17 november

Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.


Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig så att jag blir vitare än snö. Ps. 51:9.

Hur är det möjligt, att en människa kan bli snövit?

Synden förblir alltid i oss, eller, som Paulus kallar det, andens och köttets smitta. Andens smitta är att vi tvivlar på Guds nåd. Tron är så svag ännu, vi knotar mot Gud, blir ofta otåliga och har inte någon rätt kunskap om Guds vilja. Köttets smitta åter är en ond lusta, mord, tjuveri, vrede, avund, hat osv.

Vill du därför döma rätt om en kristen, så skall du inte döma efter hennes natur, ty då finner man ingen renhet hos honom, utan man skall bedöma honom som en av Anden nyfödd skapelse. Denna födelse kan ingen människa åstadkomma utan endast Gud. Genom den nya födelsen blir människan helt snövit, och den första orena födelsen skadar henne inte mer, fastän hon ännu har många säckar därav kvar. Ty Herren ser endast på den pånyttfödda människans tro och på sin käre Sons rena och heliga blod, i vilket smycke den pånyttfödda människan blivit klädd som i en snövit dopklädnad.

Således är en kristen enligt sin natur ännu oren, men genom dopet och den Helige Ande är han snövit. En kristen vågar därför frikostigt bekänna: Är jag i mig själv en syndare, så är jag i min Herre Jesus Kristus ingen syndare, ty Gud har i honom gjort mig rättfärdig.


Logos-mappen