Textutläggningartill
kyrkoårets evangelitexter
|
Juhani Martikainen 2003 |
|
|
|
||
|
Trettondagen
44. Men Jesus sade med hög röst: ”Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som har sänt mig. Judarna ville hålla före, att Jesus inte hade någon fullmakt från Gud för sin verksamhet utan var en falsk Messias och talade i eget namn vad han själv hade tänkt ut och inbillat sig. De menade sig också ha en rätt tro på Gud under det att de förkastade Jesus. Jesus vänder sig mot den föreställningen och framhåller att det inte är möjligt att ha en tro på Gud, om man inte tror på den som Gud har sänt. De gånger som Jesus blev upprörd, var orsaken människors otro. Här höjer han sin röst emot folkets vanföreställning. 45. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Ordet ‘ser’ är en parallell till ‘tror’ i föregående vers. Underförstått betyder det: den som ser mig som den jag är, Guds Son. Judarna såg men såg inte ändå. Jesus och Fadern är ett. De är med den helige Ande samme Gud. Versen säger också att Jesus är Guds ansikte för världen. Han har i ord och gärning uppenbarat vad Gud är, Guds vilja, makt, rättfärdighet och barmhärtighet. Den som anammar Jesu vittnesbörd om detta, ser Gud själv. 46. Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tro på mig skall förbliva i mörkret. Detta är Guds beslut: Ingen av dem, åt vilka det är givet att tro på Jesus, ska bli lämnad utan evangeliets ljus. Just av den orsaken har Jesus kommit i världen. Alla människor är i andligt mörker sen syndafallet. De kan inte se eller förstå Guds rikes hemligheter. Men Sanningen upplyser dem som tror den, dels om Guds nåd och dels om människans synd. 47. Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jag honom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Jesus behöver inte själv som person agera domare. De som inte tar emot det himmelrikets evangelium som han erbjuder dem, de ställer sig nämligen själva utanför delaktigheten av evangeliets hela innebörd av evigt liv och salighet. Själva evangeliet, som var givet till frälsning, ska bli dem till dom, eftersom de förkastade gåvan. 'Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig: det ord, som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen.' Vers 48 efter texten.
Sammanfattning Jesus är världens enda ljus i evighetsperspektiv. Fadern har inte uppenbarat sig på annat sätt än genom Sonen Jesus. Den som inte tar emot hans budskap vandrar i totalt mörker ifråga om Gud, hans verk och vilja. Å andra sidan har den som anammar Jesu lära en sann kunskap om Gud, tillräcklig för evig salighet. Jesu ljus är detsamma som evangeliets lära om Guds fria nåd för alla människor genom Jesu självutgivande offergärning för världen. Men läran om den rena nåden är samtidigt en anklagelse för synd och ett bevis på människans fullständiga oförmåga att själv göra sig rättfärdig inför Gud. Joh. 16:8,9. Därför är denna lära oacceptabel för det mänskliga förnuftet. Jesus erbjuder sitt budskap fritt åt alla. Den som förkastar det, går miste om dess oersättliga innehåll. Så låter Jesus budskapet självt vara domare över de ohörsamma. |
Joh. 12:44-47 (SF1998)
44. Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, 45. och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|