1 Samuelsboken 23

David räddar staden Kegila

1 Man berättade för David: "Se, filisteerna håller nu på att belägra Kegila och de plundrar logarna". 2 Då frågade David HERREN: "Skall jag dra ut och slå dessa filisteer?" HERREN svarade David: "Gå och slå filisteerna och rädda Kegila." 3 Men Davids män sade till honom: "Se, vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Skulle vi dessutom dra i väg till Kegila mot filisteernas här!" 4 David frågade HERREN än en gång och HERREN svarade honom: "Bryt upp och gå ner till Kegila, ty jag har givit filisteerna i din hand." 5 Då drog David med sina män till Kegila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. På så sätt räddade han invånarna i Kegila.
 6 När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, förde han en efod med sig ner dit. 7 Då man berättade för Saul att David hade kommit till Kegila, sade Saul: "Gud har gett honom i min hand, för han har själv stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar." 8 Därefter kallade Saul allt folket till strid för att dra ner till Kegila och stänga inne David och hans män.
 9 Men när David fick veta att Saul hade onda avsikter mot honom, sade han till prästen Ebjatar: "Bär hit efoden!" 10 Och David sade: "HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har planer på att komma till Kegila och fördärva staden för min skull. 11 Skall Kegilas invånare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma ner hit, som din tjänare har hört? HERRE, Israels Gud, låt din tjänare få veta det!" HERREN svarade: "Han skall komma ner hit." 12 David frågade vidare: "Skall Kegilas invånare då utlämna mig och mina män åt Saul?" HERREN svarade: "De skall utlämna er." 13 Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Kegila, avstod han från att dra ut.

David i öknen

14 David stannade i öknen på bergfästena och vistades bland bergen i öknen Sif. Saul sökte varje dag efter honom, men Gud gav honom inte i hans hand. 15 Medan David var i Hores i öknen Sif, fick han veta att Saul hade dragit ut för att försöka ta hans liv. 16 Men Jonatan, Sauls son, gick till David i Hores och styrkte honom i Gud. 17 Han sade till honom: "Var inte rädd, för min fader Sauls hand skall inte finna dig, utan du skall bli kung över Israel och jag skall då ha andra platsen näst efter dig. Det vet också min fader Saul." 18 Sedan slöt de båda förbund inför HERREN. David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
 19 Men några sifiter drog upp till Saul i Gibea och sade: "David håller sig nu gömd hos oss på bergfästena i Hores, på Hakilahöjden som ligger söder om ödemarken. 20 Konung, om du har en stark önskan att dra ner dit, så gör det! Det blir vår sak att utlämna honom åt konungen." 21 Då sade Saul: "HERREN skall välsigna er därför att ni har haft medkänsla med mig. 22 Gå och skaffa mer upplysningar. Tag reda på och se efter var han finns och vem som har sett honom där. För man har sagt mig att han är mycket listig. 23 Se efter och tag reda på alla gömställen där han kan gömma sig. Kom sedan tillbaka till mig, när ni säkert vet, så skall jag gå med er. Om han finns i landet skall jag söka efter honom bland alla ätter i Juda."
 24 Då bröt de upp och gick till Sif före Saul. Men David och hans män var i öknen Maon, på hedmarken söder om ödemarken. 25 Saul gick med sina män för att söka efter David. Men David fick reda på detta, och han gav sig då ner till klippan och stannade i öknen Maon. När Saul hörde det, förföljde han David in i öknen Maon. 26 Saul gick på en sida av berget och David med sina män på den andra sidan. Men medan David skyndade sig för att komma undan Saul, och Saul och hans män försökte omringa David och hans män för att gripa dem, 27 kom en budbärare till Saul och sade: "Skynda dig och kom, för filisteerna har ryckt in i landet." 28 Då slutade Saul att förfölja David och drog bort mot filisteerna. Därför fick stället namnet Sela-Hammachlekot.*