Textutläggningartill
första årgångens evangelitexter
|
Juhani Martikainen 2004 |
|
|
|
||
|
Fjortonde söndagen efter
pingst
25. Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?" Fariséerna och de skriftlärda gillade inte Jesus och hans lära. De hade iakttagit att han inte handlade enligt deras uttolkning av Mose lag och inte följde deras 'äldstes stadgar'. Därav hade de dragit slutsatsen att Jesus ville upphäva lagen. Om de nu fick fast honom för något tydligt uttalande i den vägen, skulle de kunna utestänga honom från synagogan och templet och misskreditera honom inför folket, så att det skulle sluta att lyssna till honom. 26. Då sade han till honom: "Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?" Jesus kastar frågan tillbaka till den lagkloke. Han hade ju ingalunda någon annan lära än lagens. Men det var viktigt att hålla sig till den med dess ordalydelse och inte till judarnas tolkning av densamma. 27. Han svarade och sade: "'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'" Den lagkloke hade nu gått i sin egen fälla och avslöjat sin plan. Varför frågade han, när han själv visste svaret? Nu försökte han påskina, att han inte hade lagens innebörd riktigt klar för sig ifråga om betydelsen av ordet 'nästa'. Också det var en bluff. 30. Jesus svarade och sade: "En man begav sig från Jerusalem ner till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd. I GT:s språkbruk var 'nästan' lika med israeliter och var i vidare bemärkelse ett uttryck för dem som ville väl (3 Mos. 19:16-18) - i motsats till hednafolken omkring dem, som de var i strid med. 5 Mos. 23:3,4. När Jesus här använder ordet 'nästa' gör han det med betydelsen 'den som gör väl mot någon' - utan att avse speciellt israeliter. Han vänder sig mot det gamla gudsfolksbegreppet som tillhörde det gamla förbundets tid och lyfter fram Guds andliga Israel, som han hade kommit för att upprätta. 37. Han svarade: "Den som bevisade honom barmhärtighet." Det var motbjudande för den lagkloke att tala om en samarit som någons nästa. Samariterna betraktades ju varken som judar eller rättrogna utan som ett blandfolk av laglösa syndare. Därför använder han inte ordet 'samarit'. Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör sammalunda." Jesu uppmaning kan fattas på två sätt. Man kan förstå den som en uppmaning att visa barmhärtighet likt samariten. Men eftersom samtalet gällde vem som var den lagklokes nästa, som han skulle älska, befinner sig den lagkloke i den slagnes ställe. Den lagkloke skulle alltså göra mot nästan, samariten, så som den slagne gjorde, nämligen älska den som gjorde honom gott. Detta var just den lagklokes ömma punkt. Han kunde inte älska en samarit, eftersom hela hans sätt att tolka lagen och bygga upp sin falska egna rättfärdighet då skulle slås i spillror. Alltså hade Jesus nu fått den lagkloke att visa sig vara ofullkomlig mot den lag som han menade sig uppfylla.
Sammanfattning Den lagkloke sökte, likasom vi alla enligt vår fallna natur, försvar för sin egenrättfärdighet. Eftersom Jesus med sin lära hotade att rubba hans förtröstan på sig själv, var han tvungen att försöka hitta bevis på att Jesus hade fel. Han hoppades kunna få ett uttalande av Jesus som visade, att han inte följde Mose lag utan ville upphäva den. Men Jesus avslöjade den lagklokes avsikter, och då denne, för att framställa sig i lite bättre dager, låtsades fråga vem som var hans nästa, som lagbudet ifråga gällde, då avslöjade Jesus honom som lagbrytare också på den punkten. Berättelsens samarit visade sig vara en nästa till den som hade råkat ut för rövare. Den lagkloke var tvungen att motvilligt erkänna det. Jesus uppmanar honom då att följa lagen och likt den slagne mannen älska sin nästa, samariten. ______________ Så som ofta är fallet med Jesu berättelser är också denna samtidigt en bild av Guds rike. Den slagne är en bild av människosläktet. Människan begav sig bort från Jerusalem, från Gud och hans ord, och kom därmed i klorna på djävulen. Som slagen, fallen i synd, död för den andliga världen, förmår människan inte resa sig och ta vara på sig själv. Inte heller av andra människor, hur fromma de än är ytligt sett, präster eller tempeltjänare, får man den hjälp man behöver mot syndens skada. En enda ger den behövliga hjälpen, nämligen samariten Jesus. Han har sett människans situation och kommer till undsättning. Han förbinder och helar syndens sår genom sin förlåtelse i kraft av sin död för världen, och han för människan till härbärget, församlingen, för vård. De två silverpenningarna, som samariten Jesus har gett åt församlingen till ersättning för dess tjänster, har säkert någon viss betydelse i detta sammanhang, kanhända som en bild av sakramenten eller kanske GT och NT. |
Luk. 10:25-37 (SF1998)
25. Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" 26. Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" 27. Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv". * 28. Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." 29. Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30. Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32. På samma sätt var det med en levit*. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33. En samarit*som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" 37. Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han." _________________________ NOTER 27. 3 Mos 19:18, 5 Mos 6:5. 32. levit: Leviterna var tempeltjänare (4 Mos 18:2). 33. samarit: Samariterna var avkomlingar av judar och hednafolk, som efter det nordisraelitiska rikets undergång år 722 f. Kr. bosatte sig i Samariens städer i Israels barns ställe. De antog tron på Israels Gud samtidigt som de ännu en tid fortsatte att dyrka sina egna gudar (2 Kon 17:24–34). När Israels barn återkom från den babyloniska fångenskapen och började bygga upp Jerusalems tempel, begärde samariterna att få delta i tempelbygget, eftersom de tillbad samme Gud. Men deras begäran avvisades under hänvisning till deras falska gudstjänst (Esra 4:1f). Samariterna byggde då ett eget tempel på berget Gerissim (intill Sikem). Detta tempel förstördes av judarna år 129 f. Kr., men samariterna har än i dag sin offerplats där. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|