2 Kungaboken 18

Hiskia blir kung i Juda

1 I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år* i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. 3 Han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.
 5 Hiskia förtröstade på HERREN, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 Han höll sig till HERREN och vek inte av från honom, utan höll de bud som HERREN hade givit Mose. 7 HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från kungen i Assyrien och slutade tjäna honom. 8 Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
 9 I kung Hiskias fjärde regeringsår,* som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, kungen i Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det. 10 De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Hoseas, Israels kungs, nionde regeringsår blev Samaria intaget. 11 Kungen i Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens städer. 12 Detta skedde därför att de inte lyssnade till HERRENS, sin Guds, röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som HERRENS tjänare Mose hade befallt.

Sanherib tågar mot Jerusalem

13 I kung Hiskias fjortonde regeringsår* drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. 14 Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish och lät säga: "Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig skall jag bära." Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld. 15 Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i HERRENS hus och kungshusets skattkammare. 16 Vid detta tillfälle bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i HERRENS tempel och som Hiskia, Juda kung, hade överdragit dem med, och han gav detta till kungen i Assyrien.

Rab-Sakes tal

17 Men kungen i Assyrien sände från Lakish i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet. 18 Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.
 19 Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 20 Du menar kanske att det bara behövs munväder för att veta råd och få makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 21 Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom. 22 Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på HERREN, vår Gud. Var det inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe här i Jerusalem? 23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 24 Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 25 Menar du att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till den här platsen för att fördärva den? HERREN sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det."
 26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket och tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren." 27 Men Rab-Sake svarade dem: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte istället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?"
 28 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. 29 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. 30 Låt inte Hiskia få er att förtrösta på HERREN när han säger: HERREN skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand. 31 Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Så skall ni få leva och inte dö. Men hör inte på Hiskia. Han vill förleda er när han säger: HERREN skall rädda oss. 33 Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 35 Vilken bland andra länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand. Skulle då HERREN kunna rädda Jerusalem ur min hand?"
 36 Men folket teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."
 37 Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.