliet näring åt grenarna. Fadern står över allt och sköter grenverket i avsikt att få en god skörd. Men allteftersom grenarna mångfaldigas och evangeliet utbredes, visar det sig, att många grenar trots allt inte bär någon andlig frukt. Dessa suger åt sig evangeliets sken men föraktar dess kraft. Sådana grenar tar Fadern bort. Andra grenar visar sig bära frukt. Dessa har tagit emot Kristi lära med glädje och fört den vidare som bekännelse. Men även dessa grenar bär på ofruktsamma delar, utväxter i form av vanföreställningar som härrör från djävulen och människans av synd fördärvade natur. Sådana utväxter rensar Fadern bort med Sanningens ord. På det sättet får han en allt större del av evangeliets rikedom att flöda fram i bekännelsen. Man
brukar förknippa Faderns beskärningar med
sjukdomar och svårigheter som drabbar människan.
Och visserligen använder Fadern sådana, men det
bör nämnas, att jordiska motgångar och
lidanden i och för sig inte biter på lögnens
utväxter. Endast tillsammans med Ordets undervisning
blir lidandet till nytta. Det är Ordet som har
skärpan och kraften. 3. I ären redan nu rena i kraft av det ord, som jag har talat till eder. Lärjungarna var redan rensade (B2000 'ansade') i den meningen att de, med undantag av Judas, hade anammat Jesu rena evangelium, som innebär syndernas förlåtelse och därmed rättfärdighet inför Gud. Joh. 13:10, 11. 4. Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig. Joh. 6:56. Jesus visste väl, att Guds makt genom Ordet skulle bevara lärjungarna i tron på honom, men han ville att lärjungarna skulle vara medvetna om betydelsen av förhållandet mellan honom och dem. I orden ger Jesus uttryck för sin innerliga önskan och kärleksfulla omsorg om lärjungarna. 5. Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra. En Jesu lärjunge kan inte verka på egen hand. Om livsflödet från stammen inte kommer in i grenen, då avstannar dess liv. Orden 'ty mig förutan kunnen I intet göra' inbegriper allt från tanke, initiativ och beslut till verkets fullbordan. Denna lära om stammens och grenarnas förhållande till varandra är grundläggande i sann kristendom. Gud ger aldrig sin hjälp som ett tillskott till vår egen förmåga, utan han verkar själv allt i sina barn genom sitt mäktiga ord. 6. Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp. Den som inte tar emot evangeliet är redan att likna vid en avbruten gren utan kontakt med stammen. Det finns ingen återvändo för dem som förkastar evangeliet, eftersom kraften till omvändelse finns endast i detta. Det sken av gudsfruktan som en sådan människa eventuellt har, försvinner inför Guds domstol. 7. Om I förbliven i mig och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. Jesus
ger här ett exempel på konsekvenserna av
föreningen mellan stammen och grenen. Han konstaterar
att lärjungens alla böner går fram och blir
besvarade. 8. Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt och bliven mina lärjungar. Fadern blir förhärligad genom det som han verkar i och genom sina barn. Det är nämligen Faderns verk genom Sonen och Anden att människor blir hans barn och lärjungar. Vidare är det Faderns verk genom Ordet och Anden att dessa bär frukt i form av bekännelse av Kristus. Alla de tolv var Jesu lärjungar i yttre mening, men bara elva blev det i den mening som Jesus här avser. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek. Jesu kärlek till lärjungarna är gudomlig, ren och djup så som Faderns kärlek till Sonen. Jesus vill att lärjungarna ska förbli i tron på hans kärlek. Den som tror på Jesu gudomligt djupa kärlek är också innesluten i denna. 10. Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek. Om någon anammar Jesu lära, då är och förblir han i Jesu kärlek. Hans kärlek finns nämligen uppenbarad i hans ord och lära, evangeliet om hans ställföreträdande lidande för världens frälsning. Den som tror hans ord åtnjuter i detta hans kärlek. På liknande sätt är Jesus inbegripen i Faderns kärlek då han tror Faderns ord till honom. Man kan inte förbli i Jesu kärlek genom att hylla honom som person under det att man förbigår hans ord och lära. Vägen till hans kärlek går nämligen genom det som han säger och lär. _________ [Denna text, som talar om trons gemenskap med Kristus, dess nödvändighet och funktion, har inget gemensamt med handbokens rubrik för denna dag 'Den dolde Guden'. Uttrycket 'den dolde Guden' är för övrigt helt omöjligt i kristen förkunnelse. Guds väsen övergår visserligen allt mänskligt förstånd, som det sägs i introduktionen för dagen, men därmed är ju också sagt att vi inte kan veta eller säga något om det och får inte heller. Det däremot som Gud har uppenbarat om sig i sitt Ord vill han ha förkunnat. Visserligen är också det fördolt för visa och kloka, men helt uppenbart för trons folk. Bara så som han har uppenbarat sig vill han bli förkunnad, inte som dold, inte heller för att bli begapad med förvåning, likt judarnas förhållande till Jesu underverk, utan sedd med trons ögon likt den som sade: 'Ett vet jag: att jag som var blind, nu ser'. Förkunnar man Gud som dold, talar man för det mänskliga förståndet och kommer ingenting åstad. Förkunnar man däremot Gud som uppenbarad, till den del han vill bli uppenbarad, då talar man för tron och förmedlar evigt liv genom Guds uppenbarelse i Kristus.] |
Joh. 15:1-10 (SF1998)
1 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. 9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|