Textutläggningar

Textutläggningar

till andra årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

Juhani Martikainen 2001,2004

Första söndagen efter trettondagen
Dopets gåva
Joh. 1:29-34

29. Dagen därefter såg han (Johannes) Jesus nalkas; då sade han: "Se, Guds lamm, som borttager världens synd!
Jes. 53:7. 1 Kor. 5:7. 1 Petr. 1:19. 1 Joh. 3:5.

Genom det tecken, som beskrivs i det följande, hade Johannes fått veta, att Jesus var det offerlamm som skulle bära och borttaga världens synd, så som det sägs i Jes. 53.

30. Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.'

Johannes började sin offentliga verksamhet före Jesus och beredde vägen för Jesus. Samtidigt var det ändå Jesus som genom sin Ande verkade genom Johannes och hade varit i verksamhet alltsedan världens begynnelse.
Jesus är född av Gud före allting. Han är ett med Fadern i gudomen.
Han är före också i det att allt som är till har blivit till genom honom. Hela himmelriket med dess verksamhet äger bestånd genom honom. Han var verksam också under hela gamla testamentets tid och uppehöll tron och profetian bland israeliterna.

31. Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten."

Innan Johannes hade fått tecknet visste han inte vem av hans dopkandidater som var Jesus.

Dopet var en förutsättning för att Jesus skulle kunna bli uppenbar för Israel. Bara ett enkelt utpekande av personen Jesus räckte inte. De människor som inte hade fått ett andligt sinne till att se andliga ting, vägrade att se Jesus som den utlovade Messias, trots att han gjorde de tecken som enligt profetiorna skulle vara utmärkande för Messias (Joh. 12:37).

I samband med dopet bekände folket sina synder och fick dem förlåtna. Detta innebar en omvändelse till tro på Guds evangelium (Mark. 1:4,5), vilket betyder ett andligt liv, fött av Gud.
Genom Johannes’ verksamhet blev människor i stånd att varsebli Guds rike och tro på Jesus som Guds Son, världens Frälsare.

Johannes nämnde som sin uppgift att döpa i vatten. Därmed antydde han, att han som människa inte kunde göra någonting dess mera, och att den som egentligen verkade i dopet var Jesus själv. (v. 33) Johannes’ uppgift i döpandet var densamma som våra dagars dopförrättares, nämligen att utföra den yttre handlingen med vatten. Gud själv, här omtalad i Jesu person, förrättar i samma stund den osynliga döpelsen i den Helige Ande. Senare döpte också Jesus - i vatten. I båda fallen utförde en människa den synliga handlingen och Gud den osynliga genom sitt Ord och sin Ande.

Johannes' dop var ett fullständigt dop. Annars skulle Jesus inte ha kunnat 'bli uppenbar' för folket. Detsamma sade Jesus åt Nikodemus: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Joh. 3:5.

[Paulus' ord enligt Apg. 19:4,5 har vanligen misstolkats efter ett av bibelöversättare felaktigt insatt citationstecken. Vers fem hör med till det som Paulus säger om vad som hände vid Johannes' döpande: ' . . Sedan de hade hört detta, lät de döpa sig i Herren Jesu namn.' Om något sker i Jesus namn är det samtidigt i hela gudomens namn, eftersom Jesus är ett med Fadern och Anden. Se även t ex Per Johssons postilla pred för 4 sönd i advent årgång 2 sid 20 och 3 sönd i advent årgång 3 sid 16,17.]

32. Och Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom.
Matt. 3:16. Mark. 1:10. Luk. 3:22

Duvan är oskuldens och renhetens symbol. (Matt. 10:16) Jesus var syndfri, men i Johannes’ dop, där syndabekännelsen var en beståndsdel, tog han på sig alla människors synder och bekände dem som sina egna. Duvan är också förknippad med sorg och klagan. (Jes. 38:14, 59:11) Jesus skulle bära straffet för världens synd. Duvan illustrerar orden i Jes. 61:1 f. ‘Herrens, Herrens Ande är över mig’ o.s.v. Jesus citerade själv detta ställe. (Luk. 4:18) På samma sätt som Guds Ande före tidens begynnelse svävade över vattnet som ett Guds tecken att han skulle skapa världen, så svävade Anden också nu till tecken på Guds nyskapande verksamhet. Han skapar världen (människorna) på nytt genom sin Son och Anden. Matt. 19:28.

33. Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig Ande.'

Gud hade gett Johannes ett budskap. Johannes skulle inte haft möjlighet att identifiera Jesus som Guds Son, om han inte hade fått en särskild profetia ifrån Gud och fått se dess uppfyllelse just på Jesus. Profetian tillsammans med uppfyllelsen utgjorde tecknet.

Angående ‘döper i Helig Ande’ se vers 31.

[B2000 tycks inte ha uppfattat att det är fråga om Guds tredje person, utan om någon sorts medel att använda, och skriver här ‘med helig ande’. Även B1917 har ‘helig ande’ med små initialer, men har ändå prepositionen ‘i’ kongruent vid både ‘vatten’ och ‘ande’, och undgår därmed att materialisera Anden. SF1998 och SK1997 har ‘i’ och dessutom ‘den helige Ande’.]

34. Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son."

Johannes hade inte själv hittat på att Jesus var den utlovade Messias. Han hade gjort rätt och slätt vad ett enkelt vittne gör: Han hade berättat vad han hade iakttagit.

Joh. 1:29-34 (SF1998)

29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade "Se Guds lamm,* som tar bort världens synd.

30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig.

31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."

32 Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom.

33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.

34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."

NOTER

29 Guds lamm Detta uttryck kan ses i ljuset av GT:s profetior om
1) offerlammet (3 Mos. 4:32f), 2) påskalammet (2 Mos. 12:3f) 3) lammet som bild av den ställföreträdande Herrens tjänare som "likt ett lamm förs bort att slaktas" (Jes. 53:7, Jer. 11:19).

Innehåll | Förkortningar

Textutläggningar till andra årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2001,2004

Första söndagen efter trettondagen Dopets gåva Joh. 1:29-34 29. Dagen därefter såg han (Johannes) Jesus nalkas; då sade han: "Se, Guds lamm, som borttager världens synd! Jes. 53:7. 1 Kor. 5:7. 1 Petr. 1:19. 1 Joh. 3:5. Genom det tecken, som beskrivs i det följande, hade Johannes fått veta, att Jesus var det offerlamm som skulle bära och borttaga världens synd, så som det sägs i Jes. 53. 30. Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.' Johannes började sin offentliga verksamhet före Jesus och beredde vägen för Jesus. Samtidigt var det ändå Jesus som genom sin Ande verkade genom Johannes och hade varit i verksamhet alltsedan världens begynnelse. Jesus är född av Gud före allting. Han är ett med Fadern i gudomen. Han är före också i det att allt som är till har blivit till genom honom. Hela himmelriket med dess verksamhet äger bestånd genom honom. Han var verksam också under hela gamla testamentets tid och uppehöll tron och profetian bland israeliterna. 31. Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten." Innan Johannes hade fått tecknet visste han inte vem av hans dopkandidater som var Jesus. Dopet var en förutsättning för att Jesus skulle kunna bli uppenbar för Israel. Bara ett enkelt utpekande av personen Jesus räckte inte. De människor som inte hade fått ett andligt sinne till att se andliga ting, vägrade att se Jesus som den utlovade Messias, trots att han gjorde de tecken som enligt profetiorna skulle vara utmärkande för Messias (Joh. 12:37). I samband med dopet bekände folket sina synder och fick dem förlåtna. Detta innebar en omvändelse till tro på Guds evangelium (Mark. 1:4,5), vilket betyder ett andligt liv, fött av Gud. Genom Johannes’ verksamhet blev människor i stånd att varsebli Guds rike och tro på Jesus som Guds Son, världens Frälsare. Johannes nämnde som sin uppgift att döpa i vatten. Därmed antydde han, att han som människa inte kunde göra någonting dess mera, och att den som egentligen verkade i dopet var Jesus själv. (v. 33) Johannes’ uppgift i döpandet var densamma som våra dagars dopförrättares, nämligen att utföra den yttre handlingen med vatten. Gud själv, här omtalad i Jesu person, förrättar i samma stund den osynliga döpelsen i den Helige Ande. Senare döpte också Jesus - i vatten. I båda fallen utförde en människa den synliga handlingen och Gud den osynliga genom sitt Ord och sin Ande. Johannes' dop var ett fullständigt dop. Annars skulle Jesus inte ha kunnat 'bli uppenbar' för folket. Detsamma sade Jesus åt Nikodemus: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Joh. 3:5. [Paulus' ord enligt Apg. 19:4,5 har vanligen misstolkats efter ett av bibelöversättare felaktigt insatt citationstecken. Vers fem hör med till det som Paulus säger om vad som hände vid Johannes' döpande: ' . . Sedan de hade hört detta, lät de döpa sig i Herren Jesu namn.' Om något sker i Jesus namn är det samtidigt i hela gudomens namn, eftersom Jesus är ett med Fadern och Anden. Se även t ex Per Johssons postilla pred för 4 sönd i advent årgång 2 sid 20 och 3 sönd i advent årgång 3 sid 16,17.] 32. Och Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom. Matt. 3:16. Mark. 1:10. Luk. 3:22 Duvan är oskuldens och renhetens symbol. (Matt. 10:16) Jesus var syndfri, men i Johannes’ dop, där syndabekännelsen var en beståndsdel, tog han på sig alla människors synder och bekände dem som sina egna. Duvan är också förknippad med sorg och klagan. (Jes. 38:14, 59:11) Jesus skulle bära straffet för världens synd. Duvan illustrerar orden i Jes. 61:1 f. ‘Herrens, Herrens Ande är över mig’ o.s.v. Jesus citerade själv detta ställe. (Luk. 4:18) På samma sätt som Guds Ande före tidens begynnelse svävade över vattnet som ett Guds tecken att han skulle skapa världen, så svävade Anden också nu till tecken på Guds nyskapande verksamhet. Han skapar världen (människorna) på nytt genom sin Son och Anden. Matt. 19:28. 33. Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig Ande.' Gud hade gett Johannes ett budskap. Johannes skulle inte haft möjlighet att identifiera Jesus som Guds Son, om han inte hade fått en särskild profetia ifrån Gud och fått se dess uppfyllelse just på Jesus. Profetian tillsammans med uppfyllelsen utgjorde tecknet. Angående ‘döper i Helig Ande’ se vers 31. [B2000 tycks inte ha uppfattat att det är fråga om Guds tredje person, utan om någon sorts medel att använda, och skriver här ‘*med* helig ande’. Även B1917 har ‘helig ande’ med små initialer, men har ändå prepositionen ‘i’ kongruent vid både ‘vatten’ och ‘ande’, och undgår därmed att materialisera Anden. SF1998 och SK1997 har ‘i’ och dessutom ‘*den* helige Ande’.] 34. Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son." Johannes hade inte själv hittat på att Jesus var den utlovade Messias. Han hade gjort rätt och slätt vad ett enkelt vittne gör: Han hade berättat vad han hade iakttagit.		Joh. 1:29-34 (SF1998) 29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade "Se Guds lamm,* som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. 31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." 32 Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son." NOTER 29 Guds lamm Detta uttryck kan ses i ljuset av GT:s profetior om 1) offerlammet (3 Mos. 4:32f), 2) påskalammet (2 Mos. 12:3f) 3) lammet som bild av den ställföreträdande Herrens tjänare som "likt ett lamm förs bort att slaktas" (Jes. 53:7, Jer. 11:19).
Innehåll \| Förkortningar

till andra årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

till andra årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000