Textutläggningar till första årgångens evangelitexter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2004
Pingstdagen Den helige Andes utgjutande Joh. 14:23-29   23. Jesus svarade och sade till honom: "Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom. Ords. 8:17. Joh. 15:10. 1 Kor. 3:16. Ef. 3:17. Jesus besvarar Judas' fråga varför Jesus tänkte uppenbara sig för lärjungarna och inte för världen. Jesus säger med andra ord: Eftersom världen inte håller hans ord, d v s inte tror hans budskap, kan han ju inte uppenbara sig för den, eftersom han gör det genom sitt ord. Med 'världen' avser han de oomvända, världsandans barn, dit alla hör som inte har fått ett nytt andligt liv genom Ordet och Anden. Dit hör också de kristnas 'gamla människa'. Men lärjungarna, och alla som Jesu ord har fött till ett andligt liv, de håller hans ord, tror honom och älskar honom. De är i stånd att se honom uppenbarad - via hans ord. Och Fadern älskar dem som älskar hans Son, eftersom Sonen är sänd till oss av Fadern. Eftersom Jesu ord 'är Ande och liv' (Joh. 6:63), har man Anden genom Ordet, och då Fadern och Sonen är ett med Anden, är man genom Ordet i förening med hela gudomen. 24. Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord, som I hören, icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig. Joh. 7:16. 1 Joh. 2:4 f. Jesus och hans ord är ett. Därav följer, att de som föraktar och avvisar hans ord, avvisar också honom. Att avvisa Jesu ord är en skymf också mot Fadern, eftersom Jesu budskap också är Faderns. Judarna försökte försvara sin otro genom att hålla före, att Jesus var en bedragare som talade bara sitt eget och inte var sänd av Fadern. 25. Detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder. Jesus hade gärna talat mera om sin offerdöd och dess följder, men lärjungarna var inte mottagliga för det i den stunden (Joh. 16:12), och egentligen hade han redan sagt det som skulle sägas. Det fick bli Andens uppgift att förklara sammanhangen för dem senare. 26. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder. Matt. 10:19 f. Luk. 24:49. Joh. 15:26. 16:7. 1 Joh. 2:20,27. Fadern 'sänder Anden i Jesu namn' eftersom vi människor inte är berättigade att få någonting utom för Jesu offerdöds skull. [Denna formulering är viktig att notera. Omvägen via Jesus gäller inte bara våra böner utan också Faderns givande. Hur ska vi annars ställa oss ifråga om allt som Fadern ger oss utan vår bön? Nåden och allt därmed sammanhängande har vi ju i Kristus före våra böner, ja t o m utkorelsen har Fadern gjort i Kristus. I Joh. 16:23 finns i grundtexten enligt studiebibeln samma formulering förutom den vanliga beträffande vår bön: 'Vadhelst ni må bedja Fadern om i mitt namn, det ska han giva eder i mitt namn.' I folkbibeln och flera andra översättningar har man valt bort den del som berör Guds givande och tagit med den som berör vår bön. I B 1917 och SK 1997 har man däremot valt att ta med bara den del som berör Guds givande. Varför så, om Jesus vill framhålla dem båda?] Även om lärjungarna förmådde lägga Jesu ord på minnet, trots att de inte genast förstod dem, skulle de ändå inte kunna ha någon nytta av dem utan att Guds Ande förklarade dem för dem och påminde dem om exakt vad de skulle ta fram ur minnet. Så hjälplösa är vi alla utan Andens ledning i Ordet. 27. Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den, såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda. Joh. 16:33. Rom. 5:1. Fil. 4:7. Också friden är liksom Andens givande beroende av Jesu offerdöd. Genom att Jesus bar straffet för våra synder är Gud tillfreds och vredgas inte mot oss. Friden finns alltså i Guds hjärta redan utan att vi upplever den, men när detta budskap når oss har vi friden genom tron också i vårt hjärta. Att Jesus 'lämnade friden efter sig' är ett uttryck som betyder att vi fick ärva friden efter Jesus, när han dog. Den frid som Jesus ger oss genom sin död är inte bara tillfällig utan evigt bestående. Den är inte beroende av vad som händer i denna världen. Så skulle inte heller den oroliga framtid som väntade Jesu lärjungar kunna ändra på den frid som Jesus gav dem. Därför hade de mitt i sin oro skäl att vara trygga. 28. I hörden, att jag sade till eder: 'Jag går bort, men jag kommer åter till eder.' Om I älskade mig, så skullen I ju glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Joh. 10:29. 16:10. Jesus gladde sig över att få gå till Fadern, eftersom just det var hans egentliga uppgift i världen, den som han hade fått av Fadern, nämligen att som vår representant återförena oss med Fadern i rättfärdighet. Vägen till Fadern skulle visserligen gå genom ett stort lidande på grund av att han skulle bära alla våra synder och skulle utstå straffet för dem. Men ändå gladde sig Jesus över att få gå den vägen, både för sin uppdragsgivares och för vår skull. Därför var han också stundtals ängslig - inte med tanke på sitt eget lidande utan med tanke på uppdraget. I sin förnedring var han som människa både liten, orolig och belastad med hela världens syndaskuld. Därför längtade han till Fadern som var större än han. Fadern, som hade gett honom det svåra uppdraget, var garant för dess lyckliga genomförande. 29. Och nu har jag sagt eder det, förrän det sker, på det att I mån tro, när det har skett. Joh. 13:19. Gud ger tron genom tecken. Det som Jesus har sagt kan lärjungarna inte förstå just nu, men det kommer senare att bli ett tecken för dem på att det som hänt inte hände av en slump utan var i detalj planerat av Gud.   Sammanfattning Texten är tvådelad: Först besvarar Jesus Judas' fråga om varför Jesus inte tänkte uppenbara sig för världen. Därefter fortsätter han att uppmuntra lärjungarna inför sin bortgång. Jesus kan inte uppenbara sig för världen, eftersom världen inte tror honom. Lärjungarna däremot, och andra som tror hans ord, har del av hans uppenbarelse i hans lära. Jesu bortgång innebär inte sorg utan glädje, genom att Jesus för oss alla skulle fullgöra sitt frälsningsuppdrag, vilket skulle föra med sig både en evig frid mellan Gud och människorna och Andens sändande. Textens huvudinnehåll är åter följderna av Jesu död. Texten behandlar inte ämnet 'den helige Andes utgjutande' dessmera än att Andens sändande utlovas som en följd av Jesu död och att Anden då kommer att ta fram och förklara Jesu ord.		Joh. 14:23-29 (SF1998)     23. Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25. Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. 27. Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. 28. Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. 29. Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett.
Innehåll | Förkortningar |