1 Samuelsboken 30

David strider mot amalekiterna

1 När David tillsammans med sina män kom till Siklag på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt upp det i eld. 2 Kvinnorna som var därinne, både små och stora, hade de fört bort som fångar, men de hade inte dödat någon. De hade sedan givit sig av. 3 När David med sina män kom till staden och fick se att den var uppbränd i eld och att deras hustrur tillsammans med deras söner och döttrar var bortförda som fångar, 4 brast han och hans män ut i gråt, och de grät till dess de inte orkade gråta mer. 5 Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka, hade också tagits tillfånga.
 6 David kom i stor fara, ty folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud. 7 David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: "Bär hit efoden till mig." Då bar Ebjatar fram efoden till David. 8 David frågade HERREN: "Skall jag jaga ifatt denna rövarskara? Kan jag hinna upp den?" HERREN svarade honom: "Jaga ifatt den, ty du skall hinna upp den och befria alla." 9 Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäcken Besor, där en del av dem tvingades stanna kvar. 10 David fortsatte förföljelsen med fyrahundra man, ty tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäcken Besor.
 11 Ute på fältet fann de en egyptier, som de tog med sig till David. När de hade givit honom bröd att äta och vatten att dricka 12 och dessutom givit honom ett stycke fikonkaka och två russinkakor att äta, kom livsanden tillbaka till honom. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit. 13 "Vem tillhör du och varifrån är du?" frågade David honom. "Jag är en egyptisk pojke, tjänare åt en amalekitisk man", svarade han. "Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 Vi hade trängt in i den del av Negev som tillhör kereteerna och i det område som tillhör Juda och i den del av Negev som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag i eld." 15 David frågade honom: "Vill du föra mig ner till denna rövarskara?" Han svarade: "Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så skall jag föra dig ner till denna rövarskara."
 16 Så förde han honom ner dit, och de låg kringspridda överallt på marken och åt och drack och roade sig med allt det stora byte de hade tagit ur filisteernas land och ur Juda land. 17 Ända från skymningen till aftonen dagen därpå höll David på med att slå ner dem. Ingen enda av dem kom undan, utom fyrahundra tjänare som satt upp på kamelerna och flydde. 18 Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, inte någons son eller dotter, inte heller något av bytet eller något annat av det som de hade tagit med sig. Allt förde David tillbaka. 20 David tog också alla får och nötboskap, och dessa drev man framför den övriga boskapen och ropade: "Detta är Davids byte."
 21 När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och som därför hade fått stanna kvar vid bäcken Besor, gick dessa för att möta David och det folk som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: "Eftersom dessa inte följde med oss, skall vi inte ge dem något av bytet som vi har räddat. Var och en av dem får bara ta med sig sin hustru och sina barn och gå sin väg." 23 Men David svarade: "Så skall ni inte göra, mina bröder, med det som HERREN har gett oss. Han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara som kom över oss. 24 Och vem vill lyssna på er i fråga om detta? Nej, sådan deras lott är som drar ut i striden, sådan skall deras lott vara som stannar vid trossen. De skall dela lika." 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, ty David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.
 26 När David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, och lät säga: "Se, detta är en gåva till er av bytet från HERRENS fiender." 27 Han sände gåvor till dem i Betel, i Ramot i Negev, gåvor till dem i Jattir, 28 i Aroer, i Sifamot, i Estemoa, 29 i Rakal, i jerachmeeliternas städer, i keniternas städer, 30 i Horma, i Bor-Ashan, i Atak, 31 i Hebron, ja, till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.