1 Krönikeboken 5

Rubens ättlingar

1 Ruben var Israels förstfödde, ty han föddes först, men därför att han orenade sin fars bädd gavs hans förstfödslorätt åt sönerna till Josef, Israels son, men inte så att Josef skulle tas upp i släktregistret som den förstfödde. 2 Ty visserligen var Juda den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, men förstfödslorätten blev ändå Josefs.
 3 Rubens, Israels förstföddes, söner var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.
 4 Joels söner var hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei, 5 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal, 6 likaså dennes son Beera som Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna. 7 Hans bröder var, när de efter sina släkter skrevs upp i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja 8 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel. Han bodde i Aroer, och hans boplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon. 9 Österut nådde hans boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat. De hade nämligen stora boskapshjordar i Gileads land.
 10 Men på Sauls tid förde de krig mot hagariterna, som föll för deras hand. Då bosatte de sig i deras tält utmed hela östra sidan av Gilead.

Gads ättlingar

11 Gads barn bodde mitt emot dem i landet Basan ända till Salka: 12 Joel, huvudmannen, och Safam därnäst, och vidare Jaanaj och Safat i Basan. 13 Deras bröder var, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Joraj, Jakan, Sia och Eber, tillsammans sju. 14 Dessa var söner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisaj, son till Jado, son till Bus. 15 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras familjer. 16 De bodde i Gilead i Basan med underlydande orter, likaså på alla Sarons utmarker, så långt de sträckte sig. 17 Alla dessa blev uppskrivna i släktregistret i Jotams, Juda kungs, och Jerobeams, Israels kungs, tid.

De östra stammarnas krigshärar

18 Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män, som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44.760 stridsberedda män. 19 De förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab. 20 De fick hjälp mot dem, så att hagariterna och alla som var med dem gavs i deras hand. De ropade till Gud under striden och han bönhörde dem, därför att de förtröstade på honom. 21 Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50.000 kameler, 250.000 får och 2.000 åsnor, likaså 100.000 människor. 22 Många hade blivit slagna, eftersom striden var från Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.

Ena hälften av Manasse stam

23 Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Basan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de var talrika. 24 Dessa var huvudmän för sina familjer: Efer, Jisi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jadiel, tappra stridsmän, berömda män och huvudmän för sina familjer.

De östra stammarna förs bort i fångenskap

25 Men de var otrogna mot sina fäders Gud. I sin trolöshet höll de sig till de gudar som dyrkades av folken i landet, de folk som Gud hade utrotat inför dem. 26 Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande, och förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, Habor, Hara och Gozans ström, där de är än i dag.