Textutläggningar till första årgångens evangelitexter enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000		Juhani Martikainen 2004
Palmsöndagen Ärans konung på förnedringens väg Joh. 12:12-24   12. När dagen därefter det myckna folk, som hade kommit till högtiden, fick höra, att Jesus var på väg till Jerusalem, Matt. 21:7 f. Mark. 11:7 f. Luk. 19:35 f. 13. togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade: "Hosianna! 'Hosianna' betyder 'Herre fräls'. Jesus räknas som Davids son genom sin styvfar Josef. Matt.1:1,16. Hans andliga rike kallas också Davids rike, likasom de på honom troende kallas Abrahams barn efter ‘trons fader’ Abraham. Men folket hyllade Jesus i hopp om att landet nu under hans ledning skulle uppstå igen som det stora och självständiga jordiska rike som det var under konung Davids tid. Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn, Ps. 118: 25 f. Att han kommer ‘i Herrens namn’ innebär att han kommer på Herren Guds uppdrag. Folkets välsignelserop kan förstås som ungefär ’Äntligen kommer den efterlängtade befriaren’! han som är Israels konung." Jesus var och är Israels konung, men inte det jordiska Israels jordiske konung. Jesus sade själv: "Mitt rike är icke av denna världen." Joh. 18:36. Hans Israel är inte heller bara judafolket utan alla som han har köpt fria från syndens och dödens välde genom sin död och som han tar upp i sitt rike genom budskapet om detta. Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet: 15. "Frukta icke, du dotter Sion, Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle." Jes. 62:11. Sak. 9:9. 'Dotter Sion' är ett namn på Guds andliga Israel. Guds folk, som har blivit upplyst av hans lag, har ett känsligt samvete och plågas ständigt av synden, djävulen och världen. Men Jesus, deras konung kommer och befriar dem från syndens skuld genom sin död och beskyddar dem mot världen och djävulen genom sitt evangelium. Det är inte så att 'dottern Sion', eller vi människor, söker Kristus och kommer till honom, utan han kommer till oss. Han blev sänd till jorden utan att någon av oss bad honom komma, och han kommer till var och en genom evangeliet innan vi p g a vår andliga förblindelse är i stånd att söka honom. Han kom stilla och saktmodig under mycket oansenliga yttre former till Jerusalem, för att grunda sitt nåderike - inte med yttre makt utan genom att offra sig själv. Och han kommer nu till oss lika saktmodig genom sitt evangelium - under nådens tid. Han kommer genom bibelns ord, dopets vatten och nattvardens bröd och vin. Så länge han kommer i evangeliets skepnad låter han sig bli motsagd och smädad, men han ska en gång döma världen alltefter hur han har blivit bemött i evangeliet. Arbetsåsnan kan ses som en bild av lagträldomens folk och det mänskliga ofullkomliga, syndbefläckade strävandet efter rättfärdighet. Människan är av naturen bunden vid sin hopplösa strävan efter egen(-)rättfärdighet. Kristus betjänar sig inte av den trälbundna arbetsåsnan. Dess verk duger inte ens att börja med ifråga om frälsning från syndens straff. Människan måste i stället bli befriad eller omvänd genom Kristi evangelium ifrån sina fåfänga tankar på egen rättfärdighet - omvänd till tron på den färdiga nådesrättfärdigheten i Kristus. 16. Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg, att detta var skrivet om honom och att man hade gjort detta med honom. Joh. 2:22. 17. Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda. 18. Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde, att han hade gjort det tecknet. Uppväckandet av Lasarus från döden var ett av de under som Jesus gjorde som tecken på att han verkligen var den Messias, som profeterna hade siat om i skrifterna. Folket hoppades nu ivrigt att han skulle vara denne utlovade Messias. Men de förstod inte att hans rike är ett andligt rike. 19. Då sade fariséerna till varandra: "I sen, att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom." Judarnas andliga ledare ville bli av med Jesus, dels för att han förkunnade en lära som var helt i strid med deras egen undervisning och undergrävde deras auktoritet över folket. Dels för att de var rädda för att Jesu verksamhet skulle se ut som ett folkuppror gentemot ockupationsmakten och bli en förevändning för romarna att plåga landet ännu hårdare. Men folkets stora uppslutning kring Jesus gjorde det svårt att ta fast honom. 20. Nu voro där ock några greker av dem som plägade fara upp för att tillbedja under högtiden. 21. Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bådo honom och sade: "Herre, vi skulle vilja se Jesus." Joh. 1:44. 22. Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus. 23. Jesus svarade dem och sade: "Stunden är kommen, att Människosonen skall förhärligas. Joh. 13:31 f. 17:1. 24. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. Jesus avspisar inte dessa lärjungar direkt. Det var ju i och för sig inget fel i att vilja se honom. Men nu var det verkligen ingen rätt tid att göra bekantskap med Jesus på människors sätt, när han just stod inför sitt svåra lidande för mänskligheten. Och inte var det hans jordiska gestalt som man borde sträva efter att se, utan hans andliga sida, hans gudomliga kärlek och hans trohet mot sin himmelske fader. Men sådant kan man se bara genom det som han gör, när han lider och dör för världen. Jesus var som ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Genom hans död skulle hela människosläktet friköpas från sina synders straff och få evigt liv genom hans uppståndelse. Genom sitt verk skulle han återfå sin himmelska härlighet, som han hade hos sin Fader före förnedringen. ________________ Dagens tema sammanfattar ganska bra textens innehåll. Jesus var redan här i djup förnedring, missförstådd och förkastad av människorna i sin egenskap av andlig Frälsare och himmelrikets konung. Men just genom denna förnedring blev han förhärligad och fick domsmakt över alla människor.		Joh. 12:12-24 (SF1998)     12. Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, 13. tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna!* Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." 14. Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på den, såsom det står skrivet: 15. Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl.* 16. Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom. 17. Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. 18. Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken. 19. Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom." 20. Under högtiden fanns det bland dem några greker* som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe. 21. De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." 22. Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och sade det till Jesus. 23. Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24. Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.
Innehåll | Förkortningar |