[Inledning] [Företal]
[Första delen: Guds tio bud] [Andra delen: Om tron] [Tredje delen: Fader vår]
[Fjärde delen: Om dopet] [Femte delen: Om altarets sakrament]

Femte delen: Om altarets sakrament (4/4)

Forts. från föreg. sida

64] För det andra är, såsom vi redan ovan hava hört, till budet också fogat ett löfte, vilket på det allra kraftigaste skall uppmuntra och driva oss. Ty där stå de vänliga, kärleksfulla orden: "Detta är min lekamen, för eder utgiven"; "detta är mitt blod, för eder utgjutet till syndernas förlåtelse." 65] Dessa ord äro, såsom jag har sagt, icke predikade för stockar och stenar, utan för mig och dig, eljest skulle väl Kristus hellre hava tegat och icke instiftat något sakrament. Tänk därför härpå och inneslut även dig i detta "eder", så att icke Kristus förgäves må tala med dig.

66] Ty här erbjuder han oss alla den skatt, som han medfört åt oss från himmelen och till vilken han även eljest på det vänligaste söker locka oss, såsom då han i Matt. 11:28 säger: "Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro." 67] Nu är det ju synd och skam, att, när han så hjärtligt och troget uppfordrar och manar oss till vad som är vår högsta och största lycka, vi då hålla oss så likgiltiga däremot och så länge äro borta från nattvarden, att vi bli alldeles kalla och förhärdade och så att vi icke mera hava någon lust eller kärlek därtill. 68] Det går ju dock icke an att anse sakramentet såsom ett stadigt ting, varifrån man helst bör hålla sig borta, då det fastmer är ett alltigenom hälsosamt, tröstligt läkemedel, som hjälper dig och giver dig liv till både kropp och själ. Ty där själen blivit frisk, där har också kroppen fått hjälp. Varför förhålla vi oss då gentemot detsamma, som vore det ett gift, varigenom man åte sig döden?

69] Det är väl sant, att de som förakta sakramentet och leva okristligt mottaga det till skada och fördömelse; ty för sådana länder ingenting till gagn och hälsa, alldeles som det är med en sjuk, som på trots äter och dricker vad läkaren förbjudit honom. 70] De åter som känna sin svaghet och gärna skulle vilja vara densamma kvitt samt längta efter hjälp härtill, de skola anse och begagna sakramentet såsom ett kostligt medel emot det gift, som de bära inom sig. Ty här skall du i sakramentet av Kristi mun undfå syndernas förlåtelse, som innesluter och för med sig Guds nåd och Ande med alla hans gåvor, skydd, värn och kraft emot död, djävul och allt ont.

71] Sålunda har du från Guds sida Herren Kristi både befallning och löfte. Dessutom bör du å din sida drivas till sakramentet av din egen nöd, som pressar dig och för vars skull Gud på detta sätt befaller, lockar och lovar. Ty Kristus själv säger (Matt. 9:12): "Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka", d.v.s. de som arbeta och äro betungade med synd, fruktan för döden, köttets och djävulens anfäktelse. 72] Är du nu betungad och känner din svaghet, så gå med glädje fram och låt dig vederkvickas, tröstas och stärkas. 73] Ty om du vill bida, till dess du blir fri från allt sådant, så att du ren och värdig kan komma till sakramentet, så måste du för alltid bliva borta därifrån. Ty då fäller Kristus domen och säger: 74] "Är du ren och from, så har du icke behov av mig och icke heller jag av dig." Därför tillkommer benämningen ovärdiga allenast dem, som icke känna sina brister och icke vilja vara syndare.

75] Säger du åter: "Vad skall jag då göra, om jag icke kan känna en sådan nöd eller märker någon hunger och törst efter sakramentet?" Svar: För dem, vilkas sinne är så beskaffat, att de icke känna sig själva, vet jag intet bättre råd, än att de sticka handen i sin egen barm och känna efter, om de icke också hava kött och blod. Om du finner detta, så tag för dig till din vägledning Pauli brev till galaterna (5:19) och hör, vad ditt kött går för: "Köttets gärningar äro uppenbara; de äro otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant."

76] Därför, om du icke kan känna det, så tro dock Skriften; den skall icke ljuga för dig, ty den känner ditt kött bättre än du själv. Det heter också vidare hos S:t Paulus (Rom. 7:18): "Ty jag vet, att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott." Måste S:t Paulus tala så om sitt kött, så vilja ej heller vi vara bättre eller heligare. 77] Att vi likväl icke känna detta, är så mycket värre; ty det är ett tecken till att det är ett spetälskt kött, som ingenting känner, fastän sjukdomen griper omkring sig och fräter vidare. 78] Men såsom sagt, är du på detta sätt alldeles död, så tro dock Skriften, som uttalar domen över dig. Och korteligen, ju mindre du känner din synd och brist, desto större orsak har du att gå åstad för att söka hjälp och läkedom.

79] För det andra, se dig omkring, om du är i världen, eller om du icke vet det, så fråga dina grannar. Är du i världen, så tänk icke, att du skall gå fri för synd och nöd. Ty börja blott och låt människorna förstå, att du vill vara from och förbliva vid evangelium, och se till, om ingen visar sig fientlig mot dig samt gör dig ont, orätt eller våld och därtill ger dig anledning till synder och ogudaktighet. Har du icke erfarit det, så låt Skriften säga dig det; ty där får världen överallt dylikt pris och vittnesbörd.

80] Dessutom skall du ju också hava djävulen omkring dig, vilken du icke lär kunna alldeles trampa under fötterna, då icke ens vår Herre Kristus själv har kunnat undgå honom. Vad är nu djävulen? 81] Ingenting annat än vad Skriften kallar honom, en lögnare och en mandråpare: en lögnare, i det han lockar hjärtat bort från Guds ord och förblindar dig, så att du icke känner din nöd eller kan komma till Kristus; en mandråpare, emedan han icke ett ögonblick unnar dig livet. 82] Om du kunde se huru många knivar, spjut och pilar beständigt äro riktade mot dig, skulle du bli glad att kunna komma till sakramentet, så ofta du kunde. Men att man går sin väg så säker och ovarsam beror blott och bart därav, att vi icke betänka eller tro, att vi befinna oss i köttet och i den onda världen eller i djävulens rike.

83] Försök därför och öva detta med all flit. Gå blott till dig själv och se dig något litet omkring och håll dig allenast till Skriften. Känner du därvid ändå ingenting, så har du desto större anledning att beklaga dig både inför Gud och din broder. Låt då råda dig och bedja för dig och upphör icke, förrän stenen lyftes från ditt hjärta, 84] så skall väl nöden bliva uppenbar och du bliva varse, att du är dubbelt så djupt sjunken som någon annan fattig syndare och mycket mera behöver sakramentet emot ditt elände, som du tyvärr icke ser. Härvid skall Gud giva dig nåd, så att du alltmera känner din nöd och får en så mycket större hunger efter sakramentet, framför allt emedan djävulen så ansätter dig och oavlåtligen lurar på dig för att fånga dig och fördärva dig till både själ och kropp, så att du icke en enda timme kan vara säker för honom. Huru snart skulle han icke kunna oförsett störta dig i jämmer och nöd, när du allra minst väntar det!

85] Detta vare nu sagt till förmaning, icke allenast för oss äldre och vuxna, utan också för ungdomen, som man skall uppfostra i den kristliga läran och till att förstå denna. Ty genom en sådan undervisning kunde man desto lättare bibringa de unga de Tio buden, Tron och Fader vår, så att de med lust och allvar toge emot dem och sålunda alltifrån barndomen övade dem och vande sig därvid. 86] Ty i fråga om de gamla gäller säkerligen, att de äro förlorade, så att man icke kan få dem till sådant och annat. Därför måste man så uppfostra dem, som skola komma efter oss och inträda i vårt ämbete och verk, att de i sin tur med framgång uppfostra sina barn, så att Guds ord och kristenheten må vidmakthållas. 87] Därför må varje husfader veta, att han enligt Guds befallning och bud är pliktig att undervisa sina barn häri och låta dem lära sig, vad de böra kunna. Ty emedan de äro döpta och upptagna i kristenheten, böra de också åtnjuta delaktighet i detta sakrament, på det att de må vara oss till tjänst och nytta; ty de måste dock alla hjälpa oss att tro, älska, bedja och strida emot djävulen.