|
Luthers stora katekes
[Inledning]
[Företal] Första delen: Guds tio bud (6/10) 199] Du skall icke begå äktenskapsbrott. 200] De bud som nu avhandlas äro ju i och för sig lätta att förstå med ledning av det föregående, ty de gå alla ut därpå, att man skall vakta sig för att på något sätt skada sin nästa. De äro emellertid ställda i en förträfflig ordningsföljd, i det de nämligen begynna med nästans egen person, därefter fortsätta med den närmaste personen eller det som har högst värde näst efter hans egen kropp, nämligen hans äkta maka, som är ett kött och blod med honom, så att man i fråga om intet som tillhör honom kan göra honom större skada. Därför inskärpes också här tydligt, att man icke skall tillfoga honom någon skam med avseende på hans äkta maka. 201] Till ordalydelsen syftar budet närmast på äktenskapsbrott, emedan det hos judarna var förordnat och befallt, att var och en måste ingå äktenskap. Därför gifte sig också ungdomen mycket tidigt, så att det ogifta ståndet icke hade något anseende och ej heller något officiellt tolererat otuktsliv förekom, såsom nu är fallet. Därför var äktenskapsbrott bland dem den vanligaste formen av okyskhet. 202] Men emedan hos oss finnes en sådan skändlig göl av alla slags odygder och lösaktighet, är detta bud givet emot alla former av okyskhet, huru man än må kalla dem. 203] Härvid är icke blott den yttre gärningen förbjuden, utan också allt som är orsak, lockelse och medel därtill, så att hjärtat, munnen och hela kroppen skola vara kyska och icke giva något rum åt okyskheten eller lämna hjälp och råd därtill. 204] Men icke blott detta, utan vi skola ock avvärja, skydda och rädda, där fara och nöd i detta hänseende finnes, samt tvärtom hjälpa och råda, så att vår nästa får behålla sin ära. Ty om du försummar detta, där du hade kunnat hindra synden, eller ser genom fingrarna därmed, liksom anginge det dig icke, så har du lika stor skuld som gärningsmannen själv. 205] Vad som sålunda kräves är, i korthet sagt, både att envar för sig lever kyskt och att han också är sin nästa behjälplig härtill. Gud vill alltså genom detta bud kringgärda och skydda vars och ens äkta maka, så att ingen förgriper på henne. 206] Men emedan detta bud gäller just det äkta ståndet och giver oss anledning att tala därom, så bör du väl beakta och märka: för det första huru Gud så härligt hedrar och prisar detta stånd, i det han genom sitt bud både bekräftar och hägnar detsamma. Bekräftat det har han redan förut i fjärde budet: "Du skall hedra din fader och moder", här åter har han, som sagt, tagit det i sitt hägn och beskydd. 207] Därför vill han ock, att det av oss hedras, anses och aktas såsom ett gudomligt, saligt stånd, emedan han har stiftat detsamma före alla andra stånd och fördenskull – såsom uppenbart är – skapat man och kvinna på olika vis, icke till okyskhet, utan för att de skulle hålla samman, vara fruktsamma, föda barn, försörja och uppfostra dem till Guds ära. 208] Därför har också Gud på det rikligaste välsignat detta stånd framför alla andra samt med hänsyn därtill handlat och inrättat allt i världen, så att detta stånd skulle vara rikligt och väl försörjt. Sålunda är det äktenskapliga livet ej ett skämt eller mänsklig uppfinning, utan det är därvid fråga om en mycket viktig sak och Guds allvarliga vilja. Ty det ligger för honom all makt uppå, att man uppfostrar barn, som äro samhället till gagn och främja Guds kunskap, ett saligt liv och alla dygder, så att ondskan och djävulen bekämpas. 209] Därför har jag beständigt lärt, att man icke skall förakta eller såsom mindervärdigt anse detta stånd, såsom den blinda världen och våra falska andliga göra, utan betrakta det i ljuset av Guds ord, varmed det är smyckat och helgat, så att det icke blott är jämbördigt med alla andra stånd, utan står framför och över dem alla, det må nu gälla kejsare, furstar, biskopar eller vilka som helst. Ty alla både andliga och världsliga stånd måste ödmjuka sig inför detta stånd och ingå i detsamma, såsom vi skola höra. 210] Därför är det icke ett stånd för särskilda människor, utan det allra mest omfattande och ädla stånd, som omsluter och gäller hela kristenheten, ja, hela världen. 211] För det andra bör du ock veta, att det icke blott är ett hedersamt utan också ett nödvändigt stånd och att Gud allvarligen påbjudit, att män och kvinnor, av vad stånd de vara må, i regel, försåvitt de därtill äro av naturen skickade, skola ingå i detsamma; dock med undantag för somliga, ehuru ett ringa fåtal, vilka Gud särskilt avskilt, så att de icke äro dugliga för det äktenskapliga ståndet, eller vilka han fritagit därifrån genom en hög, övernaturlig gåva, så att de även utanför detta stånd kunna bevara kyskheten. 212] Ty där naturen har sitt lopp, sådan Gud har danat den, är det icke möjligt att utanför äktenskapet förbliva kyskt; ty kött och blod förbliva kött och blod, och den naturliga böjelsen och retelsen går, utan att man kan undanrödja eller hindra den, sin gång, såsom var man ser och känner. För att det därför skulle vara lättare att i någon mån undvika okyskhet, har också Gud befallt det äkta ståndet, på det var och en må hava sin beskärda del och låta sig nöja därmed, ehuruväl härvid även Guds nåd är nödvändig, för att också hjärtat må bevaras kyskt. 213] Därav ser du, hurusom hela vår påvliga liga, präster, munkar och nunnor, sätta sig emot Guds förordning och bud, när de förakta och förbjuda det äkta ståndet och när de i sin förmätenhet avlägga löfte om evig kyskhet samt därjämte bedraga de enfaldiga med lögnaktiga ord och tomt sken. 214] Ty ingen har så föga kärlek och lust till kyskhet som just dessa, vilka för sin stora helighets skull undvika äktenskapet, men antingen helt öppet och utan blygsel leva i hordom eller hemligen bedriva än värre ting, varom man icke kan tala, såsom man tyvärr alltför mycket har bevittnat. 215] Och korteligen, även om de avhålla sig från den yttre gärningen, så är dock deras hjärta fullt av okyska tankar och ond lusta, så att där är en ständig brånad och en hemlig pina, vilket man i äktenskapet kan undgå. 216] Därför äro genom detta bud alla löften om kyskhet utanför äktenskapet förbjudna samt tillåtelse, ja, befallning given åt alla stackars bundna samveten, som äro bedragna genom sina klosterlöften, att de från sitt okyska stånd må övergå till det äktenskapliga livet, och det därför att – även om klosterlivet eljest vore ett av Gud förordnat stånd – det dock icke står i deras makt att bevara kyskheten, utan de måste, om de stanna kvar däri, blott ständigt värre synda emot detta bud. 217] Detta betonar jag nu därför, att man må tillse, att de unga få lust för det äkta ståndet och veta, att det är ett saligt och Gud välbehagligt stånd. Ty därigenom kunde man med tiden åter bringa det därhän, att äktenskapet komme till heders igen och att det liderliga, vilda och oordentliga väsen avtoge, som nu allestädes i världen är för handen med offentlig hordom och andra skändliga laster, som äro en följd av föraktet för det äktenskapliga livet. 218] Därför äro föräldrar och överhet i detta stycke också pliktiga att akta på de unga och tillse, att man uppfostrar dem till tukt och ärbarhet, samt, när de hava blivit vuxna, låta dem inträda i äktenskap i Guds namn och med ärbarhet. Till sådan uppfostran skulle Gud giva sin välsignelse och nåd, så att man hade lust och glädje därav. 219] I överensstämmelse härmed vare nu slutligen sagt, att detta bud kräver icke allenast, att var och en i gärningar, ord och tankar lever kyskt i sitt stånd, d.v.s. som regel i det äkta ståndet, utan också att han håller kär och aktar sin honom av Gud givna äkta maka. Ty där äktenskaplig kyskhet skall bevaras, där måste man och hustru framför allt leva tillsammans i kärlek och endräkt, så att den ene älskar den andre av hjärtat och med fullkomlig trohet. Ty detta hör till det allra viktigaste av det som skapar håg och lust till kyskhet, och när det är för handen, skall väl också kyskheten följa av sig själv, utan alla bud. 220] Därför manar också S:t Paulus så flitigt äkta makar att älska och ära varandra. 221] Här har du nu åter en kostlig gärning eller fastmer många och stora goda gärningar, av vilka du med glatt mod kan berömma dig gentemot alla andliga stånd, som påfunnits utan Guds ord och bud. |
|
|
Föregående avsnitt | Till sidans början | Nästa avsnitt Logosmappen > Bibel och bekännelse > Konkordieboken > Stora katekesen > Sjätte budet 11.4.2005 |