Sakrament och ämbete

Bikten

Bibelstudium på Allhelgonalägret i Silverdalen 2003, av Roger Pettersson (lite bearb.)

Människor emellan – bekännelse och förlåtelse

Människan är skapad för att leva i harmoni med Gud och med varandra. Syndafallet innebar en total katastrof i båda dessa relationer hänseende. Men Gud vill återupprätta harmonin. Detta är möjligt tack vare Jesus Kristus. Denna harmoni inträder fullkomligt först i det tillkommande när den gamla människan är avklädd.

Vi förstår utgående från liknelsen om den obarmhärtige tjänaren att förhållandet mellan en människa och Gud också har inverkan på hennes förhållande till medmänniskorna.

Redovisning och förlåtelse

Kungen, vår Fader i himmelen, ville ha redovisning av sina tjänare. Han vill också ha redovisning av dig och mig. Alla skall granskas, ingen slipper undan, ty idag är det räkenskapens dag. Jag vill påstå att idag har Gud kallat dig till räkenskap.

Är vi skyldig Herren något? Låt oss se vad Frälsaren talade till lärjungarna i bergspredikan ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i Himlen är fullkomlig.” Vi behöver inte stå länge i denna granskning innan det är helt klart att skulden är skyhög och omöjlig att betala.

Liksom nåden var den enda räddningen för tjänaren i liknelsen så är den vår enda räddningen. Herren förbarmade sig över den skuldtyngde tjänaren och gav honom fri och efterskänkte hans skuld. Samma sak gäller oss. Vi är friköpta, skulden är betald, fången är fri.

Men...

Liknelsen har en fortsättning som visar att den frisläppta fången/tjänaren hamnade inför sin Herre igen och Herren överlämnade honom i sin vrede till fångvaktarna. Detta var en stor katastrof, tjänaren gick miste om friheten, han blev dömd. Jesus vill säga varningens ord även till oss: ”Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Har du någon gång funderat över orden ”att förlåta av hjärtat”. Har du funderat över ditt hjärtas sak, ditt hjärtas tillstånd. Paulus säger i Rom. 10: ”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig.” Det Paulus talar om är den rättfärdighet som kommer av tron. Och denna rättfärdighet talar inte om Kristus som om han skulle vara i himlen eller avgrunden. Utan att Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar.

Själavård och bikt

Människor emellan – bekännelse och förlåtelse. Kristna emellan. Hjärtan emellan. Ordet är dig nära i din mun och i ditt hjärta. Gud har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är sändebud för Kristus. Låt försona er med Gud.
Här vill jag stanna upp en stund, vi behöver betänka vårt ansvar som Kristna. Vi skall uppmana människor att försona sig med Gud. Vi uppmanar dem att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta och inte rinner ut i sanden. Det är oerhört viktigt att vi inte insöver människor i falsk trygghet.

För att ta ett exempel från vardagslivet. Gud kan öppna en möjlighet för dig att gå in i samtal om hjärtats angelägenhet med en arbetskamrat eller nära vän. Det kan också hända att vännen blir väckt, känner en kallelse, upplever sin syndfullhet m.m. Då behöver vi tänka noga efter hur vi gör i den situationen. Vi bör betänka vilken vår andel är i det hela och vilken andel Den helige Ande har i uppväckandet.

Ifall man hamnar i den själavårdande rollen så skall man dels vara ödmjuk och dels vara trogen. Troheten gäller tystnadsplikten men också att man inte drar sig undan. Det kan hända att just du för tillfället är den enda person som din vän kan tala om dessa saker med.

I ett själavårdande samtal kan man komma inför en biktsituation. Det kan ske lite obemärkt, det liksom bara blir en bikt. Eller så kommer man inför frågan vad skall jag göra? Jag är en syndare. Då kan ett förslag vara att man uppmanar personen att bikta sig. En sak är dock säker, man kan och skall inte pressa fram en bikt, nej det måste få vara den helige Andes verk.

Bikt, vad är det?

Det är inte så märkligt och formellt som det låter. Man kan säga att Bikten består av två delar. Syndabekännelsen innebär att vi erkänner vår synd och behov av förlåtelse. Avlösningen förmedlar den av Kristus förvärvade syndernas förlåtelse till oss.

En biktsituation kan uppstå när en icke troende människa blir överbevisad om sin synd och sin otro. Hon vill bekänna den och få den förlåten. Men det kan också vara fråga om en en kristen som har fallit i synd och vill bekänna synden och få den förlåten. Bikten kan i båda dessa fall vara ett nådemedel, ett botemedel mot synden. Bikten kan i vilkendera fallen ske på ett informellt sätt (mer naturligt) eller på ett mer formellt sätt (mer som en akt). Här råder nog en öppenhet vad gäller praxis.

Hur såg Luther på bikten

Avlösningen i en obiblisk form blev frågan som utlöste reformationen. Luther avskaffade fördenskull aldrig bikten utan rensade den från obibliska läror. Detta var en process och när han spikade upp de 95 teserna så hade han en lång bit kvar till den reformatoriska synen. Romersk katolsk biktpraxis lade tonvikt på ångern, vilja till bättring o.dyl. Man förnekade inte kraften av Jesu försoning eller avlösningens ord, men man hade alltid ett problem, ”är jag värdig, har jag en rätt tro.”

Luther kunde det här, han hade själv kämpat och försökat som munk, med generalbikter och dyl. Han var vänd inåt. Att människan förtröstar på sin syndabekännelse och inte på Kristus är baksidan med biktpraxis. Det subjektiva tar lätt över. Därför är Luthers uppmaningar i Lilla Katekesen värda att begrunda. "Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!" Jag tror att Luther gav exempel på biktpraxis för att det inte skulle hänga upp sig på känslolivet.

När Luther tog itu med avlatshandeln hade han ännu inte upptäckt kärnan i rättfärdiggörelseläran. Han säger själv att han kom fram till den sanna protestantiska tron, när han lärde sig att skilja mellan trons passiva rättfärdighet och helgelsens aktiva rättfärdighet. Paulus ord i Rom 1:17 blev räddningen för Luther och den andliga reformationen: “Den rättfärdige skall leva av tro.” Av tro, inte av egna gärningar. Av tro, tron på Jesus Kristus, att han är den rättfärdige och att han skänker oss av nåd sin rättfärdighet. Nu insåg Luther att han inte skulle ha sina blickar riktade inåt utan uppåt. Han fick blicka upp på Jesus Kristus, den rättfärdige, han som gjort allt för oss människor.

När Luther kom till rätt insikt i rättfärdiggörelse läran så kom han också fram till en biblisk syn i frågan om bikten. I korthet sagt, bikten är liksom dop och nattvard, instiftade av Gud. Gud verkar i bikten, avlösningen är Guds avlösning. Bikten vilar inte på mänsklig grund utan på Guds orubbliga löfte.

Den kristne och bikten

I den kristnes kampen mot synden är bikten av stor betydelse. Aposteln Jakob skriver om syndens makt: ”När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”

Död kommer inte från Gud. Gud är istället den som ger liv. Det är Gud som ger allt det goda, han ger förlåtelse för våra synder, men han ger också liv istället för död. Det är också Gud som ger oss kraft att kämpa mot dessa begär genom den Helige Ande. Jakob ger också råd hur denna kamp skall gå till nämligen att en kristen inte skall leva i synden utan bekänna den.

Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn alltså era synder för varandra, och be för varandra … så att ni blir botade. (Jak 5:15-16)

I bikten får den kristne bekänna sin synd för en själasörjare. I bikten får den kristne också ta emot avlösningens ord, försäkran om att synderna är förlåtna i Jesu namn och blod. Vi får ta emot avlösningens ord från vår själasörjare som från Gud själv i enlighet med Jesu ord till Petrus: ”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. … allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matt 16:19). Vi får tacka Gud för att det är han som utför verket i oss och med oss. Vi får tacka Gud för att löftesorden håller.

Avlösningen är på Guds befallning och instiftelse, det som förkunnas på jorden äger giltighet i himlen, det händer något när evangeli befriande budskap ljuder. När en syndare får höra att hennes synd är förlåten så vrides nyckeln om i himmelen. Bojorna öppnas, fången är fri.

Bikten och otron

Till sist skall vi igen stanna inför det faktum att en icke troende, blir kallad av Gud till omvändelse, blir erbjuden förlåtelse och Kristi rättfärdighet alldeles gratis. Jag tänker på de tio spetälska. Alla tio bad om förbarmande (alla tio bekände sin synd), alla tio blev botade från sin sjukdom (från sin synd), men endast en kom tillbaka till Jesus frälsaren, de övriga nio var nöjda med att vara kvitt sjukdomen.

Ifall evangelium inte får ingång i hjärta, ifall Jesus inte får rum i hjärtat, då händer något mycket otrevligt. Det är nämligen så att evangelium är verksamt och när avlösningen förkunnas till en ångrande syndare så löses han från sina synder, han blir ren, hans hjärtas hus töms på all synd och ogudaktighet. Men om Jesus inte får intaga detta rengjorda hjärterum så kommer djävulen tillbaka med sju onda andar som är värre än den första.

Ja då blir vi otacksamma som de nio eller förbittrad som den obarmhärtige tjänaren. Må Gud ge oss nåd att ta emot evangelium och Herren Jesus Kristus av hjärtat. Med Kristus i hjärtat är det en glädje att få förlåta våra medvandrare.