Textutläggningartill
första årgångens texter
|
Juhani Martikainen 2003 |
|
|
|
||
|
Första söndagen i
advent
Jesus var nu målmedvetet på väg till sitt stora självutgivande offer för världen. Ytligt sett var han med sina lärjungar i likhet med andra på väg att fira påsken i Jerusalem. Men i själva verket skulle han utföra det som den tidens påskhögtid var en profetia om. Påsken firades till minne av Israels folks befrielse ur Egypten, och den har sitt namn efter händelsen när dödsängeln förskonade eller gick förbi [grek. páscha]de israelitiska hus, på vilkas dörrposter påskalammets blod var struket. Nu skulle Jesus som det egentliga påskalammet offras för världen, och hans blod skulle bli utgjutet till världens frälsning - inte till frälsning från ett timligt slaveri utan från syndens och djävulens välde och från den eviga döden. 1. När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar Se kommentar om lärjungarnas uppdrag under texten för 1 advent enligt årgång 2. 4. Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sade: Det är inte så att 'dottern Sion', eller vi människor, söker Kristus och kommer till honom, utan Kristus kommer till oss. Han blev sänd till jorden utan att någon av oss bad honom komma, osh han kommer till var och en genom evangeliet innan vi p g a vår andliga förblindelse är i stånd att söka honom. Kristus kommer som konung i sitt rike, där han har oinskränkt och totalt herradöme - till salighet för rikets medborgare. Han beskyddar dessa med sin makt - i kraft av sin försoningsgärning - från anklagelser om synd, från syndens straff och från den eviga döden. Så är hans rike ett fridens och den eviga trygghetens rike - mitt under allsköns yttre ofrid. Kristus kom stilla och saktmodig under mycket oansenliga yttre former till Jerusalem, för att grunda sitt nåderike - inte med yttre makt utan genom att offra sig själv. Och han kommer nu till oss lika saktmodig genom sitt evangelium - under nådens tid. Han kommer stilla och under oansenliga former genom bibelns ord, dopets vatten och nattvardens bröd och vin. Så länge han kommer i evangeliets skepnad låter han sig bli motsagd och smädad, men på den yttersta dagen ska han komma i härlighet och döma världen alltefter hur han har blivit bemött i evangeliet. Arbetsåsnan kan ses som en bild av lagträldomens folk och det mänskliga ofullkomliga, syndbefläckade strävandet efter rättfärdighet. Människan är av naturen bunden vid sin hopplösa strävan efter egen(-)rättfärdighet. Kristus betjänar sig inte av den trälbundna arbetsåsnan. Dess verk duger inte ens att börja med ifråga om frälsning från syndens straff. Människan måste i stället bli befriad eller omvänd genom Kristi evangelium ifrån sina fåfänga tankar på egen rättfärdighet - omvänd till tron på den färdiga nådesrättfärdigheten i Kristus. Jesus rider i stället på den lilla otämda åsnefålen. Denna betecknar det nya och rena rike, som Jesus skulle grunda och styra. Det skulle inte vara en fortsättning eller förbättring av något som andra hade påbörjat, inte en förbättring av det gamla förbundet mellan Gud och Israel, vilket folket hade brutit, utan ett nytt andligt, gudomligt förbund mellan Gud och människor, grundat på Jesu ställföreträdande lidande och död. I linje med detta är fölet också en bild av ett genom Kristi evangelium från skuld befriat samvete. Lagträldomen kan inte råda, där Kristus regerar med sin nåd. [Kristus har uppfyllt Guds lag, så att den inte får binda vårt samvete och föra oss till förtvivlan. Men den har inte upphävts. Den har bara fått en annan uppgift, då vi inte kunde bli rättfärdiga genom den, utan Kristus måste uppfylla den för oss. Lagen ges oss nu i evangeliet i en annan form (som ett 'nytt bud'). Se t.ex. Joh. 13:34] 6. Och lärjungarna gingo åstad och gjorde, såsom Jesus hade befallt dem, Folket hyllade honom och visade sin underdånighet på detta sätt. I andlig bemärkelse lägger Jesu lärjungar under hans fötter alla sådana egna kläder eller rättfärdighetsgärningar, med vilka de efter sitt Adamssinne skulle ha försökt skyla sin andliga nakenhet. Våra mänskliga försök att rättfärdiga oss inför Gud är inte mer värda än att de måste förlåtas och gömmas i Kristi rättfärdighet, vilken ges oss av nåd. Kvistarna som folket skar från träden är en påminnelse om den årligen återkommande lövhyddohögtiden som snart skulle firas igen. Lövhyddohögtiden firades till minne dels av Guds ledning och beskydd under ökenvandringen och dels som en tacksamhetsfest för den inbärgade skörden. Men detta var bara förebilder för det som Kristus skulle åstadkomma genom sitt lidande. Vi skulle få skörda hans sådd till evigt liv, och under vår egen ökenvandring i tron, där vi bor bara tillfälligt liksom i lövhyddor, får vi prisa honom för hans ledning genom evangeliet om den fullbordade frälsningen. 9. Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: 'Hosianna' betyder 'Herre fräls'. Jesus räknas som Davids son genom sin styvfar Josef. Matt.1:1,16. Hans andliga rike kallas också Davids rike, likasom de på honom troende kallas Abrahams barn efter ‘trons fader’ Abraham. Men folket hyllade Jesus i hopp om att landet nu under hans ledning skulle uppstå igen som det stora och självständiga jordiska rike som det var under konung Davids tid. Välsignad vare han, som kommer, Att han kommer ‘i Herrens namn’ innebär att han kommer på Herren Guds uppdrag. Folkets välsignelserop kan förstås som ungefär ’Äntligen kommer den efterlängtade befriaren’! Hosianna i höjden!" Denna hosiannasång var väl insjungen och bekant för folket, eftersom den sjöngs under lövhyddohögtiden. Hur väl är inte hela detta händelseförlopp regisserat av Gud alltifrån ceremonilagens stadgande!
Sammanfattning Jesus kom verkligen i ödmjukhet. Han som är universums Gud, genom vilken allt har blivit till, var på allt sätt under förnedring. Han kom stilla och anspråkslöst redan i sitt människoblivande. Vid sitt intåg till sitt andliga rike, därifrån han regerar världen, låter han sig betjänas av ett åsneföl som riddjur, och han har inga andra trupper med sig än sina svaga och vilsna lärjungar. De hyllningar som han fick av folket vid sitt konungsliga intåg var inte uttryck för glädje över hans ankomst som Messias och Frälsare från synd och dom. Som sådan var han föraktad av människorna. På samma sätt kommer han nu anspråkslöst till oss i sitt evangelium. Det som syns för våra mänskliga ögon är bara en bok, dopvatten och nattvardens bröd och vin. De som för ut hans konungsliga budskap, genom vilket han ska döma världen, är likaså bara några svaga och enfaldiga människor, som inte har haft eget förnuft eller kraft nog att motstå hans för människor dåraktiga lära. Men genom all sin förnedring och sitt lidande intill döden grundade han för all evighet sitt himmelska rike för världen, för att var och en som här i nådens tid av hjärtat ropar sitt 'Hosianna, Herre fräls!' ska få vara hos honom i hans rike i evig salighet. |
Matt. 2:1-9 (SF 1998)
1. När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar 2. och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. 3. Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem." 4. Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: 5. Säg till Sions dotter:* Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.* 6. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7. De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8. Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. 9. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna*, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! _________________________ NOTER 5. Sions dotter: Bildligt uttryck för Jerusalem och dess folk. Sak 9:9. 9. Hosianna: Ett hebreiskt ord som betyder "Herre, fräls" (Ps 118:25f). |
|
|
|
|
|
|
|
|
|