Textutläggningar till andra årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2001, 2004
Fastlagssöndagen Guds kärleks offerväg Joh. 12:25-33 Textens sammanhang är följande: Jesus har blivit smord (för sin död) av Maria och han har ridit in i Jerusalem, där han ska bli dömd till att korsfästas. Jesus är medveten om varje detalj i detta händelseförlopp och han är i färd med att tala nu om innebörden av sin död. I detta avsnitt framställer han sin egen död som en modell för en allmän princip i andligt avseende. 25. Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. Matt. 10:39, 16:25. Mark. 8:35. Luk. 9:24, 17:33. 1 Petr. 2:21. Upp. 12:11 Jesus utgår här från sin egen situation. Han har nyss talat om att han ska ge sitt liv för världen. Han avstod gärna sitt liv i denna världen för att vinna det bestående och eviga livet - dock inte med tanke på sig själv, utan det liv han skulle vinna skulle komma människorna till godo. Textorden har en allmän tillämpning: De människor som älskar sitt medfödda levnadssätt med världslig vinning som riktmärke, de kommer att dö utan Gud och hopp för evigheten. De däremot som genom Guds ord och Ande har fått en livsinriktning mot det himmelska och som finner sin gamla världstillvända natur som en belastning, dessa skall inte komma på skam, utan få behålla sitt nya andliga liv till evig tid. Det är inte fråga om det jordiska livet i sig själv. Det är oss givet av Gud att genomleva. Det är fråga om två levnadssätt: huruvida vi älskar att leva för detta jordiska liv eller att leva för Jesus och hans himmelska rike. Dessa två levnadssätt strider mot varandra och går inte att förena. Antingen älskar man det ena och hatar det ena eller så tvärtom. Luk. 16:13. Många menar sig vara andliga och gudaktiga fastän de fortfar att älska att leva för sitt liv i denna världen. De menar sig ha en positiv inställning till Jesus fastän de inte lever för eller med honom. Jesus säger att de misstar sig. 'Den som inte är med mig, han är emot mig.' Matt. 12:30. I det sammanhanget talar Jesus om synd mot den helige Ande. 26. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; Detsamma som för Jesus själv gäller också för den som vill vara hans tjänare. Så som han hade inriktat sitt liv för det himmelska och gärna försakade denna världens goda och sitt liv i denna världen för att kunna frälsa oss till sitt himmelrike, så ska var och en människa som vill vara honom trogen följa honom i hans livsinriktning i kärleken till Gud och hans rikssak i stället för att som de flesta älska, leva och sträva för livet i denna världen. Jesus säger här ingenting om hur det är med möjligheten för människan att övergå från den ena livsinriktningen till den andra. Han bara konstaterar att följden av ett liv för denna världen är evig död och och att villkoret för att ha evigt liv är att dö bort från världen. och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Såsom Jesu tjänare har följt honom under jordelivet, så ska han också få vara med honom i den himmelska tillvaron. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. - Joh. 14:3, 17:24. Fil. 2:5. 1 Tess. 4:17. 1 Petr. 5:4 Dessa, som lever för Jesus och det himmelska, har Faderns ynnest. 27. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Psalt. 6:4. Matt. 26:38. Hebr. 5:7 Här är det Jesus som människa, som känner ångest inför den stora uppgiften, som kom honom allt närmare i tiden. Han gör så som en människa gör i en beträngd situation: han analyserar situationen, och han kommer till att ingenting är att göra åt den. Det är ju fråga om hans uppgift, som han ingalunda vill dra sig undan. [Med hänsyn till versens innehåll, borde skiljetecknen vara t.ex. kolon efter 'säga' och frågetecken efter 'Fader, fräls mig undan denna stund' [noten till UT1992]. B2000 och SF1998 har noterat detta och har dessutom 'nej' i st.f. 'dock'.] 28. Fader, förhärliga ditt namn. En sådan död som Jesus stod inför skulle i människors ögon inte komma att framstå som något annat än ett nederlag, trots att det skulle bli den största seger som någonsin har vunnits. Under de nedslående yttre omständigheterna vill Jesus ta fasta på nyttan av hans lidande. Faderns namns förhärligande var det yttersta motivet till att han ville fullgöra den uppgift som Fadern hade gett åt honom. Hans ord innehåller alltså en önskan att uppgiften måtte bli utförd till ett vittnesbörd om Faderns storhet ifråga om vishet, makt och barmhärtighet. Då kom en röst från himmelen: "Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det." Matt. 3:17, 17:5 Fadern hade redan på många sätt alltifrån skapelsen uppenbarat sin storhet, men han lovar nu att låta uppenbarelsen fortgå, närmare bestämt genom Sonens återlösningsverk. 29. Folket, som stod där och hörde detta, sade då: "Det var ett tordön." Andra sade: "Det var en ängel, som talade med honom." Luk. 22:43. Apg. 9:7 Folket förstod inte ordens innebörd, men röstfenomenet fångade deras uppmärksamhet. 30. Då svarade Jesus och sade: "Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull. Joh. 11:42 Rösten var ett tecken för folket, för att understryka ordens sanning och allvar. Folket hade inte en aning om hur stora saker som var i görningen. 31. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. 1 Mos. 3:15. Job. 1:6,7. Luk. 10:18. Joh. 16:11. Ef. 2:2, 6:12. Hebr. 2:14. Upp. 12:10 Domen gick över den onda världen i och med att Jesus tog på sig och bar världens syndastraff. Genom att världens skuld så blev sonad, förlorade dess furste djävulen sin makt över världen. Han blev avsatt från sin position inför Gud som åklagare. Han blev utkastad från himmelen, d.v.s. från det område som efter Jesu död behärskas av evangeliet. Han blev nedkastad till jorden, nämligen bland dem som har denna världens goda som sitt livs riktmärke. Där har han alltjämt makt i alla dem som vägrar godta evangeliet om syndernas förlåtelse i Jesu offerdöd. Upp. 12:9f. 32. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig." Joh. 3:14, 8:28. Jesu död för världen skulle ha sådan betydelse att ingen skulle undgå att möta honom. De som inte kommer till honom i tiden, när han kallar via evangeliet, de måste möta honom när han dömer världen. 33. Med dessa ord gav han till känna på vilket sätt han skulle dö. 'Att bli upphöjd från jorden' var ett uttryck för korsdöden.		Joh. 12:25-33 (SF1998)    25. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. 26. Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom. 27 Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. 28. Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." 29. Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade till honom." 30. Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. 31. Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. 32. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." 33. Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
Innehåll | Förkortningar