Textutläggningar till andra årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2002,2004
Sjätte söndagen efter påsk Väntan på den helige Ande Joh. 7:37-39 37. På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: "Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. 3 Mos. 23:36; Jes. 55:1; Joh. 4:14, 6:35; Upp. 22:17 Den törst som Jesus talar om är en andlig törst efter rättfärdighet d.v.s. efter syndernas förlåtelse. Matt. 5:6. Trots att Jesus ännu inte i tiden hade burit och borttagit världens synd, så gällde detta verk redan nu inför Gud som ett evigt fullbordat faktum, vars resultat redan nu kunde utdelas i form av syndernas förlåtelse. Alla människor är i behov av syndernas förlåtelse, eftersom ingen är rättfärdig inför Gud. Men de som verkligen törstar efter rättfärdighet och förlåtelse är få. Alla de övriga är alltfort andligen döda och känner inte en sådan törst. Fariséen och publikanen i templet exemplifierar dessa två tillstånd. Luk. 18:9-14. Jesu ordval 'Om någon törstar' antyder att han var medveten om att ytterst få av dem som då stod där hade en sådan törst. Detta var hans sorg. Av samma orsak rördes han till tårar när han var på väg till Jerusalem. Han ropade nu ut sitt budskap med hög röst, kanhända inte bara för att göra sig hörd, utan också på grund av att han visste att många inte trodde honom. 38. Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger." Jes. 12:3, 44:3, 58:11; Sak. 14:8 Det levande vatten som flyter fram från den troendes inre är samma budskap om Kristi nåd och tillräknade rättfärdighet som hon själv har fått del av. De som tror på Kristus kan inte motstå att bekänna honom inför sin omgivning, eftersom det är evangeliet självt som verkar sitt framflödande. Joh. 4:14, 6:63. 39. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå, ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad. Hes. 36:27; Joel 2:28; Joh. 14:16f., 16:7; Apg. 2:4, 19:2; Ef. 1:13 Evangelisten Johannes åsyftar naturligtvis på båda ställena Guds Ande, som bör skrivas med stor begynnelsebokstav. SF1998, SK1997. Johannes uppfattar orden i vers 38 som en profetia om Andens utgjutande, som skedde en tid efter Jesu uppståndelse. Johannes nämner vidare, att orsaken till att Anden inte hade kommit då, var att Jesus inte ännu hade blivit förhärligad genom sitt försoningsverk. D.v.s. emedan försoningsverket inte var utfört i tiden, förelåg inte Guds evangelium om frälsningen uppenbarat i sin helhet ännu. Eftersom Guds Ande står för det fullkomliga eller hela Sanningen, på samma sätt som Fadern och Sonen, (Joh. 16:13) sände Gud Anden först då hela verket var fullbordat. Att Anden inte blev sänd förrän efter Jesu uppståndelse, betyder ändå inte att Anden inte skulle ha varit verksam tidigare, t.ex. hos alla Herrens profeter och hos lärjungarna. Joh. 14:16, 17. Med uttrycket 'strömmar av levande vatten' menade varken Jesus eller Johannes att Anden är något slags opersonligt flöde. Anden är gudomens tredje person. Men han finns med med sin kraft, i varje ord av Kristi evangelium, som flyter fram genom bekännelsen. Det är evangeliet som är flödet och tillika flödets källa. Men det är Anden som åstadkommer bekännelsen och evangeliets flöde, eftersom Anden bor i evangeliet. Det finns inget sant evangelium utan Guds Ande, likasom man inte heller kan ha Anden utan evangeliet. Guds Ande bor i människan endast i det fall att hon omfattar Kristi evangelium. Anden är nämligen intimt förbunden med evangeliet eller Ordet - som är Jesus själv. Joh. 16:14. Den som har Kristi lära, han har också Anden. ______________ Dagens tema är visserligen relevant för Jesu tolv lärjungar under deras tid, eftersom de var tillsagda att invänta Andens utgjutande, men det är fel valt med tanke på oss som lever i Andens tid. Anden är redan utgjuten och ges åt oss genom Ordet och dopet. Ingen köttslig människa väntar på Anden, eftersom vi av naturen är fiender till Anden. Och de som av Guds nåd har fått Anden och blivit födda till andligt liv, de har ju honom redan. [Därför är också handbokens böneformulering helt horribel, där man läser: 'Hjälp oss att ta emot den heliga Anden'.]		Joh. 7:37-39 (SF1998)     37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."* 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. NOTER 38. Här anspelas på en ceremoni, som dagligen upprepades under de sju festdagarna. Vatten hämtades från Siloakällan vid tempelberget och göts ut över altaret, medan församlingen sjöng: "Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor" (Jes 12:3). Efter de sju dagarna kom den avslutande dagen, "den stora dagen" (3 Mos 23:39f). Det är då som Kristus talar om sig själv som den levande källan och manar alla törstande att komma till honom och dricka.
Innehåll | Förkortningar