Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning. Luk. 21:28

Här är den rätta Mästaren, som rätt kan tyda tecknen på annat sätt än stjärntydare och spåmän, som inte kan säga annat än ont om tecknen och förskräcka människorna.

Men Kristus säger inte annat än gott och kan se och tyda allt som gott, allt det som förnuft och värld anser för tecken till undergång och lär oss fly och förskräckas för. Han finner där det glada, ljuvliga ordet "förlossning" och gör en tröstlig bild därav, så tröstlig som en människa kan begära och önska. Ty vad betyder "er förlossning" annat än att du, som nu är fången under djävulens våld, vilken med alla sina pilar siktar på dig, du som är trängd och förtryckt av världen och olika slags nöd och fara, varifrån varken du eller någon annan kan hjälpa dig — att du skall genom din Herre Kristus själv bli löst och fri och föras ända dit, att du blir herre över djävul, värld och död, att allt måste läggas för dina fötter? Varför skulle du frukta och förskräckas för sådana tecken och inte fast hellre i största glädje le mot dem.

Med den trösten måste vi uppehålla oss, så att vi vet, att han skall komma och att han låter oss få se dessa tecken, därför att han inte är långt borta.