7 oktober

Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.


Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. Ps. 130: 6

Hela min själs väsende och liv är ingenting annat än en väntan efter Herren, vill David säga. Hans själ väntar endast på Herren. Har du börjat att vänta efter Herren, säger han, så upphör inte med det. Låt afton och natt förgå, men vänta du uthålligt tills det åter blir morgon. Ty den nya människan, som ständigt väntar kan inte upphöra att bida efter Herren, hur det än går med den utvärtes människan.

Men nu finns det sådana människor, som vill föreskriva Gud tid, sätt och mått och de liksom föreslår honom, hur de vill bli hjälpta. Och då de inte får erfara något, förtvivlar de eller söker hjälp någon annanstans. Dessa väntar inte efter Herren. Han skall vänta på dem och genast vara färdig att hjälpa, och han får inte hjälpa på annat sätt, än de föreskrivit. De åter, som väntar efter Herren, ber om nåd men ber Gud bestämma tid och sätt för hans hjälp. De tvivlar inte på Guds hjälp, men de bestämmer inte något, utan väntar endast, att han skall hjälpa, då han finner för gott och dessa får också uppleva Guds hjälp, medan de som inte förbidar Herren blir utan.


Logos-mappen