Textutläggningartill
andra årgångens texter
|
Juhani Martikainen 2001, 2004 |
|
|
|
||
|
Tredje
söndagen i advent
11. Jesus sade till folket: “Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes Döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han. Folket höll Johannes för en stor profet och Jesus motsäger dem inte, men han pekar på någonting viktigare, nämligen himmelriket. Jesus jämför här inte Johannes med himmelrikets barn, utan han jämför Johannes som människa, född av kvinna, sådan som folket såg honom, med himmelrikets barn, födda av Guds Ande, dit visserligen också Johannes hörde, fastän folket inte såg den sidan av honom. Jämförelsen står alltså mellan människors barn och himmelrikets barn. Johannes Döparen var stor som profet på grund av sin uppgift att utpeka Jesus som Messias, Guds son. Men hans storhet som profet, född av kvinna, är inte att jämföra med den ställning som han eller någon annan har som medborgare i himmelriket, född av Gud. 12. Och från Johannes Döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig. Denna mening finns i mycket olika, rentav motsägande versioner, i olika översättningar. Förledens formulering i ovanstående version är visserligen i överensstämmelse med bibelns lära, även om grundtexten ger möjlighet till en annan översättning. Guds evangelium har ju en oemotståndlig kraft till att bemäktiga sig människor alltefter Guds behag och vilja och verka tro hos dem. Men slutleden 'människor storma fram och rycka det till sig' är helt omöjlig och måste vara en felöversättning. Visserligen kan man säga att judarna försökte ta himmelriket för sig själv genom att mena sig ha sanningen, trots att de hade förkastat Kristus. (UT1992 noten). Himmelriket ges ju dock som en gåva och kan inte tagas med våld. Det kan inte heller egentligen vara föremål för våld eller förtryckas (SK1997 och SF1998), eftersom det inte är av denna världen, utan följer helt andra lagar än de jordiska. Det som för människor ser ut som förtryck sker i själva verket enligt himmelrikets system till Guds förhärligande och stör inte himmelriket det minsta. Hebr. 12:28 I grundtexten finns emellertid ett par nyckelord, som kan kasta ljus över versens innehåll. Det ena är ett ord som betyder 'våldsmän' (SF1998). Det andra är ordet för 'rycker bort'. Här finns en parallell till liknelsen om de fyrahanda sädesåkrarna, där fåglarna plockar bort den säd som faller på vägen. Fast himmelriket är i sig självt orubbligt, rycks det på ett eller annat sätt bort ifrån dem som inte i tro anammar det. Våldsmän är förvisso alla de som förvrider himmelrikets sanningar för sig själv och andra. Denna tolkning av versen är möjlig genom att himmelriket enligt grundtexten kan förstås antingen som aktivt framstormande eller som passivt varande föremål för aktivitet. [Biblicum 1/1992 I Furbergs artikel] Även textsammanhanget beskriver det motstånd som himmelriket möter i världen. 13. Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes; och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma. Den som har öron, han höre. Bakgrunden till dessa ord är egentligen inte frågan om vem Johannes var utan frågan om vem Jesus var. I alla gamla testamentets skrifter profeteras det om Messias kännetecken, vilka de andligt seende bland folket skulle kunna känna igen hos Jesus. Men de lärda som inte ville tro, menade att Elias, som enligt skrifterna skulle föregå Messias, inte ännu hade kommit. Orden ‘om I viljen tro det’ tillkännager att Jesus var medveten om att ‘de’ inte trodde. Han tillägger därför också, att den må höra som har andlig uppfattningsförmåga. 14. och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma. Profetian i Mal. 4:5-6, som Jesus här torde åsyfta, var tydligen ett omtalat skriftställe: Se, jag skall sända till eder profeten Elia, förrän Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, för att jag icke, när jag kommer, skall slå landet med tillspillogivning. Profeten Elias uppträdde i en tid, då Israels folk hade avfallit från Herren och dyrkade avguden Baal. Genom den offerduell, varmed Elias ensam i Guds namn utmanade 400 Baalsprofeter, gav han ett tydligt tecken åt folket angående vilken vilken Gud som var den verklige Guden, Baal eller Herren. Tecknet var elden som Herren gav åt Elias’ offer - i jämförelse med att Baalsprofeterna inte fick någon eld av sin Baal. När folket såg detta, sade de: 'Herren är det som är Gud.' Johannes var också en Elias i det att han för folket utpekade Jesus från Nasaret som den utlovade Messias, Guds son. Johannes’ tecken var duvan vid Jesu dop. Elias’ och Johannes’ uppgifter var likartade i det att de förde folket till tro på rätt Gud. Uttrycket ‘vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna’ syftar på det nya andliga sinnelag, som Guds Ords predikan får till stånd. Om detta inte skedde, vore folket förlorat för gudsriket och dömt till förtappelse. 15. Den som har öron, han höre. Denna sats uttrycker tillsammans med orden ‘om I viljen tro det’ i vers 14, att Jesus visste att han talade åtminstone delvis för döva öron, d.v.s. för sådana människor som inte hade förmågan att ta emot och omfatta Jesu predikan. 16. Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torget och ropa till andra barn ‘Detta släkte’ är ett uttryck för människan i hennes gudsfrånvända sinnelag. De, åt vilka det inte var givet att anamma evangeliet om Guds rike, de blev kvar i detta sinnelag och kom med olika undanflykter till försvar för sin ovilja att tro. ‘Vishetens barn’ var de, i vilka evangeliet hade verkat ett andligt förstånd till att se att Jesus var den utlovade Messias. Detta förhållande är alltjämt aktuellt. De som inte ser vad som är Guds Sanning, kan inte förstå varför de bibeltrogna inte vill vara med i deras samlingar. De vill hålla före att ingen kyrklig gruppering får vara säker på att deras tro är den rätta. Skillnaden mellan dem som inte har Sanningen och dem som har den, är den, att de förra inte vet vad som egentligen är Guds Sanning, medan de senare är vissa i sin tro, eftersom tron inte är ett verk av dem själva utan av Gud. ‘Visheten’ kan förstås som Sanningen, Evangeliet, Ordet eller Kristus. Visheten får inte rätt av andra än av sina egna barn, dem som Visheten har fött. B2000 har ‘Vishetens gärningar har gett Visheten rätt’. Allt som Visheten uträttar i världen - dit hör också dess barn - vittnar om att Visheten talar sanning, i motsats till otron med dess gärningar och barn.
Sammanfattning Det nytestamentliga Gudsrikets tid var nu redan för handen genom Johannes predikan om Jesus som Guds Lamm och syndernas förlåtelse genom honom. Johannes beredde väg för Jesus i människornas hjärtan på det sättet. Men det visade sig att judarna i allmänhet varken fattade eller ens ville fatta vad det egentligen var fråga om. De förstod sig varken på Johannes eller Jesus, eftersom de inte satte tro till deras predikan, vilken skulle ha upplyst deras sinnen. Dessa människor representerade otron och var Johannes' motsats med tanke på temat 'Bered väg för Konungen'. Det fanns emellertid också de som trodde och som här kallas Vishetens barn. Dessa har fötts till tro på evangeliet genom evangeliets kraft. |
Matt. 11:11-19 (SF1998)
11. Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre* i himmelriket är större än han. 12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. 13 Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma. 15 Lyssna, du som har öron! 16 Vad skall jag likna detta släkte vid? De liknar barn, som sitter på torgen och ropar till andra barn: 17 Vi har spelat flöjt för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger, men ni grät inte. 18 Johannes kom, och han varken äter eller dricker*, och man säger: Han är besatt.* 19 Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn."*
NOTER 11 den mindre: Somliga utläggare hävdar att Jesus här talar om sig själv. 18
varken äter eller dricker: I sak: han
fastar. 19 av sina barn: Andra handskrifter: "genom sina gärningar".
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|