Sakrament och ämbete

Dopet

Sammanställning av bibelstudier hållna av Roger Pettersson hösten 2002.

Dopet

Guds befallning och instiftelse
Varför och vartill det är instiftat
Hurudan den person är, som blir delaktig av dopets gåva och gagn
Barnens dop
Vad dopet betyder

Jag utgår bl.a. från Martin Luthers Stora Katekes, boken ”Trons rättfärdighet” som innehåller olika studier kring F.G. Hedbergs liv och teologi samt Matti Väisänens småskrift "kaste ja usko". Med hjälp av dessa skrifter skall jag försöka utlägga Bibelns lära om dopet så klart som möjligt.

De ord varpå dopet är grundat:

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt 28:18-20)

"Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Var och en som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd." (Mark 16:16)

Det är anmärkningsvärt att Jesus ger dopbefallningen strax innan han lämnar lärjungarna och for upp till himmelen. Eftersom han inte längre skulle vara bland dem skulle människorna få möta honom i dopet. En liknande situation inträffade också när Jesus instiftade nattvarden. Just när han skulle lämna det jordiska livet och offras instiftade han nattvarden, i vilken kristna får möta Jesus kroppsligen.

Det är också skäl att märka att han samtidigt ger befallning om att missionera, döpa och lära. En lärdom av detta kan vara följande slutsats: ”Mission utan dop och undervisning är inte en rätt mission”, men jag tror också att ”dop utan mission och undervisning är mot Guds vilja”.

1. Guds befallning och instiftelse

Dopet är inte påhittat av mänskor utan det är instiftat och befallt av Gud, vilket framgår i missionsbefallningen. Därför är dopet Guds eget verk. När en människa döps i Faderns, Sonens och den helige Andes namn så är det Gud själv som handlar, han är själv närvarande i dopet.

Martin Luther lyfter fram Guds handlande genom att betona hur vattnet och Ordet hör ihop. Guds ord gör vattnet som används i dopet till "ett sannskyldigt Guds vatten". Tar man bort Ordet från dopet så rycker man samtidigt loss den värdefullaste klenod som Gud har lagt in i dopet. Guds ord, Guds befallning och Guds namn är kärnan i vattnet, utan detta är vattnet bara vanligt vatten. Kyrkofader Augustinus var inne på samma linje då han sade: "När ordet kommer till elementet eller det naturliga stoffet, så bliver det ett sakrament därav."

Enligt luthersk teologi är sakramenten en helig handling, instiftad av Gud, där han genom yttre medel, förbundna med Ordet, erbjuder, förmedlar och stadfäster den nåd som Kristus har utverkat åt människorna. I sakramentet blir Ordet kött, liksom Gud blev människa i Jesus Kristus. Ordet, Jesus Kristus, inkarneras i det naturliga ämnet, i dopet inkarneras Kristus i vattnet, i nattvarden i brödet och vinet. Gud själv är verkligt närvarande (realpresens) i dopet och skänker människan sin nåd.

Fredrik Gabriel Hedberg stannar i sin bok ”Baptismens vederläggning och det heliga Dopets försvar” inför Kolosserbrevets andra kapitel. Han hävdar att liksom människan består av både ande och kropp så har också nådemedlen sin särskilda bestämmelse. Ordet hör närmast anden till och Dopet och Nattvarden hör kroppen till. Vi döps inte bara i Faderns och den helige Andes namn utan också i Sonens namn, han som är sann Gud och sann människa. Han är särskilt nära och vi blir iklädda Kristus i dopet. Inte bara andligen utan också lekamligen. (Trons rättfärdighet s. 103-105)

Paulus skriver i Kol 2:12 att vi har blivit begravna med Kristus genom dopet och i dopet uppstått med Kristus genom tron. Detta blir enligt Hedberg inte bara en andlig insikt för den döpte utan något mycket påtagligt och konkret. Det nyatestamentliga uttrycket ”att vara i Kristus” innebär just denna delaktighet som inträder när vår kropp förenas med Kristus i dopet. Denna händelse är något stort, därför behöver en kristen alltid lära sig mer om sitt dop. (Trons rättfärdighet s. 156)

2. Varför och vartill det är instiftat

Jesus säger: "Var och en som tror och blir döpt skall bli frälst." (Mark 16:16) Martin Luther tar fasta på detta ord och säger att man skall förstå saken så enkelt, att dopets kraft, uppgift och ändamål är att saliggöra. Man döper en människa för att hon skall bli salig. Att bli salig eller frälst innebär också att människan frigörs från synden, döden och djävulen. Vi skall nu gå närmare in på Bibelns lära om dopet.

2.1. Gud frälser

I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. Efter denna förebild frälser dopet nu också er. (1 Petr 3:20)

Denna bibelvers går tillbaka till Noas ark och syndafloden vilka som förebilder tydligt visar vilken mening dopet har. I grundspråket står verbet "diesåtesan" (frälser) i presens, i grekiska uttrycker presens något som gäller i nutiden och som fortsätter i framtiden. Dopet innebär mer än att man en gång har blivit frälst, det är också ett redskap för att i framtiden bevara människan som frälst.

2.2. Gud rättfärdiggör

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. (Gal 3:26-27)

Att bli iklädd Kristus innebär att den gåvorättfärdighet som Kristus har förvärvat genom sin död och uppståndelse ges åt oss i dopet. Kristus har försonat hela världens syndaskuld genom att i vårt ställe lida och dö. Han betalade vår skuld med sitt blod. Denna försoning gäller hela världen.

Man brukar tala om en allmän rättfärdiggörelse, som har skett för alla människor. Men detta innebär inte att alla människor blir frälsta eller att alla ”oskyldiga” barn som dör skulle bli frälsta. För att en människa skall ha någon nytta av Kristi förvärvade rättfärdighet så behöver hon ta emot den i tro. Denna trons rättfärdighet kan ingen människa prestera utan allt är Guds verk för oss och i oss. Att Kristi rättfärdighet skänks oss i dopet framgår tydligt i Paulus brev till korinterna.

Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.(1 Kor 6:11)

2.3. Gud förlåter synder och ger den helige Ande

Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." (Apg 2:38)

Här framgår med all tydlighet att dopet verkar syndernas förlåtelse och att vi får den helige Ande som gåva. Detta hör nära ihop med rättfärdiggörelsen. I augsburgska bekännelsens fjärde artikel kan vi läsa att människor rättfärdiggörs, när de tror att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas för Kristi skull. I femte artikeln beskrivs att människan får den helige Ande genom Ordet och sakramenten. Den helige Ande frambringar tron hos dem som hör evangeliet var och när det behagar Gud.

2.4. Gud pånyttföder

Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. (Joh 3:4-6)

Det har förekommit många tolkningar på vad det betyder att födas av vatten och Ande. I många väckelsekretsar har man delat upp enheten mellan vatten och Ande genom att särskilja vattendop och andedop. Man säger att vattendop + andedop = Kristus-dop. En sådan uppdelning är felaktig vilket också framgår i en närmare analys av satsen ”Den som inte blir född av vatten och Ande”.

”ean me tis gennetes ex hudatos kai pneumatos”

För det första kan det nämnas att konjunktionen kai (och) är placerad mellan orden vatten och Ande som en förenande länk. Ordet ”och” förenar vattnet med Anden och om man skiljer åt dessa bryter man mot grammatikaliska regler. För det andra är prepositionen ex (av) gemensam för orden vatten och Ande. Om Bibeln ville betona vatten- och andedopet skilt så skulle man ha haft ett ex också framför pneumatos. Den tredje saken som befäster vattnets och Andens enhet är verbformen på ordet gennaå (födas). Verbet står nämligen i aorist form, vilket uttrycker en engångshändelse. Därför kan man inte säga att man först blir född av vatten och senare av Anden.

Det finns ingen orsak att frångå den bibliska tanken att en människa pånyttföds i dopet. I Titusbrevet undervisar Paulus om hur dopet föder på nytt, detta utmynnar i en mycket klar undervisning om Guds nåd.

Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare (Tit 3:4-6)

Detta är ett fast ord. Ändå har detta bibelställe av många tolkats felaktigt i likhet med Joh 3. Man anser att badet till ny födelse sker när ett barn döps medan man senare då man förstår kan förnyas i den helige Ande. Men Paulus åtskiljer inte förnyelse (anakainåseås) i den helige Ande från badet till ny födelse (paliggenesias). Istället hör dessa satser ihop med varandra. Paulus vill liksom säga att Gud frälste oss genom ett bad till ny födelse, men eftersom det grekiska ordet för ”ny födelse” lätt kan missförstås förklarar Paulus att det hände när den helige Ande förnyade oss.

Man kan fråga sig varför Paulus använder ordet ”ny födelse”. Ordet består av två delar, ”palin” (åter, på nytt, igen) samt ”genesis” (uppkomst, födelse, 1 Mosebok kallas ofta för genesis). I nya testamentet återfinns ordet endast i Matt 19:28 där Jesus talar om pånyttfödelsen vid världens slut när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron. Matti Väisänen tror att Paulus med detta ord vill säga att i dopet händer något så radikalt i en människas liv att det kan förliknas vid det som hände vid urskapelsen i tidens begynnelse och som kommer att hända vid tidens slut.

3. Hurudan den person är, som blir delaktig av dopets gåva och gagn

I denna fråga svävar inte Martin Luther på svaret, han utgår än en gång från orden: ”Den som tror och blir döpt, han skall bli frälst.” Tron ensam gör personen värdig att till gagn mottaga det frälsande gudomliga vattnet. Han fortsätter med att klargöra hur det vid dopet är fråga om en skatt som Gud giver och tron mottager. Luther säger också att vi inte kan ta emot de gåvor Gud erbjuder i dopet om vi inte har tron. Därför betonar han att det krävs ansträngning till att tro Guds nåd i dopet, för det är inget fel på skatten utan felet ligger hos oss som har så svårt att fatta detta.

Hedberg betonar också tron då han konstaterar att Herren har dött och uppstått för alla, eftersom detta skall ”af hjertat anammas och tros”. Var och en som i otro drar sig undan Jesus, han undandrar sig till förtappelse. Han tar som exempel att bruden måste ge brudgummen sitt hjärtliga ”ja”-ord om det skall kunna bli en äktenskaplig förening i detta korta flyende liv. Hur mycket mer borde då inte Kristi församling ge Brudgummen sitt troende hjärtas ”ja”. Hedberg försäkrar att den himmelske Brudgummen har köpt och trolovat oss alla med sig i Gudomlig kärlek, då han offrade liv och blod för oss. Men den dyrköpta bruden måste ge sitt hjärtas samtycket så att förbundet blir ömsesidig: ”Han blir wår och wi bli Hans, Han i oss och wi uti Honom. Deri står all salighet!”

Nu kan någon undra om inte något blir fel här:
Är tron ett krav för att få Guds nåd?
Skall människan prestera en tro för att kunna åtnjuta dopets gåvor?

Svaret blir här ja och nej. Tron är ett krav, men tron är ingen prestation. Här finns också hemligheten, tron är inte människans verk utan Guds verk. Det leder oss in i det centrala i Luthersk teologi nämligen, nådemedlen, Ordet och sakramenten. ”Den uppståndne Kristus utför sitt verk genom nådens medel.” Eftersom en människa är genom fördärvad och inte kan prestera en rätt tro själv så skall hon bruka Ordet och sakramenten, så att Kristus får verka tron i oss.

Denna grundsyn, att människan är genomfördärvad samt att Kristus utför sitt verk i oss genom nådemedlen, är troligen orsaken till att Hedberg så starkt poängterade bruket av Guds ord och bruket av sakramenten. Han uppmanade folk till nådemedlen inte för att de kan tro av egen kraft utan för att de inte kan tro utan Guds nåd. Att tro är en Guds gåva framgår särskillt om man fördjupar sig i barnens tro och dop.

4. Barnens dop

Barn kan ta emot andliga välsignelser vilket vi ser i Mark 10:13-16. Dessutom påbjuder Jesus att barnen skulle få komma till honom för Guds rike tillhör sådana. Barnen tar emot Guds rike på ett rätt sätt och är förebilder för vuxna.

Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Barnen är i behov av frälsning eftersom de är avlade och födda i synd och i sitt naturliga tillstånd utan hopp om frälsning. ”Det som är fött av kött, det är kött”, (Joh 3:6) eller som kung David säger:

Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv. (Ps 51:7)

Man har på olika håll försökt tolka det här bibelstället annorlunda än Luther. Många har svårt att godkänna att de små barnen faktiskt är fördärvade av synden. Man säger att Gud har skapat de små barnen och det är inget fel på dem. Man erkänner att de bär på arvsynd, men man menar att Kristi försoning gäller barnen då de föds, eftersom de tror redan innan dopet.

Felet med ett sådant resonemang är först och främst att det inte bygger på Bibeln. Visst har Gud skapat alla människor, och som skapad av Gud är människan felfri. Men genom syndafallet har synden kommit in i världen och genom synden döden. Döden har kommit över alla eftersom alla har syndat. Även små barn bär på detta syndafördärv, vilket döden är ett tecken på. Även små barn, ofödda såväl som födda, kan dö. Bibeln talar inte om att barn som föds har någon tro, därför är det spekulation att påstå att så är fallet. Som människor skall vi inte heller påstå att ett barn som dör odöpt hamnar till helvetet eftersom det inte hade någon tro. Det är inte vår uppgift att fördöma människor, vi har inte heller någon förmåga att se in i andra människors hjärtan, ifall de har tro eller inte.

I detta sammanhang kan man diskutera tolkningen av händelsen då Jesus ställde fram ett barn och sade: ”Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.” Jesus vänder sig med detta ord mot lärjungarnas högmod och storhetsvansinne. Han undervisar inte barn utan han säger till vuxna att de måste bli som barn för att få komma till himmelriket. Han talar om en egenskap och inställning som barnen har och de vuxna borde ha, nämligen villighet att ta emot Guds gåva utan att själv försöka prestera något av egna krafter.

På samma sätt som barnen är befläckade av synden genom syndafallet så gäller också Jesu förvärvade rättfärdighet barnen.

Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. (Rom 5:19)

Här är det viktigt att man inte blandar ihop den allmänna rättfärdiggörelsen med den personliga rättfärdiggörelsen. Kristi förtjänst och denna förtjänst utdelning är två skilda saker. T.ex. inom pingsrörelsen tror man att Kristi försoningsgärning frälsar ett barn utan de medel, genom vilka Gud från sin egen sida skänker människan det som Kristus har förvärvat. Man glömmer bort att Kristi försoningsgärning också bör tas emot personligen. Man tror inte att Gud i dopet skänker människan Kristi rättfärdighet.

Jesus är inte längre här nere på jorden i mänsklig gestalt, så att vi skulle kunna föra barnen till honom. Därför bör vi hålla i minnet att Jesus gav dopbefallningen strax innan han lämnade den här världen. Dopet är på så sätt en ersättning till att Jesus under sitt jordeliv välsignade barnen. Det är intressant att se hur Petrus reagerade i Kornelius hus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten.” En gång hade han själv försökt hindra barnen att komma fram till Jesus, men han hade lärt sig sin läxa: ”hindra dem inte”.

5. Vad dopet betyder

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom 6:3-4)

Dopet förpliktar den döpte att leva i sitt dop. Han skall vara en kristen i ande och sanning. Detta lyfter också Luther fram i Lilla katekesen då han förklarar vad dopet betyder.

Att den gamla människan i oss genom daglig ånger och bättring skall dränkas och dödas med alla synder och onda lustar och att en ny människa dagligen skall framträda och uppstå, som skall leva för evigt inför Gud i rättfärdighet och helighet.

1 Petr 3:20-21
För dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse.

Luther utgår från denna förebild när han förklarar vilken hög och förträfflig sak dopet är. Han förliknar dopet vid ett skepp, ett skepp som inte går sönder eftersom det är Guds stiftelse och inte vårt verk. Men det inträffar väl, att vi halka och falla därur. Men om någon faller ur, så må han se till, att han åter simmar till skeppet och håller sig fast där, till dess han åter kan komma upp på skeppet och fortsätta färden, såsom han förut hade börjat.

Må vår bön vara att bevaras i dopets nåd. Amen.