Textutläggningartill
första årgångens texter
|
Juhani Martikainen 2003 |
|
|
|
||
|
Andra söndagen i advent
25. Och tecken skola ske i solen och i månen och i stjärnorna, Solen, som i den yttre kyrkan på jorden skulle vara Kristi evangelium som den sanna rättfärdighetens sol (Mal.4:2), blir övertäckt av lögnens mörker och ersatt av en Antikrist, som förkunnar en människans egen rättfärdighet. Månens fulla sken är i Höga visan en bild av brudens skönhet (HV, 6:9), och bruden är en benämning på Kristi församling. När församlingen eller kyrkan förkunnar ett rent Guds evangelium är den skön. Den ger då ett återsken av det sanna solljuset. Men enligt textorden kommer den att avvika från sanningen och ändra sin förkunnelse. Himmelens stjärnor ska enligt Mark. 13:25 falla ned. Det är de kyrkans förkunnare som skulle lysa i okunskapens natt med evangeliets ljus, men som avfaller från tron (föllo på jorden. Upp. 6:13) - under det att de ändå blir kvar i kyrkan och förför andra. Judas skriver i vers 13 om ogudaktiga människor i församlingen: De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid. och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, Havet
är människorna.
Vågorna
är också människor tillika med deras
många falska läror, religioner och ideologier,
med vilka de har ersatt evangeliets sanning. Man är rådlös när man tillsammans med sina avfallna andliga ledare har vänt ryggen åt den ende som har de trygga råden och som därför kallas 'Underbar i råd'. I allt virrvarr av mänskliga läror som motsäger varandra, och där ingen ges rätt att ha Sanningen, kommer livsångest över själarna. 26. då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva. Himmelens (kyrkans) makter är de lagar [se HS 1972 spalt 664] som styr stjärnorna (förkunnarna). Kyrkan kommer att ändra sina egna lagar hit och dit i strid med Sanningen alltefter världens påtryckningar, och då blir det fritt fram för många löst irrande stjärnor med sina villoläror. Om kyrkan skulle hålla fast vid Guds ord och ha ett fast grepp om sina förkunnare, då skulle den ha ett räddande ord att ge åt alla dem som inte ser något annat än meningslöshet i sitt liv. 27. Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky' med stor makt och härlighet. Då, d v s eftersom sakernas tillstånd är sådant att kyrkan vantolkar evangeliet och undanhåller sanningen för människorna, så att de förblir kvar i sitt gudsföraktande sinnelag, då kan man naturligtvis inte längre få se Frälsaren kommande ödmjukt och stilla genom evangeliet, utan man kommer att få se honom bara som en omutlig och förskräckande domare. 28. Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning." Det är visserligen sorgligt att villoläror tar överhanden över hela kyrkor, men när människor får upp ögonen för hur det egentligen står till med Sanningens efterföljd i den organisation som de trodde var Kristi kyrka, då är de på väg att vinna sina själar. Deras nya insikt hindrar dem från att fortfara att blint följa den fallna kyrkans läror. 29. Och han framställde för dem en liknelse: "Sen på fikonträdet och på alla andra träd. Kyrkan är likt ett träd. Det kan vara liksom livlöst, men plötsligt skjuter det knoppar: en Luther, en Hedberg och andra som uppträder med ett klart evangelium. Kyrkan kan i långa tider föra en sanningsvidrig förkunnelse, men så länge den förvaltar Guds Ord i tryckt och läst form samt sakramenten, så länge har Guds Ande redskap till förfogande genom vilka han väcker upp människor till andligt liv. Dessa medel är trädets sav, av vars kraft trädet plötsligt skjuter knoppar, än här och än där. När trädet (kyrkan, församlingen) ifråga om sin tolkning av Skrifterna befinner sig i ett sovande tillstånd, observerar dess medlemmar inte vilka villfarelser som egentligen i grunden döljer sig under de uttalade (vackra och kanhända på sätt och vis sanna) orden. Men när det genom Guds Andes verk genom nådemedlen blir klart för människor vad man riktigt menar med det ena och det andra, vilken utläggning som härrör från lögnen och vad som egentligen är sanning, då är Guds rike för handen. Då har knoppar skjutit upp. Dessa friska knoppar spränger och kastar av sig den döda bark som är den döda kyrkan ansikte utåt världen. Sådana skeenden är anmärkningsvärda och glädjande Guds Andes under mitt under allt mörker och all villfarelse. Gud låter kyrkan falla för att visa sin egen makt genom dem som han själv uppväcker till andligt liv. Ordet 'nära' betyder 'närvarande', inte någonting som kommer senare, utan är för handen i var och en människas liv, nämligen hos dem som får del av det klara evangeliet. Detta gäller alla tider alltifrån begynnelsen av evangeliets förkunnande i världen. Redan Johannes och Jesus förkunnade att Guds rike var nära, nämligen genom deras förkunnelse. Där evangeliet förkunnas klart, där är Guds rike nära. 32. Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. Det är naturligt att Jesu lärjungar i sin apostlauppgift till en början skulle hysa stora mänskliga förhoppningar om evangeliets snabba erövring av världen. Men Jesus säger här att det kommer att gå också på ett mindre önskvärt sätt: Evangeliet om himmelriket ska inte komma att omvända alla människor och göra hela världen till ett gudfruktigt nytt släkte, utan det kommer att samlas oomvända människor i församlingar och kyrkor i sådan mängd att det som här har sagts om hela stora avfallna kyrkor verkligen kommer att inträffa. Men lyckligtvis inträffar mot den bakgrunden också av Guds nåd levande knoppars uppskjutande och bristande i blom. 33. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås. Orden kan ses som en parallell till 'Mig är given all makt i himmelen och på jorden'. Alla människor, om de så samlas i stora kyrkosamfund, är ett intet mot Guds ords sanning. Trots att de kommer att vantolka och fördölja evangeliet med all sin makt, har evangeliet ändå kvar sin inneboende kraft till att uppväcka människor till andligt och evigt liv - när Gud så vill. (34. Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; Med 'allt detta' åsyftar Jesus allt det som han har sagt i sitt tal också före detta textavsnitt, nämligen alla förvillelser och frestelser till avfall. Endast genom att hålla fast vid det rena evangeliet intill änden kan man övervinna prövningarna och bestå inför Människosonen. Han ska komma tillbaka liksom en tjuv eller en snara över alla 'människor', d.v.s. över vår egen 'gamla människa' och alla oomvända. Men vår av Gud födda och av hans evangelium uppehållna ande blir inte överrumplad utan går med glädje sin Herre till mötes.
Sammanfattning Jesus talar här, liksom alltid, om andliga ting. Visserligen använder han världsliga skeenden som bilder, men oavsett att dessa skeenden inträffar eller har inträffat, såsom t.ex. Jerusalems förstöring, gäller hans budskap himmelrikets verksamhet i världen. (Jerusalems förstöring var en relativt liten händelse i jämförelse med mycket större städers liknande förstöring, men eftersom Jerusalem är symbol för Guds folk, använder Jesus den stadens öde för att beskriva hur kyrkan kommer att bli intagen och 'förtrampad av hedningar' d v s av otrons folk och Guds folk blir 'förskingrat'.) Den tidrymd som textens profetia omspänner sammanfaller med evangeliets eller nådens tid. Texten beskriver vad som sker i och hos människorna genom evangeliets utbredande i världen. Evangeliet blir dels mottaget, dels avvisat, dels vantolkat och missbrukat. Det ska bli till den grad missbrukat att det bildas hela falska kyrkor i dess namn. Men mitt under all sömnaktighet låter Gud sanningssägare uppstå. Så länge som bibeln finns i kyrkorna och även läses, och så länge som också sakramenten förvaltas, kommer Gud att låta dessa nådemedel verka när han så behagar och låta knoppar tränga sig igenom den döda barken på kyrkans träd. Jesus höll detta tal till sina lärjungar, och det är riktat till hans lärjungar i alla tider, eftersom endast dessa kan uppfatta och förstå vad det är fråga om. Oomvända människor har inte evangeliets andliga perspektiv på tingen och tänker endast i jordiska banor. Därför far de vilse både ifråga om den tid som denna text handlar om och om textens innersta mening. Denna text har föga gemensamt med dagens tema om Kristi tillkommande i härlighet. Den behandlar i stället hans närvaro i världen, där han verkar fördold i sitt evangelium i ödmjuk och rentav förnedrad gestalt, vantolkad och föraktad. |
Luk. 21:25-33
(34-36)
25. Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. 26. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. 27. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. 28. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." 29. Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. 30. Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 31. När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. 32. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. 33. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. (34. Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er 35. som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden. 36. Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.") |
|
|
|
|
|
|
|
|
|