Textutläggningartill
kyrkoårets evangelitexter
|
Juhani Martikainen 2003 |
|
|
|
||
|
Trettondagen
12. Åter talade Jesus till dem och sade : "Jag är världens ljus; Gud använder i GT orden 'Jag är' som sitt namn (hebr. JHV), 2 Mos. 3:14. Jesus använder här samma ord om sig själv. Jesus är världens ljus i den meningen att han har uppenbarat för oss vad Gud är. Jesus är Guds ansikte mot världen. Genom sitt ord och sina gärningar visar han Guds sinnelag mot människan. Han är också själv det personifierade Ordet, evangeliet om frälsningen, vilken är beredd och verkställd genom honom. Jesus är världens enda ljus, det enda ljus som har betydelse i vighetsperspektiv. Sol, måne och stjärnor hör bara till det timliga och försvinnande livet. Framför allt är Jesus det enda ljuset i den meningen, att han är den enda sanningen om vår verkliga situation ur evighetssynvinkel d v s vår ställning inför Gud. Alla mänskliga tankar och åsikter i den vägen för vilse, eftersom vårt förnuft är förblindat ifråga om andliga ting sen Adams syndafall. Människans alla föreställningar om hennes förhållande till Gud bottnar i tanken att själv kunna göra eller prestera något för att vinna hans ynnest. Men evangeliet förkunnar en rättfärdighet som ges av nåd genom Jesu självutgivande offergärning. Detta är en omöjlig tanke för det mänskliga förnuftet. Det är 'vad intet öra hört, vad intet öga sett och vad ingen människa har kunnat tänka.' 1 Kor. 2:7 f. den som följer mig, Jesu efterföljande handlar om vandring i hans ljus, i hans ord m.a.o. om tron på honom - inte om våra gärningar. Ingen människa kan följa honom i goda gärningar, eftersom alla våra gärningar är syndbefläckade och fördömelsevärda inför Gud. Efterföljandet gäller hans lära, i korthet läran om oförtjänt nåd genom hans död för världen. Därav följer sedan också i viss mån goda gärningar, men efterföljelsen i läran är det primära och all god gärnings ursprung. Utom tron på nåden finns ingen god gärning. Joh. 6:29. Men trons gärningar är alla goda och rättfärdiga, eftersom deras ursprung är Guds rena evangelium och därmed hans eget verk - inte vårt. Det finns inget motsatsförhållande mellan lära och liv. Den som inte har Jesu lära (sammanfattad i orden 'nåden allena') har inget andligt liv. Men den som har läran har också livet. Jesus säger: 'Mina ord är Ande och liv'. Joh. 6:63. Likaså: 'Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv.' Joh. 5:24. Det sanna livet består nämligen inte i människans gärningar utan i Kristi ord - varav sedan följer goda gärningar i den mån som Gud verkar dem genom sitt ord. han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus." Den som har evangeliets ljus har alltid ett starkt ljus över sin väg. I det ljuset försvinner alla andra och egna ljus. Det kommer visserligen perioder av prövning i den kristnes liv, då han tycker sig sakna ljuset, men själva saknaden efter evangeliets ljus vittnar om att detta dock har rotat sig i själens djup och har ingalunda övergivit honom. Den som har evangeliets ljus blir av detsamma bevarad i tron intill änden. Guds Ord viker aldrig från ett hjärta som det har intagit. Det finns dock många, vilkas hjärtan har en ogenomtränglig stengrund, på vilken Ordets spirande sådd efter en tid vissnar ner. Dessa har aldrig haft ljuset i egentlig mening. De har aldrig omfattat evangeliet i tro helt, utan innerst trots allt haft en reservation. Ordet 'mörkret' antyder att det inte finns något mellanting mellan ljus och mörker, mellan Sanningen och lögnen. Allt som har sken av andlighet men inte är Jesu lära, är mörker. Så länge ett enda litet korn av mänsklig medverkan i form av god vilja e. d. finns blandat i evangeliet, är det inte alls detsamma som Guds klara evangelium, vars ljus överglänser allt mänskligt. Detta finns utlaggt av aposteln Paulus i bl.a. hans brev till galaterna. |
Joh. 8:12 (SF1998)
12. Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|