[Inledning] [Företal]
[Första delen: Guds tio bud] [Andra delen: Om tron] [Tredje delen: Fader vår]
[Fjärde delen: Om dopet] [Femte delen: Om altarets sakrament]

Femte delen: Om altarets sakrament (1/4)

1] På samma sätt som vi hava gjort i fråga om det heliga dopet, så måste vi också tala om det andra sakramentet, nämligen om de trenne styckena: vad det är, vilken nytta det medför och vem som skall mottaga det. Och allt detta skall stödjas på de ord, genom vilka det är av Kristus instiftat, 2] vilka också var och en bör kunna, som vill vara en kristen och gå till sakramentet. Ty vi äro icke sinnade att släppa fram till och utdela sakramentet åt sådana, som icke veta, vad de söka och varför de komma. Men orden lyda:

3] "I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tagen och äten! Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse!

Sammalunda tog han ock kalken, tackade Gud och gav åt lärjungarna och sade: Dricken härav alla! Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."

4] Lika litet som förut vilja vi beträffande detta sakrament kivas och fäkta med dess föraktare och försmädare, utan allra först liksom vid dopet lära oss det varpå allt beror, nämligen att det förnämsta stycket är Guds ord, instiftelse och befallning. Ty det är icke uttänkt eller påfunnet av någon människa, utan av Kristus instiftat utan någons råd och anvisning. 5] Liksom därför de Tio buden, Fader vår och Tron behålla sitt väsen och sin värdighet, även om du aldrig håller buden, beder eller tror, så förbliver också detta högheliga sakrament orubbat, så att det ingenting mister eller förlorar, även om vi ovärdigt bruka och behandla det. 6] Menar du månne, att Gud så aktar våra gärningar och vår tro, att han för deras skull skulle låta sin ordning förändras? I alla världsliga ting förbliver ju allt, såsom Gud har skapat och ordnat det, huru vi än bruka och använda det. 7] Dylikt måste man ständigt framhålla, ty därmed kan man tillbakavisa nästan alla partiandars prat. Ty de bortse vid sakramenten från Guds ord och betrakta dem såsom någonting, som vi göra.

8] Vad är nu altarets sakrament? Svar: det är Herren Kristi sanna lekamen och blod i och under bröd och vin, genom Kristi ord oss kristna förordnat till att äta och dricka. 9] Och liksom det sades om dopet, att det icke är blott och bart vatten, så säga vi också här, att sakramentet är bröd och vin, men icke blott bröd och vin, sådant som man eljest sätter fram på bordet, utan bröd och vin omslutet av Guds ord och bundet därvid.

10] Ordet är, säger jag, det som grundlägger och särskilt utmärker detta sakrament, så att det icke är blott och bart bröd och vin, utan med rätta kallas Kristi lekamen och blod. Ty det heter: "Accedat verbum ad elementum et fit sacramentum", d.ä. "när ordet kommer till det utvärtes tinget, så blir det ett sakrament". Denna sats av S:t Augustinus är så träffande och riktig, att han knappast har sagt något bättre. Ordet måste göra elementet till sakrament, varom icke, förbliver det rätt och slätt element. 11] Nu är detta icke en furstes eller kejsares, utan själva det gudomliga Majestätets ord och påbud, inför vilket allt skapat borde nedfalla på sina knän och erkänna, att det är så, som han säger, samt taga emot det med all vördnad, fruktan och ödmjukhet.

12] Med det ordet kan du styrka ditt samvete och säga: "Om än hundra tusen djävlar jämte alla svärmare komma med sitt tal: 'Huru kan bröd och vin vara Kristi lekamen och blod?' så vet jag, att alla andar och lärda tillsammans icke äro så kloka som det gudomliga Majestätet i sitt minsta finger." 13] Här står nu Kristi ord: "Tagen och äten! Detta är min lekamen. Dricken härav alla! Detta är det nya förbundet i mitt blod" o.s.v. Därvid förbliva vi, och vi vilja se den, som skall kunna mästra Kristus och få annan mening i det han har talat. Det är väl sant, att om du tar bort ordet från nattvarden eller ser därpå utan ordet, så har du icke annat än bröd och vin rätt och slätt. 14] Men om återigen orden få höra tillsammans därmed, såsom de böra och måste, så hava vi i enlighet med dessas vittnesbörd i sanning Kristi lekamen och blod. Ty såsom Kristi mun talar och säger, så är det, då han icke kan ljuga och bedraga.

15] Därför är det nu lätt att besvara allehanda spörsmål, varmed man nu har bekymmer, såsom t.ex. om också en ogudaktig präst kan handhava och utdela sakramentet, och annat av samma slag. 16] Ty inför sådant är vår slutsats klar, och vi säga: även om en bov mottager eller utdelar sakramentet, så har han att göra med det rätta sakramentet, d.v.s. Kristi lekamen och blod, lika väl som den som umgås därmed på det allra värdigaste sätt. Ty det är icke grundat på människors helighet, utan på Guds ord. Och likasom intet helgon på jorden, ja, ej ens en ängel i himmelen kan göra bröd och vin till Kristi lekamen och blod, så kan heller ingen förändra eller förvandla sakramentet, även om det missbrukas. 17] Ty för personens eller otrons skull blir icke det ord falskt, genom vilket det har förordnats och insatts till att vara ett sakrament. Ty Kristus säger icke: "Om I tron eller ären värdiga, så undfån I min lekamen och mitt blod", utan: "Tagen, äten och dricken, detta är min lekamen och mitt blod." Vidare säger han: "Gören detta" (nämligen det jag nu gör, instiftar, giver eder och bjuder eder att mottaga). 18] Det vill säga: vare sig du är ovärdig eller värdig, så undfår du här hans lekamen och hans blod i kraft av dessa ord, som äro förbundna med brödet och vinet. 19] Så märk nu och kom väl ihåg detta; ty dessa ord äro vår grundval, vårt skydd och värn emot alla villfarelser och förförelser, som hittills uppkommit eller ännu kunna uppkomma.

Forts. på nästa sida