Textutläggningartill
andra årgångens texter
|
Juhani Martikainen 2001, 2004, 2005 |
|
|
|
||
|
Andra
söndagen i fastan
Lärjungarna hade inte så mycket tro på Guds makt att de skulle ha kunnat driva ut anden. Och att det inte var fråga om bara klentro utan om ren otro, fullständig avsaknad av tro på Jesu makt, framgår av parallelltexten i Matt. 17. Med 'släkte' avses inte något biologiskt urval, utan därmed avses alla människor med deras nedärvda oförmåga att tro på Gud - i motsats till det nya andliga släkte som föds av Gud genom evangeliet. Textordens innehåll kan också formuleras: När ska ni äntligen vända om och byta sinnelag? Eftersom Faderns makt är verklig, t.o.m. mera verklig än de ting som syns för ögonen och kan kännas på med händerna, framstod människornas otro för Jesus som en oerhörd blindhet. 20. Och de förde honom till Jesus. Och strax, då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, så att han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen. Jesus visste allt om gossens sjukdom, men det var naturligt att Jesus inte förbigick hans far. Denne var här i en liknande situation som Petrus på Genesarets vatten: Han var maktlös inför sjukdomen, men han hade tro på Jesu goda vilja. Den som skulle komma att ha gagn av Jesu hjälp var inte i första hand gossen utan hans fader, eftersom denne stärktes i sin tro på Jesus, vilket är av evighetsvärde. Texten nämner inte om gossen annat än att han blev botad till kroppen, som dock är förgänglig. 23. Då sade Jesus till honom: “Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.” Jesu ord till gossens far var ett indirekt påpekande att denne inte trodde på Guds makt. Gossens far erkände detta utan bortförklaringar och ställde sitt hopp till Jesus. Här finns en parallell till berättelsen om Petrus, då han blev förskräckt inför vågorna men likväl satte sitt hopp till Jesus. 25. Men när Jesus såg, att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom och kom icke mer in i honom." Jesus gjorde helst sina under bara inför dem som trodde på honom. Han ville inte att hans andeutdrivning skulle bli ett nummer för att tillfredsställa folks sensationslystnad. 26. Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade, att han verkligen var död. [Ordet 'fasta' saknas på detta ställe i nyare bibelöversättningar, men det finns på motsvarande ställe i Matt. 17:21.] Jesus hade just klagat över att det var för lärjungarnas otros skull som dessa hade kommit till korta i sina försök att driva ut den onde anden ur den besatte. Menade han nu, att bön och fasta skulle vara en motsats till otro? Ja, Jesus avser nämligen sann bön och fasta - i hans namn under förlitande på Guds makt och goda vilja. Lärjungarna hade varken bett i Jesu namn eller fastat. Till och med så sent som vid påskalammsmåltiden säger Jesus, att lärjungarna inte dittills hade bett om något i hans namn. Joh. 16:24. Och i Mark. 2:18 f. frågar man varför lärjungarna inte fastar, och Jesus besvarar frågan med att de inte fastar så länge han är hos dem. (Evangelitexten för 18 s e pingst årg. II) Det ligger ingen egen makt i mänsklig bön eller fasta. Men den sanna bönen och fastan i Jesu namn hämtar sin kraft från den bön och fasta som Jesus själv har utfört inför sin Fader i sin lydnad och sitt lidande i alla människors ställe. De onda andarna lämnar inte en människa utan anledning, och den enda anledning som biter på dem är att de på grund av Jesu död för den människans synder inte längre har rätt att ansätta henne. Jesus hänvisar alltså egentligen till sin egen fullkomliga bön och fasta för världen och den makt som han därigenom har (eller skulle få). Lärjungarna hade inte ännu varken insikter eller tro ifråga om Jesu återlösningsverk och dess stora konsekvenser för oss människor. Därför var de maktlösa vid försöket att driva ut den onde anden ur den besatte. Bönen och fastan är inga trollmedel för utförande av underverk. Men de är uttryck för den troendes intima kontakt med Gud i tro på Kristi fullkomliga bön och fasta för världen. Där denna kontakt är förhanden, där låter Gud sin makt bli uppenbar - efter sitt behag och sin vishet. Den gången som Jesus enligt Mark. 6:7 f. sände ut sina lärjungar för att predika, bota sjuka och driva ut onda andar, gav han dem särskild makt för uppdraget. Makten var knuten till Jesu ord, inte till lärjungarnas person. Så är det också alltid. Den som ber och fastar på rätt sätt tänker inte att en viss portion makt är överflyttad från Gud till människan, utan låter i ödmjukhet makten vara hos Gud. ______________ Denna text säger en hel del under temat 'bön och tro': Sann och verksam bön och fasta hör samman med tron på Jesu makt, den makt som han har genom frälsningsverket, som var hans egen bön och fasta inför Gud för oss människor. Tron på Jesu makt kommer via evangeliet om detta och är en Guds gåva. Vi har ingen egen tro alls utan är beroende av Andens upplysning genom Ordet. |
Mark. 9:17-29 (SF1998)
17. En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. 18. Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." 19. Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 20. Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. 21. Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. 22. Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" 23. Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." 24. Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" 25. Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" 26. Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. 28. När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 29. Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."*
NOTER 29. med bön: Andra handskrifter: "med bön och fasta".
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|