1 Kungaboken 3
Salomo ber om vishet
1 Genom giftermål blev Salomo släkt med farao, kungen i Egypten.
Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad.
Där fick hon bo till dess han hade byggt sitt hus färdigt liksom
HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem. 2 Men folket offrade på
höjderna, eftersom ännu inte något hus hade blivit byggt
åt HERRENS namn. 3 Salomo älskade HERREN och följde sin
fader Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna och
tände rökelse där.
4 Kungen begav sig till Gibeon för att offra, detta var
ju den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade ettusen
brännoffer på altaret där. 5 I Gibeon visade sig HERREN
för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Bed mig om det du
vill att jag skall ge dig." 6 Salomo svarade: "Du har visat stor nåd
mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade
inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt
hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och
gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är
i dag. 7 Du, HERRE, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter
min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller
in. 8 Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt,
ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på
grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lydigt hjärta,
så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott
och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora
folk?"
10 Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. 11 Gud
sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt
liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna
förstå vad som är rätt, 12 se, därför vill
jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt
hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och
inte heller skall komma efter dig. 13 Dessutom ger jag dig också
vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära,
så att i alla dina dagar ingen kung skall vara din like. 14 Om du
går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar
och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig
ett långt liv."
15 Då vaknade Salomo, och se, det var en dröm. När
han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark
och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en
fest för alla sina tjänare.
Salomos vishet som domare
16 Vid den tiden kom det två skökor till kungen och trädde
fram inför honom. 17 Den ena kvinnan sade: "Hör på mig,
herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde
barn där i huset hos henne. 18 Tredje dagen efter det att jag hade
fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn.
Vi var tillsammans, och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi
två. 19 En natt dog den här kvinnans son, för hon hade
legat på honom. 20 Då gick hon upp mitt i natten och tog min
son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom
i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21 Jag steg upp
på morgonen för att amma min son, och se, då var han död.
Men när jag på morgonen såg närmare efter, se, då
var det inte min son, som jag hade fött."
22 Då sade den andra kvinnan: "Så är det inte.
Det är min son som lever, och det är din son som är död."
Men den första kvinnan svarade: "Det är inte så. Din son
är död, och min son lever." Så grälade de inför
kungen.
23 Kungen sade: "Den ena säger: Min son är den som
lever, och din son är den som är död. Den andra säger:
Det är inte så. Det är din son som är död och
min som lever." 24 Då sade kungen: "Ge mig ett svärd." När
man hade burit fram svärdet till kungen, 25 sade han: "Hugg det levande
barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och
den andra hälften åt den andra." 26 Den kvinna som var mor till
det barn som levde, sade då till kungen, ty hennes hjärta brann
av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever. Döda
det bara inte!" Men den andra sade: "Det skall varken vara mitt eller ditt.
Hugg itu det!" 27 Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det
levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor."
28 När hela Israel fick höra talas om den dom som kungen
hade fällt, häpnade de över kungen, ty de såg att
Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.