Textutläggningar

Textutläggningar

till kyrkoårets evangelitexter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

Juhani Martikainen 2003

Trettondagen
Jesus, världens ljus
Matt. 2:1-12

1. När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen på konung Herodes’ tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem
Luk. 2:1 f.
2. och sade: “Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.”

I den tidens astronomi förknippade man himlakropparna och deras positioner med särskilda händelser på jorden, och stjärntydarna tydde nu något objekt, här kallat stjärna, så att det måste ha fötts en ny ledare åt judafolket. Eftersom dessa lärda män hade besvärat sig att komma så lång väg och till ett annat land på grund av något på stjärnhimlen, bör fenomenet ha varit mycket tydligt och intresseväckande. Men knappast hade de ändå haft ett så stort intresse för en blivande ledare för judafolket, om de inte dessutom hade haft särskilda insikter i judarnas religion. Judarnas fångenskapstid i Babylonien var inte alltför avlägsen, och det är tänkbart, att något av judarnas profetiska skrifter ännu hade bevarats i de trakter, varifrån männen kom. Men att de kom till Jerusalem och inte direkt till Betlehem tyder på att de likväl inte kände till profetian i Mika 5:2.

3. När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt och hela Jerusalem med honom.

Både Herodes och judarna tänkte genast på en jordisk konung. Eftersom judarnas land var under romersk ockupation, var man på sin vakt för sådant som kunde leda till onödiga politiska oroligheter. En ledare från judarnas egna led kunde tänkas få folk med sig för ett uppror med oöverskådliga konsekvenser.

4. Och han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland folket och frågade dem, var Messias skulle födas.

Herodes hade tydligen fått uppgifter om att det kunde röra sig om en viss förutspådd Messias och såg i detsamma en möjlighet att få nykomlingen inringad och kontrollerad.

5. De svarade honom: “I Betlehem i Judeen; ty så är skrivet genom profeten:
6. ‘Och du, Betlehem, du judiska bygd, ingalunda är du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.”
2 Sam. 5:2. Mika 5:2. Joh. 7:42

7. Då kallade Herodes hemligen till sig de vise männen och utfrågade dem noga om tiden, då stjärnan hade visat sig.

Herodes, i egenskap av ockupationsmaktens representant, ville inte offentligen för judarna visa sig misstänkt intresserad av den nyfödde judakungen och tog därför hemlig kontakt med de främmande männen. Han behövde få veta också barnets exakta ålder, för att kunna identifiera det och så behändigt som möjligt ta det av daga.

8. Sedan lät han dem fara till Betlehem och sade: “Faren åstad och forsken noga efter barnet; och när I haven funnit det, så låten mig få veta detta, för att också jag må komma och giva det min hyllning.”

Herodes ljög. Han tänkte inte hylla det utan döda det. Han visade detta i handling senare. (2:16 f.)

9. När de hade hört konungens ord, foro de åstad; och se, stjärnan, som de hade sett i östern, gick framför dem, till dess att den kom över det ställe, där barnet var. Där stannade den.

Männen hade nu fått både profetians uppgift om orten och stjärnans förnyade ledning, som innebar en precisering av färden till exakt den plats, där barnet var.

10. Och när de sågo stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.

Kontakten med stjärnan hade varit avbruten under den tid de befann sig i Jerusalem och hos Herodes. Deras förhoppningar förnyades vid återseendet av stjärnan. De kunde konstatera, att stjärnan talade samma språk som profetian.

Det hade behagat Gud att koordinera tiden för Jesu födelse med tecken på stjärnhimlen, för att dessa män skulle bli ytterligare ett vittnesbörd om Jesu verkliga börd och betydelse för världen.

11. Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. Då föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo fram skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och myrra.
Psalt. 72:10 f. Jes.60:6

Barnets torftiga omgivning rubbade inte männens övertygelse att Jesus var judakonungen, som de sökte. De hade stöd av både profetian och stjärnans tecken. Deras gåvor var den tidens lyxartiklar, värdiga en person av furstlig börd. Med eller utan deras vetskap var dessa gåvor också symboliska för Jesu liv och verk: Guldet vittnar om Jesu konungsliga värdighet, rökelsen om hans självutgivande offer och myrran om hans död. [Om guld, rökelse och myrra, se HS1972]

Man kan väl tänka sig att männens besök blev till uppmuntran för Josef och Maria, dels som ett gott Guds tecken och dels rent materiellt. De kunde komma att ha nytta av gåvorna vid sin flykt undan Herodes.

12. Sedan fingo de genom en uppenbarelse i drömmen befallning att icke återvända till Herodes; och de drogo så en annan väg tillbaka till sitt land.

Genom att de vise männen inte rapporterade barnets adress närmare, kunde Herodes inte låta söka upp barnet direkt för att döda det. Maria, Josef och barnet fick därigenom en tidsfrist för att hinna utom räckhåll för Herodes soldater.

Allt var väl planerat ovanifrån. Jesus var inte hjälplös på något sätt. Han var inte given bara i människors omvårdnad. Han var i Gud Faders hand. Dessutom var han själv alltjämt Gud. Han lade aldrig av sig sin gudom under sin jordevandring, inte ens i döden. (Joh. 10:18) Han avklädde sig aldrig sin gudomsmakt, såsom många menar. Tvärtom kommer hans makt till synes också i hans lidande lydnad in i döden.

Sammanfattning

Texten är visserligen en detaljerad berättelse, men dess huvudärende är den fortsättning på uppenbarelsen om Jesu person som de vise männen kom med. Hittills hade det meddelats åt Maria genom en ängel, att hennes barn 'skulle kallas den Högstes Son' ... och att 'han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.' Luk. 1:32,33. Och Josef hade via en dröm fått veta att barnet skulle komma att 'frälsa sitt folk från deras synder.' Matt. 1:21.

Men hur detta skulle gå till var visserligen sagt i skrifternas profetior, men ännu inte sagt i samband med frågan om Marias nyfödda barns identitet.

De vise männens gåvor betydde ytterligare information om Jesu kommande liv på jorden. Guldet underströk det man redan visste: Jesus skulle vara en konung. Men därutöver innebar guldet att Jesus redan som nyfödd var konung, trots att han inte ännu hade upprättat sitt rike i tiden. Han föddes som kung.

Rökelsen var en profetia om hans självutgivande offer för världens synder. Myrran var en profetia om död, nämligen att hans uppgift som världens Frälsare skulle föra honom i döden. Allt detta bekräftade att barnet Jesus verkligen var den i skrifterna utlovade Messias, Guds Son.

Vittnesbörden angående Jesusbarnets identitet förmedlades av dessa utomstående' änglar, främmande herdar och vise män fjärran ifrån, för att vi skulle se och tro att detta med Jesu gudomliga identitet inte var något påhitt av människor. Dessutom var Josef och Maria uppenbart överrumplade och fattade inte vad som egentligen var i görningen.

Texten säger inget närmare om Jesus som världens ljus. En rubrik för texten kunde kanske vara 'Vem är barnet i krubban?'

Matt. 2:1-12 (SF 1998)

1. När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid*, se, då kom visa män* från Östern till Jerusalem

2. och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."

3. När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.

4. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda* och frågade ut dem, var Messias skulle födas.

5. De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten:

6. Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel." *

7. Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig.

8. Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det."

9. De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var.

10. När de såg stjärnan,uppfylldes de av mycket stor glädje.

11. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.*

12. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.

_________________________

NOTER

1. kung Herodes tid: Herodes den store, kung över Judeen 37-4 f. Kr., var en mycket hård och blodbesudlad furste.

visa män: Dvs österländska stjärntydare. De hörde till de många hedningar som hade hört löftena om Messias (4 Mos 24:17) och som väntade på Israels Frälsare. Israel hade levt i fångenskap i Österlandet, och Israels hopp hade där blivit känt bland hedningarna.

4. överstepräster och skriftlärda: På NT:s tid fanns det flera överstepräster samtidigt, men endast en var tjänstgörande. Som folkets främste representant fungerade översteprästen som ordförande i det judiska Stora rådet, som bestod av 71 medlemmar (26:3). Han var också den som en gång om året bar fram försoningsoffret. Skriftlärda står som beteckning för lagkunniga (torahkunniga) lärare. De flesta av dem tillhörde fariseernas parti. Hela deras strävan gick ut på att i allt fullgöra lagen och de äldstes stadgar och att ställa andra under samma krav.

6. I sitt svar sammanställer de Mika 5:2 med 2 Sam 5:2 och 1 Krön 11:2. Jfr Joh 7:42.

11. rökelse och myrra var forntidens mest berömda dofthartser (ett slags kådor) och dyrbara handelsvaror. Rökelse utvinns från buskar eller träd av olika Boswellia-arter, t ex B. sacra. - Angående myrra, se not till Joh 19:39.

Innehåll | Förkortningar |

Textutläggningar till kyrkoårets evangelitexter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2003

Trettondagen Jesus, världens ljus Matt. 2:1-12 1. När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen på konung Herodes’ tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem Luk. 2:1 f. 2. och sade: “Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.” I den tidens astronomi förknippade man himlakropparna och deras positioner med särskilda händelser på jorden, och stjärntydarna tydde nu något objekt, här kallat stjärna, så att det måste ha fötts en ny ledare åt judafolket. Eftersom dessa lärda män hade besvärat sig att komma så lång väg och till ett annat land på grund av något på stjärnhimlen, bör fenomenet ha varit mycket tydligt och intresseväckande. Men knappast hade de ändå haft ett så stort intresse för en blivande ledare för judafolket, om de inte dessutom hade haft särskilda insikter i judarnas religion. Judarnas fångenskapstid i Babylonien var inte alltför avlägsen, och det är tänkbart, att något av judarnas profetiska skrifter ännu hade bevarats i de trakter, varifrån männen kom. Men att de kom till Jerusalem och inte direkt till Betlehem tyder på att de likväl inte kände till profetian i Mika 5:2. 3. När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt och hela Jerusalem med honom. Både Herodes och judarna tänkte genast på en jordisk konung. Eftersom judarnas land var under romersk ockupation, var man på sin vakt för sådant som kunde leda till onödiga politiska oroligheter. En ledare från judarnas egna led kunde tänkas få folk med sig för ett uppror med oöverskådliga konsekvenser. 4. Och han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland folket och frågade dem, var Messias skulle födas. Herodes hade tydligen fått uppgifter om att det kunde röra sig om en viss förutspådd Messias och såg i detsamma en möjlighet att få nykomlingen inringad och kontrollerad. 5. De svarade honom: “I Betlehem i Judeen; ty så är skrivet genom profeten: 6. ‘Och du, Betlehem, du judiska bygd, ingalunda är du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.” 2 Sam. 5:2. Mika 5:2. Joh. 7:42 7. Då kallade Herodes hemligen till sig de vise männen och utfrågade dem noga om tiden, då stjärnan hade visat sig. Herodes, i egenskap av ockupationsmaktens representant, ville inte offentligen för judarna visa sig misstänkt intresserad av den nyfödde judakungen och tog därför hemlig kontakt med de främmande männen. Han behövde få veta också barnets exakta ålder, för att kunna identifiera det och så behändigt som möjligt ta det av daga. 8. Sedan lät han dem fara till Betlehem och sade: “Faren åstad och forsken noga efter barnet; och när I haven funnit det, så låten mig få veta detta, för att också jag må komma och giva det min hyllning.” Herodes ljög. Han tänkte inte hylla det utan döda det. Han visade detta i handling senare. (2:16 f.) 9. När de hade hört konungens ord, foro de åstad; och se, stjärnan, som de hade sett i östern, gick framför dem, till dess att den kom över det ställe, där barnet var. Där stannade den. Männen hade nu fått både profetians uppgift om orten och stjärnans förnyade ledning, som innebar en precisering av färden till exakt den plats, där barnet var. 10. Och när de sågo stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. Kontakten med stjärnan hade varit avbruten under den tid de befann sig i Jerusalem och hos Herodes. Deras förhoppningar förnyades vid återseendet av stjärnan. De kunde konstatera, att stjärnan talade samma språk som profetian. Det hade behagat Gud att koordinera tiden för Jesu födelse med tecken på stjärnhimlen, för att dessa män skulle bli ytterligare ett vittnesbörd om Jesu verkliga börd och betydelse för världen. 11. Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. Då föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo fram skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och myrra. Psalt. 72:10 f. Jes.60:6 Barnets torftiga omgivning rubbade inte männens övertygelse att Jesus var judakonungen, som de sökte. De hade stöd av både profetian och stjärnans tecken. Deras gåvor var den tidens lyxartiklar, värdiga en person av furstlig börd. Med eller utan deras vetskap var dessa gåvor också symboliska för Jesu liv och verk: Guldet vittnar om Jesu konungsliga värdighet, rökelsen om hans självutgivande offer och myrran om hans död. [Om guld, rökelse och myrra, se HS1972] Man kan väl tänka sig att männens besök blev till uppmuntran för Josef och Maria, dels som ett gott Guds tecken och dels rent materiellt. De kunde komma att ha nytta av gåvorna vid sin flykt undan Herodes. 12. Sedan fingo de genom en uppenbarelse i drömmen befallning att icke återvända till Herodes; och de drogo så en annan väg tillbaka till sitt land. Genom att de vise männen inte rapporterade barnets adress närmare, kunde Herodes inte låta söka upp barnet direkt för att döda det. Maria, Josef och barnet fick därigenom en tidsfrist för att hinna utom räckhåll för Herodes soldater. Allt var väl planerat ovanifrån. Jesus var inte hjälplös på något sätt. Han var inte given bara i människors omvårdnad. Han var i Gud Faders hand. Dessutom var han själv alltjämt Gud. Han lade aldrig av sig sin gudom under sin jordevandring, inte ens i döden. (Joh. 10:18) Han avklädde sig aldrig sin gudomsmakt, såsom många menar. Tvärtom kommer hans makt till synes också i hans lidande lydnad in i döden. *Sammanfattning* Texten är visserligen en detaljerad berättelse, men dess huvudärende är den fortsättning på uppenbarelsen om Jesu person som de vise männen kom med. Hittills hade det meddelats åt Maria genom en ängel, att hennes barn 'skulle kallas den Högstes Son' ... och att 'han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.' Luk. 1:32,33. Och Josef hade via en dröm fått veta att barnet skulle komma att 'frälsa sitt folk från deras synder.' Matt. 1:21. Men hur detta skulle gå till var visserligen sagt i skrifternas profetior, men ännu inte sagt i samband med frågan om Marias nyfödda barns identitet. De vise männens gåvor betydde ytterligare information om Jesu kommande liv på jorden. Guldet underströk det man redan visste: Jesus skulle vara en konung. Men därutöver innebar guldet att Jesus redan som nyfödd var konung, trots att han inte ännu hade upprättat sitt rike i tiden. Han föddes som kung. Rökelsen var en profetia om hans självutgivande offer för världens synder. Myrran var en profetia om död, nämligen att hans uppgift som världens Frälsare skulle föra honom i döden. Allt detta bekräftade att barnet Jesus verkligen var den i skrifterna utlovade Messias, Guds Son. Vittnesbörden angående Jesusbarnets identitet förmedlades av dessa utomstående' änglar, främmande herdar och vise män fjärran ifrån, för att vi skulle se och tro att detta med Jesu gudomliga identitet inte var något påhitt av människor. Dessutom var Josef och Maria uppenbart överrumplade och fattade inte vad som egentligen var i görningen. Texten säger inget närmare om Jesus som världens ljus. En rubrik för texten kunde kanske vara 'Vem är barnet i krubban?'		Matt. 2:1-12 (SF 1998) 1. När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem 2. och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." 3. När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda* och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5. De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6. Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel." * 7. Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig. 8. Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det." 9. De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10. När de såg stjärnan,uppfylldes de av mycket stor glädje. 11. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.* 12. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. _________________________ NOTER 1. kung Herodes tid: Herodes den store, kung över Judeen 37-4 f. Kr., var en mycket hård och blodbesudlad furste. visa män: Dvs österländska stjärntydare. De hörde till de många hedningar som hade hört löftena om Messias (4 Mos 24:17) och som väntade på Israels Frälsare. Israel hade levt i fångenskap i Österlandet, och Israels hopp hade där blivit känt bland hedningarna. 4. överstepräster och skriftlärda: På NT:s tid fanns det flera överstepräster samtidigt, men endast en var tjänstgörande. Som folkets främste representant fungerade översteprästen som ordförande i det judiska Stora rådet, som bestod av 71 medlemmar (26:3). Han var också den som en gång om året bar fram försoningsoffret. Skriftlärda står som beteckning för lagkunniga (torahkunniga) lärare. De flesta av dem tillhörde fariseernas parti. Hela deras strävan gick ut på att i allt fullgöra lagen och de äldstes stadgar och att ställa andra under samma krav. 6. I sitt svar sammanställer de Mika 5:2 med 2 Sam 5:2 och 1 Krön 11:2. Jfr Joh 7:42. 11. rökelse och myrra var forntidens mest berömda dofthartser (ett slags kådor) och dyrbara handelsvaror. Rökelse utvinns från buskar eller träd av olika Boswellia-arter, t ex B. sacra. - Angående myrra, se not till Joh 19:39.
Innehåll \| Förkortningar \|

till kyrkoårets evangelitexter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

till kyrkoårets evangelitexter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000