Textutläggningar till andra årgångens evangelitexter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2001, 2004
Första söndagen i advent Din konung kommer i ödmjukhet Mark. 11:1-10   1. 1. När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar Matt. 21:1 f. Luk. 19:28 f. Joh. 12:12 2. och sade till dem: “Gån in i byn, som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit. 3. Och om någon frågar eder, varför I gören detta, så skolen I svara: ‘Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit’.” De två lärjungarna behövde inte skaffa fram åsnefålen själv genom att fråga i byarna vem som kunde ha en ledig sådan. Gud hade ordnat detaljen med åsnefålen på förhand, och Jesus gav nu lärjungarna bara några profetiska ledtrådar att följa. Detta kan ses som en bild av den kristna människans vandring i tron, där man inte behöver söka Kristus på måfå på egen hand utan får använda Messiasprofetiorna som stöd för tron. De kristnas trosvandring är planerad och utstakad på förhand av Gud. Den tredje versens sista del kan översättas på två sätt, antingen som i B1917, B2000, SK1997 och UT1992, där Herren är den som strax ska skicka åsnefölet tillbaka till ägaren, eller så som i SF1998, där åsnefölets ägare är den som strax ska skicka iväg åsnefölet till Herren. Denna senare version stämmer med Matt. 21:3 enligt SK1992 och SF1998. Ordet ‘strax’ passar bättre in på denna version [noten i SF1998]. Dessutom innehåller den ett profetiskt löfte, som lärjungarna kunde ta fasta på, när de skulle utföra uppgiften att helt apropå dra iväg med en främmande persons djur. Den förra versionen däremot nämner inget sådant löfte, utan innehåller istället något som liknar övertalning. Läsaren må själv döma om vilkendera versionen som är närmast det som Herren skulle vilja säga åt sina lärjungar när han skickade dem på uppdraget. 4. Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den. Matt.21:6 f. Luk.19:32 f. 5. Och några som stodo där bredvid sade till dem: “Vad gören I? Varför lösen I fålen?” 6. Men de svarade dem, såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara. 7. Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. 2 Kon.9:13. Joh.12:12 f. Jesu ritt på åsnefålen var för länge sedan profeterad. Sak. 9:9. Profetian var ett Messiastecken. Messias skulle komma ridande just på en åsnefåle. Händelsen var planerad av Gud, så att de yttre detaljerna gav en bild av Jesu andliga uppgift i världen. Åsnan, som användes i fredstida arbetsuppgifter, antydde att Jesus kom som en fridsam fredens konung, i kontrast mot en hästberiden stridskonung. Han skulle visserligen strida, men inte med svärd och inte mot kött och blod. Han skulle genom tålmodigt lidande ända till döds skaffa fred mellan det syndiga människosläktet och rättfärdighetskrävande Gud. Så skulle han vinna seger över fördärvsmakterna synden, djävulen och döden. Den otämda åsnefålen betecknar det nya och rena rike, som Jesus skulle grunda och styra. Det skulle inte vara en fortsättning eller förbättring av något som andra hade påbörjat, inte en förbättring av det gamla förbundet mellan Gud och Israel, vilket folket hade brutit, utan ett nytt andligt, gudomligt förbund mellan Gud och människor, grundat på Jesu ställföreträdande lidande och död. 8. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen. 3 Mos.23:40 Mantlarna och kvistarna var tecken på Jesu konungsliga värdighet. Folket ville ha honom till kung, till jordisk kung, en som kunde fördriva ockupationsmakten ur landet och ge folket bättre tider i jordiskt avseende. 9. Och de som gingo före och de som följde efter ropade: “Hosianna! Välsignad vare han, som kommer, i Herrens namn. Psalt. 118:25 f. Matt.21:9, 23:39 10. Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!” De ord som folket ropade var hämtade ur psalm 118. Denna psalm sjöngs vid påskalammsmåltiden och var därför bekant för judarna, så att de kunde citera profetian i verserna 25 och 26. Hosianna betyder ‘Herre fräls’. Att han kommer ‘i Herrens namn’ innebär att han kommer på Herren Guds uppdrag. Folkets välsignelserop kan förstås som ungefär ’Äntligen kommer den efterlängtade befriaren’! Kristi andliga rike kallas också Davids rike, likasom de på honom troende kallas Abrahams barn efter ‘trons fader’ Abraham. Men judarna tänkte bara på sin jordiska släktskap med Abraham och David, och de hoppades att landet skulle uppstå igen som det stora och självständiga jordiska rike som det var under konung Davids tid. Folket var så förblindat av sina egna föreställningar, att de inte skulle ha förstått eller velat förstå Jesus, om han hade försökt att tala dem till rätta. Och han hade ju redan sagt tillräckligt.   Sammanfattning Trots att Jesus redan har predikat för folket om sin uppgift och sitt himmelska rike en lång tid, hyllar folket honom likväl som en jordisk kung. Folkets oförmåga att uppfatta hans andliga uppgift visar hur långt skilt från den männskliga tankevärlden det himmelska är. Det är något oerhört, att Jesus, konung i ett himmelskt rike, måste vara med i ett sådant farsartat skådespel. Men det var viktigt att allt skedde just så. Allt var planerat och bestämt av Gud. Och hela skådespelet visar med vilken suveränitet Gud använder sig av sina fiender till att föra fram sitt budskap. Händelsen belyser flera sidor av Jesu uppdrag i världen. Han kommer till Jerusalem som Messias och himmelrikets konung enligt skrifterna, inte med jordisk makt och myndighet, utan lågmält i en fattig arbetares gestalt. Han kommer för att upprätta sitt rike, inte med jordisk makt utan genom sitt eget lidande och sin död. Det jordiska Jerusalem symboliserade människosläktet, över vilket han skulle regera i kraft av sin ställföreträdande död för dess synder. Han skulle styra sitt rike i enlighet med sin egen nådesrättfärdighets lag och frälsa från förtappelsen alla dem som inte förkastar hans budskap.		Mark. 11:1-10 (SF1998)     1. När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2. och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. 3. Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det." * 4. De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. 5. Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?" 6. Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. 7. De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. 8. Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. 9. Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna!* Välsignad är han som kommer i Herrens namn.* 10. Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!" _________________________ NOTER 3. genast sända hit det: Annan översättning: "och han (Jesus) skall genast sända det tillbaka hit." "Genast" passar bättre in på ägarens snabba beredvillighet att stå till Herrens tjänst än på Jesu beredvillighet att genast sända tillbaka åsnefölet (Matt 21:3).Språkligt sett är båda uppfattningarna möjliga. 9. Hosianna: Ett hebreiskt ord som betyder "Herre, fräls" (Ps 118:25f). Se Ps 118:25f.
Innehåll | Förkortningar |