12 September

Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.


Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. - Rom. 5:15

Som vi blivit syndare genom den förste Adam så har Kristus, den andre Adam, räddat oss från synden, utan vår förtjänst. Och denna nåd kan mycket mer utplåna synden, än Adam kan genom arv fortplanta synden i oss. Så har Guds hand ingen gräns då den hjälper. Man skall endast ta emot mycket av honom, och den som gör det, han ärar Gud. Men den som inte vill begära något, han vanhedrar Gud på det högsta. Således, om vi är i mycken olycka och ångest, så har vi orsak att ropa mycket till Gud. Ty han är en Gud, som endast vill förlåta, han kommer ihåg vårt elände och meddelar oss sin nåd. Kunde man blott tro Gud därom!

Detta är kristenhetens två pelare: att predika bättring och syndernas förlåtelse i Kristus. Svaghet kan Gud lida, men ondska, självsvåld och att synda med uppsåt, kan Gud inte lida. Evangelium talar endast till de svaga, och detta evangelium är just för dig, om du annars längtar efter förlossningen från det syndiga köttet, Gud skall då vara dig nådig.

Således är de två stamfäderna lika, de har båda fortplantat något arv till oss, utan vår skuld eller förtjänst. Men däri är de olika, att den ene skänker oss synden till arvedel, den andre nåden. Synden har kommit i världen och har härskat, döden har kommit i världen och har härskat, så också lagen. Alla människor har syndat, ty de har alla måst dö. Kristus är nu vår andre Adam, som ger oss nåden till arv. Där nåden är, där är liv, där livet är, där är också ett glatt samvete, och detta ger oss Kristus utan vår förtjänst.

Paulus utlägger detta i Kol. 2. Djävulen blev mäktig över världen genom synden, döden och lagen. Ingen kunde ta från honom hans starkhet och makt, utom Kristus ensam. Därför uppreser djävulen ett baner, som har denna inskrift: Jag är Gud och världens herre och alla människor är mina. Kristus sliter baneret från honom. Djävulen är vred. Då säger Kristus: Det onda, som dessa människor har gjort, skall du utkräva av mig. Djävulen gör det noggrant och upphetsar hela världen mot Jesus, så att han måste dö. Han vill tillintetgöra Jesus, men Kristus tar hans välde ifrån honom. Djävulen för honom till korsets försmädliga död och berövar honom all hans ära och hans liv. Djävulen menade att han vunnit, men innan han ännu hunnit vända ryggen till, börjar Kristus leva igen och tar en annan gestalt, så att människorna måste slå sig för sitt bröst och säga: Visserligen är denne Guds Son. Och sålunda skänker han oss till arvedel nåden, livet och ett gott samvete, ty det finns nu ingen fördömelse för dem, som är i Kristus Jesus.


Logosmappen