Textutläggningartill
första årgångens evangelitexter
|
Juhani Martikainen 2004,2005 |
|
|
|
||
|
Sjunde söndagen efter
pingst
20. Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket. Denna vers är klippt ur ett tidigare sammanhang, där Jesus i dispyt med fariséerna understryker Guds lags omutlighet i minsta detalj. Han menar, att fariséerna trots sina ansträngningar att hålla lagen, är på helt fel väg för att nå rättfärdighet. Han själv är den enda som kan åstadkomma och skaffa fram en fullkomlig och bestående rättfärdighet åt världen. Det var ju därför som han hade kommit. Endast i tron på hans gåvorättfärdighet kan man komma in i det rena himmelriket. [Genom att lämna bort ordet 'ty' har handboksförfattarna fått den i versen nämnda rättfärdigheten att syfta på Jesu utläggning av lagen i de följande verserna. Eftersom inte Jesu syfte med utläggningen, sådan han nämner den i vers 48 kommer med - 'Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig' - blir det hela en fallgrop till att tänka att vi själv ska kunna vinna denna rättfädighet genom ännu större noggrannhet än den som fariséerna utvecklade.] 21. I haven hört, att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.' De judiska andliga ledarna hänvisade till sina 'äldstes stadgar', men Jesus talar i kraft av sin gudom. [SF 1998 noten] Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna. Det femte budet 'Du skall icke dräpa' gäller inte bara dråp i yttre bemärkelse utan också hårda ord, och i grunden är det fråga om hjärtats inställning till medmänniskan. Den som vredgas på en annan är en dråpare i sitt sinne. 23. Därför, om du kommer med din gåva till altaret och där drager dig till minnes, att din broder har något emot dig, Lagen fordrar inte bara renhet från ont sinnelag, den fordrar också ett kärleksfullt sinnelag. Det finns inget tillstånd däremellan. Antingen är man ond eller så är man kärleksfull. Fast man inte själv har gjort någon oförrätt eller ens hyser agg mot en annan, men denne har något emot en, då kräver den sanna kärleken, att man försöker ställa förhållandet till rätta. Man älskar inte Gud i ett rätt tacksamhetssinne i sitt gåvogivande, om man inte älskar sin medmänniska så mycket, att man inte är mån om ett gott förhållande till denna. Gud och våra medmänniskor hör nämligen samman i detta stycke genom att medmänniskorna är älskade av Gud, så mycket att han utgav sin Son till deras frälsning. 25. Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du bliver kastad i fängelse. Kravet på ett kärleksfullt sinnelag gäller med omedelbar verkan här och nu. Försutten möjlighet till förlikning tyder på bristande kärlek och är ett lagbrott. En oförlikt medmänniska är ett vittne om detta. 26. Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven. Den yttersta skärven kan aldrig i evighet betalas av oss, eftersom vi hopar synd på synd så länge vi finns till. Men Jesus hade också under detta tal i åtanke sin egen föresats, nämligen att betala allt för oss genom sitt lidande och sin död. 27. I haven hört, att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott'. Också detta bud kräver inte bara renhet i gärningen utan också ett rent hjärta. 29. Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig, att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. Gud kräver genom sin lag sådan lydnad, att vi för rättfärdighets skull avstår allt som för oss vilse. Nu är det visserligen inte så att vi människor kan vara rättfärdiga i övrigt frånsett någon förförisk lem. Vi är efter syndafallet helt och hållet onda. Men Jesus vill påvisa allvaret ifråga om att följa Guds lag - i kontrast till de judiska ledarnas lättvindiga omtolkningar av lagen. Dessa Jesu ord om det högra ögat och den högra handen har, som hans tal ofta har, en andlig sida, som Jesus med avsikt har vävt in i talet. Det öga som kan föra oss till helvetet är inte vårt ena kroppsliga öga utan hela vår varelse. Det är fråga om vår andliga syn. Höger sida är i bibliskt språkbruk den godkända sidan. 'Mitt högra öga' är den andliga syn som jag omfattar och förlitar mig på. Om det nu är så, att min egen syn på de andliga tingen för mig vilse från Guds sanning, är det bättre för mig att ge upp det som jag har byggt upp och söka mig ny syn från bibelordet. Det är visserligen en omöjlighet för människan själv att avstå från sin övertygelse. Men för Gud är allt möjligt, och möjligheten finns i Ordet, i vilket Guds Andes kraft är verksam. Vår högra hand, som kan föra oss till helvetet är inte vår kroppsliga hand. Handen är den som uträttar något, och vår högra hand är ifråga om andliga ting den som vi stöder oss på ifråga om vårt eviga väl. Är det månne vi själva som är vår högra hand eller är det Herren Jesus? Hoppas vi på vår egen förmåga ifråga om vår frälsning eller är Herren Jesus vårt hopp?
Sammanfattning Jesus vill genom detta tal lära oss att förstå hur omöjligt det är för oss att vara sådana som Gud kräver i sin lag, för att vi genom den kunskapen ska falla till föga och erkänna honom som vår Frälsare och genom honom ha den rättfärdighet som övergår de skriftlärdes och fariséernas. Jesus skärper inte lagen, såsom det ofta påstås. Han bara tar fram lagens rätta innebörd, som hade blivit fördunklad i de judiska lärarnas omtolkningar. Lagen kräver inte bara yttre renhet utan renhet också i ord och tankar och sinnelag. Den kräver inte bara renhet från all ondska utan också det som är motsatsen, nämligen hel och full kärlek till Gud såväl som till människor. Förstår vi detta och erkänner vår oförmåga, då inser vi också att Jesus är vårt enda hopp ifråga om rättfärdighet inför Gud. [Handbokens ingress och tema för dagen stämmer inte överens med innehållet i denna text. Handboken nämner nödvändigheten att sträva till ett kärleksfullt liv i Kristi efterföljd, men i texten framställer Jesus lagens oöverstigliga fordringar för sann rättfärdighet. Det är två helt skilda saker. Texten är fel vald med tanke på dagens tema. Saken blir än värre, när det tydligen är fråga om en misstolkning av Jesu budskap i texten.] |
Matt. 5:20-30 (SF1998)
20. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket. 21. Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda.*Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22. Jag säger er:* Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.* 23. Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24. så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25. Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26. Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret. 27. Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott.* 28. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29. Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer tillGehenna. _________________________ NOTER 21. 2 Mos 20:13. 22. Jag säger er: De skriftlärda hänvisade till den lagtolkning som gavs i "de äldstes stadgar". Jesus däremot talar i kraft av sin gudom. Gehenna: Det grekiska ordet "Gehenna" är bildat av de hebreiska orden "ge hinnom", Hinnoms dal, där barn offrades åt avguden Molok på kung Ahas tid (2 Kung 23:10). I Nya testamentet (NT) är Gehenna en bild av det eviga straffet. 27. 2 Mos 20:14. Jesus vänder sig inte mot budordet utan påpekar endast att också den onda begärelsen är brottslig (2 Mos 20:17). |
|
|
|
|
|
|
|
|
|