Textutläggningar

Textutläggningar

till första årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

Juhani Martikainen 2003

Menlösa barns dag eller fjärde dag jul
Jesus som flykting
Matt. 2:13-21

Det som berättas i denna text tilldrog sig efter det att de långväga ifrån komna visa männen hade uppvaktat Jesusbarnet och gett dyrbara gåvor.

13. Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef och sade: "Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och fly till Egypten och bli kvar där, till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det."
14. Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten och drog bort till Egypten.

Ett lands högste styresman har vanligen föga anledning att förfölja ett barn av folket, men nu hade det blivit sagt av de visa männen, som hade besökt också konung Herodes, att detta barn var ett kungligt barn och närmare bestämt just judarnas kung, och det var ju naturligt, att Herodes inte kunde uppfatta barnet som något annat än en kommande rival till den världsliga tronen.

Situationen blev med ens klar för Josef. Som familjens överhuvud hade han mänskligt sett ansvaret för familjen. Huruvida ängeln hade gett honom något särskilt tecken på budskapets trovärdighet nämns inte. Men den tidigare änglasynen, samt herdarnas och de visa männens besök och uppvaktningar av barnet bör sammantaget ha bidragit till hans beslut att genast följa ängelns råd.

De dyrbara och även pekuniärt sett mycket värdefulla gåvor, som de visa männen hade överlämnat till familjen, kunde nu genast komma till praktisk användning för bekostandet av familjens uppehälle i Egypten. Allt var väl ordnat ovanifrån.

15. Där blev han kvar intill Herodes' död, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten,

Det var naturligtvis inte så att Josef medvetet blev kvar i Egypten för att få profetian uppfylld. Josef följde bara ängelns råd och väntade i Egypten på det tecken som ängeln i drömmen hade lovat att ge honom.
Uttrycket 'för att det skulle fullbordas' talar om Guds ords osviklighet. Det som Gud talar genom sina profeter är hans eget gudomliga ord, som inte kan ljuga. Och profetians uppfyllelse vittnar om att profeten verkligen har varit en Guds profet och talat hans ord.

som sade: "Ut ur Egypten kallade jag min son."
2 Mos. 4:22. Hos. 11:4.

Gud gav patriarken Jakob namnet Israel, och sedan kallar han Israels efterkommande, folket Israel för sin son (2 Mos. 4:22,23). Men namnet Israel, som betyder Kämpat med Gud och segrat (1 Mos. 32:28) är i sig själv en profetia om Jesus. Och Guds förande av Israels folk ut ur Egypten är en förebild till bl.a. det som han enligt denna text gjorde med Jesus men också till frälsningen av människorna ut från syndens och djävulens herravälde.

Det som skedde med Guds folk i GT är nämligen inte själva budskapet. Jesus och händelserna i samband med honom är uppenbarelsens egentliga innehåll. Jesus, världens Frälsare, Guds egen Son, född av Gud av evighet, är själva uppfyllelsen av alla förebilderna. Därför är inte denna textvers bara Israels historia, utan ifråga om viktighetsgrad i första hand en profetia i anslutning till världens frälsning genom Jesus, Guds Son.

16. När Herodes nu såg, att han hade blivit gäckad av de vise männen, blev han mycket vred. Och han sände åstad och lät döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade fått genom att utfråga de vise männen.
17. Då fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade:

18. "Ett rop hördes i Rama,
gråt och mycken jämmer;
det var Rakel, som begrät sina barn,
och hon ville icke låta trösta sig,
eftersom de icke mer voro till."
1 Mos. 35:19. Jer. 31:15.

Jakobs hustru Rakel blev begraven invid vägen till Betlehem.
Denna profetia om barnamorden i Betlehem kommer mitt i ett jublande kapitel om Guds kommande frälsningsverk. Profetian är ett skilt tecken för Jesusbarnets identitet och den genom honom kommande frälsningen.

19. Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef i Egypten
20. och sade: "Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv är nu döda."

21. Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig och kom så till Israels land.

Sammanfattning

Texten berättar om två helt olika konungar, en himmelsk och en jordisk.

Herodes försökte hänsynslöst ta livet av Jesus för att inte riskera att förlora sin egen tron. Jesus däremot avstod frivilligt från sin himmelska tillvaro och gick in i stor förnedring för att frälsa Herodes och alla människor från fördärv.

Herodes offrade ett stort antal oskyldiga barns liv för att säkra sin egen världsliga maktposition. Jesus däremot kom för att offra sig själv för sina fiender för att tillförsäkra dem frälsning från döden.

Här framkommer hur djupt mörkret är hos människan ifråga om det andliga och himmelska. Det mänskliga förnuftet kan inte ens föreställa sig existensen av något andligt utan förutsätter att alla lever för denna världen.

Det som syns för ögonen är en skenbild av verkligheten. Trots sin världsliga makt kunde Herodes inte regera i trygghet utan måste ständigt vara på sin vakt mot rivaler. Jesus var däremot i säkerhet och trygghet mitt under sin flykt undan Herodes. Allt var välplanerat för honom av Gud.

Samma skillnad finns också mellan de dödade gossebarnen och Jesusbarnet. De förra representerar det mänskliga livet som inte består och Jesus det himmelska och andliga livet som är evigt. Det förra livet är dömt till undergång på grund av synden, men det senare ska leva evigt genom rättfärdigheten.

Samma förhållande framkom redan i de händelser som utspelades vid israeliternas avfärd från Egypten. I de hus där offerlammets blod inte var struket på dörrposterna dödade mordängeln de förstfödda gossebarnen, men i de hus där blodet fanns struket på dörrposterna fick man leva i trygghet för mordängeln. Offerlammet var en bild av Jesus och den rättfärdighet som han kom för att skaffa fram åt människosläktet.

Dagens tema 'Jesus som flykting' är snävt formulerat i jämförelse med innehållet i denna text. Flyktingtiden i Egypten var för övrigt bara en yttre parentes i det djupare flyktingskap som Jesus måste erfara under sitt jordeliv. 'Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom'.

Matt. 2:13-21 (SF 1998)

13. När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."

14. Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten.

15. Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.*

16. När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen.

17. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia:

18. Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.*

19. När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten.

20. Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda."

21. Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.

_________________________

NOTER

15. Hos 11:1.
18. Jer 31:15.

Innehåll | Förkortningar |

Textutläggningar till första årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2003

Menlösa barns dag eller fjärde dag jul Jesus som flykting Matt. 2:13-21 Det som berättas i denna text tilldrog sig efter det att de långväga ifrån komna visa männen hade uppvaktat Jesusbarnet och gett dyrbara gåvor. 13. Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef och sade: "Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och fly till Egypten och bli kvar där, till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det." 14. Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten och drog bort till Egypten. Ett lands högste styresman har vanligen föga anledning att förfölja ett barn av folket, men nu hade det blivit sagt av de visa männen, som hade besökt också konung Herodes, att detta barn var ett kungligt barn och närmare bestämt just judarnas kung, och det var ju naturligt, att Herodes inte kunde uppfatta barnet som något annat än en kommande rival till den världsliga tronen. Situationen blev med ens klar för Josef. Som familjens överhuvud hade han mänskligt sett ansvaret för familjen. Huruvida ängeln hade gett honom något särskilt tecken på budskapets trovärdighet nämns inte. Men den tidigare änglasynen, samt herdarnas och de visa männens besök och uppvaktningar av barnet bör sammantaget ha bidragit till hans beslut att genast följa ängelns råd. De dyrbara och även pekuniärt sett mycket värdefulla gåvor, som de visa männen hade överlämnat till familjen, kunde nu genast komma till praktisk användning för bekostandet av familjens uppehälle i Egypten. Allt var väl ordnat ovanifrån. 15. Där blev han kvar intill Herodes' död, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten, Det var naturligtvis inte så att Josef medvetet blev kvar i Egypten för att få profetian uppfylld. Josef följde bara ängelns råd och väntade i Egypten på det tecken som ängeln i drömmen hade lovat att ge honom. Uttrycket 'för att det skulle fullbordas' talar om Guds ords osviklighet. Det som Gud talar genom sina profeter är hans eget gudomliga ord, som inte kan ljuga. Och profetians uppfyllelse vittnar om att profeten verkligen har varit en Guds profet och talat hans ord. som sade: "Ut ur Egypten kallade jag min son." 2 Mos. 4:22. Hos. 11:4. Gud gav patriarken Jakob namnet Israel, och sedan kallar han Israels efterkommande, folket Israel för sin son (2 Mos. 4:22,23). Men namnet Israel, som betyder Kämpat med Gud och segrat (1 Mos. 32:28) är i sig själv en profetia om Jesus. Och Guds förande av Israels folk ut ur Egypten är en förebild till bl.a. det som han enligt denna text gjorde med Jesus men också till frälsningen av människorna ut från syndens och djävulens herravälde. Det som skedde med Guds folk i GT är nämligen inte själva budskapet. Jesus och händelserna i samband med honom är uppenbarelsens egentliga innehåll. Jesus, världens Frälsare, Guds egen Son, född av Gud av evighet, är själva uppfyllelsen av alla förebilderna. Därför är inte denna textvers bara Israels historia, utan ifråga om viktighetsgrad i första hand en profetia i anslutning till världens frälsning genom Jesus, Guds Son. 16. När Herodes nu såg, att han hade blivit gäckad av de vise männen, blev han mycket vred. Och han sände åstad och lät döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade fått genom att utfråga de vise männen. 17. Då fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: 18. "Ett rop hördes i Rama, gråt och mycken jämmer; det var Rakel, som begrät sina barn, och hon ville icke låta trösta sig, eftersom de icke mer voro till." 1 Mos. 35:19. Jer. 31:15. Jakobs hustru Rakel blev begraven invid vägen till Betlehem. Denna profetia om barnamorden i Betlehem kommer mitt i ett jublande kapitel om Guds kommande frälsningsverk. Profetian är ett skilt tecken för Jesusbarnets identitet och den genom honom kommande frälsningen. 19. Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef i Egypten 20. och sade: "Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv är nu döda." 21. Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig och kom så till Israels land. *Sammanfattning* Texten berättar om två helt olika konungar, en himmelsk och en jordisk. Herodes försökte hänsynslöst ta livet av Jesus för att inte riskera att förlora sin egen tron. Jesus däremot avstod frivilligt från sin himmelska tillvaro och gick in i stor förnedring för att frälsa Herodes och alla människor från fördärv. Herodes offrade ett stort antal oskyldiga barns liv för att säkra sin egen världsliga maktposition. Jesus däremot kom för att offra sig själv för sina fiender för att tillförsäkra dem frälsning från döden. Här framkommer hur djupt mörkret är hos människan ifråga om det andliga och himmelska. Det mänskliga förnuftet kan inte ens föreställa sig existensen av något andligt utan förutsätter att alla lever för denna världen. Det som syns för ögonen är en skenbild av verkligheten. Trots sin världsliga makt kunde Herodes inte regera i trygghet utan måste ständigt vara på sin vakt mot rivaler. Jesus var däremot i säkerhet och trygghet mitt under sin flykt undan Herodes. Allt var välplanerat för honom av Gud. Samma skillnad finns också mellan de dödade gossebarnen och Jesusbarnet. De förra representerar det mänskliga livet som inte består och Jesus det himmelska och andliga livet som är evigt. Det förra livet är dömt till undergång på grund av synden, men det senare ska leva evigt genom rättfärdigheten. Samma förhållande framkom redan i de händelser som utspelades vid israeliternas avfärd från Egypten. I de hus där offerlammets blod inte var struket på dörrposterna dödade mordängeln de förstfödda gossebarnen, men i de hus där blodet fanns struket på dörrposterna fick man leva i trygghet för mordängeln. Offerlammet var en bild av Jesus och den rättfärdighet som han kom för att skaffa fram åt människosläktet. Dagens tema 'Jesus som flykting' är snävt formulerat i jämförelse med innehållet i denna text. Flyktingtiden i Egypten var för övrigt bara en yttre parentes i det djupare flyktingskap som Jesus måste erfara under sitt jordeliv. 'Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom'.		Matt. 2:13-21 (SF 1998) 13. När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." 14. Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. 15. Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.* 16. När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. 17. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: 18. Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.* 19. När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten. 20. Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." 21. Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. _________________________ NOTER 15. Hos 11:1. 18. Jer 31:15.
Innehåll \| Förkortningar \|

till första årgångens texter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

till första årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000