[Inledning] [Företal]
[Första delen: Guds tio bud] [Andra delen: Om tron] [Tredje delen: Fader vår]
[Fjärde delen: Om dopet] [Femte delen: Om altarets sakrament]

Fjärde delen: Om dopet (1/2)

1] Vi hava nu genomgått den allmänneliga kristna lärans tre huvudstycken. Därutöver återstår ytterligare att tala om våra sakrament, som blivit av Kristus instiftade, om vilka varje kristen bör hava åtminstone en allmän, kort undervisning, då ingen dem förutan kan vara en kristen, fastän man tyvärr hittills ingenting har lärt om dem. 2] Först skola vi då behandla dopet, genom vilket vi allra först upptages i kristenheten. Men för att man skall kunna rätt fatta det, vilja vi genomgå allt i bestämd ordning och stanna blott vid det som är nödvändigt för oss att veta. Ty huru man skall upprätthålla och försvara denna lära emot kättare och sektandar, det vilja vi överlämna åt de lärde att utreda.

3] Först och framför allt måste man då väl känna de ord, varpå dopet är grundat och varpå allt som därom är att säga syftar, nämligen vad vår Herre Kristus säger i slutet av Mattei evangelium: 4] "Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn." (Matt. 28:19) Vidare i Markus' sista kapitel: 5] "Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd." (Mark. 16:16)

6] Vid dessa ord skall du nu för det första märka, att vi här ha att göra med en Guds befallning och instiftelse, på det att vi icke skola tvivla på, att dopet är något gudomligt och icke blott något av människor uttänkt eller uppfunnet. Ty lika som jag kan påstå, att de Tio buden, Tron och Fader vår icke blivit frambragta av någon människohjärna, utan äro av Gud själv uppenbarade och givna, lika visst kan jag också frimodigt betyga, att dopet icke är något människopåfund, utan av Gud själv instiftat, samt att det är av honom allvarligt och strängt påbjudet, att vi måste låta döpa oss eller eljest gå miste om saligheten. Vi skola alltså icke mena, att det är fråga om en så lättvindig sak som att taga på sig en ny rock. 7] Ty det ligger den högsta makt uppå, att man aktar dopet 8] som något förträffligt, härligt och stort. Detta framför allt gäller vår strid och kamp, alldenstund världen är så full av sekter, vilka högljutt förkunna, att dopet är något blott utvärtes och att utvärtes ting till intet gagna. Men låt det nu vara ett utvärtes ting huru mycket som helst, här står dock Guds ord och befallning, som instiftar, grundar och bekräftar dopet. Men vad Gud instiftar och befaller kan icke vara något onyttigt, utan är något alltigenom kostligt, vore det ock till utseendet ringare än ett halmstrå. 9] Har man hittills kunnat akta högt, när påven med brev och bullor utdelade avlat, invigde altaren och kyrkor, och detta blott för hans brevs och sigills skull, så böra vi väl anse dopet vara mycket högre och kostligare, emedan Gud har befallt det och det därtill sker i hans namn. Ty så lyda orden: "Gån ut", "döpen", men icke i edert, utan "i Guds namn".

10] Men att döpas i Guds namn, det är att döpas icke av människor, utan av Gud själv. Och fastän det sker genom en människas hand, är därför dopet i sanning Guds eget verk. Därav bör väl envar kunna förstå, att det är mycket högre än något verk, gjort av en människa eller ett helgon. Ty vad verk kan man väl göra, som är större än Guds verk? 11] Men här sätter djävulen in för att blända oss med falskt sken och föra oss från Guds verk till vårt eget verk. Ty det ter sig mycket kostligare, när en kartusianermunk gör en mängd svåra, stora verk; och alla skatta högre det som vi människor själva göra och förtjäna. 12] Men Skriften lär oss, att om man också samlade tillhopa alla munkars verk, de må te sig än så kostliga, så vore de dock icke något så ädelt och gott, som om Gud blott toge upp ett halmstrå från marken. Varför? Jo, därför att personen är ädlare och bättre. Och man måste här värdera icke personen efter gärningarna, utan gärningarna efter personen, från vilken dessa få all sin adel. 13] Men här tränger sig det galna förnuftet fram, och emedan nu dopet icke lyser i ögonen såsom de verk, som vi göra, så skall det icke hava något värde.

14] Genom det nu sagda må du nu få en riktig uppfattning av saken, så att du kan svara på frågan, vad dopet är, och det så, att det icke är blott och bart vatten, utan ett vatten, som är omslutet av Guds ord och befallning och helgat därigenom, så att det är ett sannskyldigt Guds vatten; icke emedan detta vatten i och för sig självt är ädlare än annat vatten, utan emedan Guds ord och befallning här tillkommer. 15] Därför är det ett bovstreck och djävulens gyckelspel, när nu våra moderna andar för att smäda dopet lämna åsido Guds ord och ordning och icke hålla det för mer än det vatten, som man öser ur brunnen, samt sedan försmädligt fråga: "Vad kan väl en handfull vatten hjälpa själen?" 16] Ja, min vän, vem vet icke, att vatten är vatten, om det kommer i fråga skilt från Guds ord? Men huru vågar du så mästra Guds ordning och från dopet rycka loss den värdefullaste klenod, som Gud därmed förbundit och däri infattat och som han icke vill hava skild därifrån. Ty kärnan i vattnet är just Guds ord eller befallning och Guds namn; och det är en skatt, som är större och ädlare än himmel och jord.

17] Lägg alltså märke till denna åtskillnad, att dopet är något helt annat än allt vatten i övrigt, icke för den naturliga beskaffenhetens skull, utan emedan här något ädlare kommer till. Ty Gud giver det del av sin egen ära och lägger in sin kraft och makt däri. Därför är det icke blott ett naturligt vatten, utan ett gudomligt, himmelskt, heligt och saligt vatten och allt, varmed man nu ytterligare må prisa det. Ty det innesluter i sig hela Guds rikedom och kraft. 18] Detta ger nu dopet dess egentliga väsen, så att det med rätta kallas för ett sakrament, såsom också S:t Augustinus har lärt: "accedat verbum ad elementum, et fit sacramentum", d.v.s. "när ordet kommer till elementet eller det naturliga stoffet, så bliver det ett sakrament därav", d.v.s. ett heligt, gudomligt ting och tecken.

19] Därför lära vi ock städse, att man i fråga om sakramenten och alla yttre ting, som Gud förordnar och instiftar, icke skall betrakta dem efter det grova yttre höljet, såsom man ser skalet på nöten, utan fastmer ihågkomma, att Guds ord däri är inneslutet. 20] Ty på samma sätt tala vi också om föräldraståndet och om den världsliga överheten. Om man vill betrakta dessa från den synpunkten, att de hava näsa, ögon, hud, hår, kött och ben, så se turkar och hedningar ut på samma sätt, och då kunde någon fara åstad och säga: "Varför skulle jag tänka högre om dessa än om andra?" Men emedan budet "Du skall hedra din fader och moder" kommer till, så ser jag en helt annan man, prydd och klädd med Guds majestät och härlighet. Och budet, säger jag, är den gyllene kedja, som denne bär om halsen, ja, kronan på hans huvud, vilken visar mig, varför jag skall hedra detta kött och blod. 21] Så, ja, ännu mycket mer bör du giva dopet heder och anse det såsom något härligt för ordets skull, då Gud ju själv har hedrat det både med ord och verk samt därtill bekräftat det med under från himmelen. Eller håller du det för ett blott skämt, att då Kristus lät döpa sig, himmelen öppnades och den Helige Ande nedfor i synlig gestalt och att allt var idel gudomlig härlighet och gudomligt majestät?

22] Fördenskull förmanar jag återigen, att man på intet sätt måtte skilja och söndra de båda, ord och vatten, från varandra. Ty om man skiljer ordet från vattnet, så är det icke något annat vatten än det, varmed pigan kokar, och man kunde då kalla dopet ett badaredop; men om ordet är med, såsom Gud har förordnat, så är det ett sakrament och kallas ett Kristusdop. – Detta må vara det första stycket om det heliga sakramentets väsen och värdighet.

23] För det andra, då vi nu veta, vad dopet är och vad vi böra anse därom, måste vi också lära oss, varför och vartill det är instiftat, d.v.s. vad dess gagn, gåva och verkan är. Detta kan man icke angiva bättre än med Kristi ovan anförda ord: "Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst (salig)."

24] Fatta därför saken helt enfaldigt så, att dopets kraft, uppgift, gagn, frukt och ändamål är att saliggöra. Ty man döper ingen därför, att han skall bliva en furste, utan, såsom orden lyda, för att han skall bliva salig. 25] Men att bliva salig betyder, såsom vi veta, ingenting annat än att, förlossad från synder, död och djävul, komma i Kristi rike och evigt leva med honom.

26] Här ser du återigen, huru dyrt och högt dopet bör skattas, då vi därigenom vinna en sådan outsäglig skatt. Detta borde väl också visa, att det icke kan rätt och slätt vara fråga om blott vatten, ty blott vatten kunde icke verka sådant. Men ordet och det ovan framhållna, att Guds namn är däri, hava denna verkan. 27] Men varest Guds namn är, där måste också liv och salighet vara, så att det med rätta må kallas ett gudomligt, saligt, fruktbart och nåderikt vatten. Ty genom ordet få dopet kraft att bliva ett bad till ny födelse, såsom Paulus benämner det i Tit. 3:5.

28] Men då våra små vismän, de moderna andarna, förebära, att tron allena gör salig, gärningarna åter och yttre ting därvid intet ha att betyda, så svara vi, att visserligen intet annat än tron uträttar något i oss, såsom vi ännu ytterligare skola höra. 29] Det vilja dessa blinda ledare icke inse, att tron måste hava någonting, som den tror, d.v.s. ett stöd att hålla sig till och ett fotfäste och en grund att stå på. Så håller sig tron till vattnet och tror, att dopet, vari är idel salighet och liv, har sin kraft icke – såsom redan tillräckligt är sagt – genom vattnet, utan därigenom att vattnet har blivit ett med Guds ord och stiftelse och därigenom att hans namn är därmed förenat. Om jag nu tror detta, vad gäller då min tro annat än Gud, såsom den som har infört och planterat sitt ord i dopet och framställer för oss detta utvärtes ting såsom medel att vinna den skatt, varom vi talat?

30] Nu äro de likväl så galna, att de skilja från varandra tron och det föremål, varvid tron är fästad och bunden, låt vara att detta är något utvärtes; ja, det bör och måste vara något utvärtes, på det att man med de yttre sinnena kunna fatta och begripa det och så bringa det in i hjärtat, såsom ju hela evangelium är en utvärtes muntlig predikan. Korteligen, vad Gud gör och verkar i oss, det vill han verka genom sådana yttre anordningar. Dit, bör tron vända sin blick, och till dem bör den hålla sig. 31] Här hava vi då de orden: "Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst." Varpå syfta väl dessa ord om icke på dopet, d.v.s. det vatten, som är förordnat genom Guds bud? Därav följer, att den som förkastar dopet, han förkastar Guds ord, tron och Kristus själv, som hänvisar oss till dopet och binder oss därvid.

32] För det tredje. Då vi nu hava lärt känna denna dopets stora nytta och kraft, så må vi nu vidare tillse, hurudan den person är, som blir delaktig av dopets gåva och gagn. 33] Det är återigen på bästa och klaraste sätt uttryckt just i orden: "Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst." D.v.s. tron ensam gör personen värdig att till gagn mottaga det frälsande gudomliga vattnet. Ty emedan det är i de till vattnet fogade orden, som denna gåva framställes och utlovas, kan den icke mottagas på annat sätt än så, att vi med hjärtat sätta tro därtill. 34] Utan tro är gåvan till intet nyttig, även om den i och för sig vore en översvinnelig gudomlig skatt. Därför förmår det enda ordet: "den som tror" så mycket, att det utesluter och tillbakavisar alla gärningar vi månde göra i tanke att därmed vinna och förtjäna salighet. Ty det står orubbligen fast, att det som icke är tro intet har att betyda för saligheten och ej heller kan mottaga något.

35] Men om de nu, såsom de pläga, invända: "Dopet är dock självt ett verk, och du säger ju, att verken ingenting betyda för saligheten; vad bliver det då av tron?", så svarar jag: "Ja, våra gärningar göra visserligen intet till saligheten, men dopet är icke ett vårt verk, utan Guds verk." (Ty du måste såsom sagt göra en stor skillnad mellan ett Kristusdop och ett badaredop.) Guds verk åter äro hälsosamma och nödvändiga för saligheten, och de utesluta icke, utan fordra fastmer tron, ty utan tro kan man icke fatta dem. 36] Ty därmed att du låter begjuta dig med vatten, har du ännu icke mottagit dopet på sådant sätt, att det är dig till någon nytta; men därigenom blir det dig till gagn, om du låter döpa dig i den övertygelsen, att det är Guds befallning och ordning, samt tillika i Guds namn, på det att du i vattnet må mottaga den utlovade saligheten. Nu kunna varken handen eller kroppen göra detta, utan hjärtat måste tro det.

37] Du ser alltså tydligt, att det vid dopet icke är fråga om något verk, gjort av oss, utan en skatt, som Gud giver och tron mottager, alldeles som Herren Kristus på korset icke är ett verk, utan en skatt, infattad i ordet samt oss tillbjuden och genom tron mottagen. Därför göra de oss orätt, när de skrika emot oss, likasom predikade vi emot tron, medan vi i själva verket lägga vikt allenast vid tron och säga densamma vara så nödvändig i samband med dopet, att vi tron förutan icke kunna mottaga eller åtnjuta dess gåvor.

38] Sålunda hava vi trenne stycken, som man måste veta om detta sakrament, framför allt att det är en Guds stiftelse och att det därför bör hållas i högsta ära. Det förra borde vara orsak nog till det senare, även om äran härvid skulle gälla ett blott utvärtes ting. Liksom budet "Du skall hedra din fader och din moder" har avseende allenast på lekamligt kött och blod, men man därvid dock icke ser på kött och blod, utan på Guds bud, vari detta lekamliga är inneslutet och för vars skull här talas om fader och moder, på samma sätt också här: om vi än icke hade mera än dessa ord "Gån ut och döpen" o.s.v., så måste vi dock mottaga och lyda dem såsom en Guds ordning. 39] Men nu hava vi icke allenast Guds bud och befallning, utan också löftet; och därför är dopet ännu mycket härligare än vad Gud eljest bjudit och förordnat, med ett ord så fullt av tröst och nåd, att himmel och jord icke kunna fatta det. 40] Men det vill ansträngning till att tro detta, ty felet ligger icke hos skatten, utan hos oss, som hava så svårt att fatta och fasthålla densamma.

41] Därför har envar kristen hela sitt liv nog att skaffa med att lära sig att förstå dopet och öva denna kunskap. Ty han måste beständigt fara efter att fast tro, vad dopet lovar och giver, nämligen seger över djävulen och döden, syndernas förlåtelse, Guds nåd, Kristus i hans fullhet och den Helige Ande med alla hans gåvor. 42] Korteligen, det är så oändligen stora ting, att om den svaga naturen betänker det, måste den väl tvivla på, om det kunde vara sant. 43] Ty tänk efter: om det funnes en läkare, som sutte inne med konsten att rädda människorna från att dö eller att, om de doge, låta dem snart åter bli levande igen och sedan leva evigt, huru skulle inte människorna då låta det snöa och regna penningar över honom, så att ingen för strömmen av rika kunde komma fram. Nu får var och en genom dopet för intet hem till sin egen dörr ett sådant oskattbart läkemedel, som uppslukar döden och bevarar alla människor vid liv.

44] På detta sätt måste vi betrakta dopet och göra det gagneligt för oss, på det att vi må därav stärka och trösta oss, när vår synd och vårt samvete besvära oss, så att vi då kunna säga: "Jag är likväl döpt; och är jag döpt, så har jag den försäkran, att jag skall bliva salig och undfå det eviga livet både till kropp och själ." 45] Ty därför ske vid dopet bägge dessa ting, både att kroppen begjutes – vilken icke kan mottaga annat än vattnet – och att därjämte ordet uttalas, på det att också själen må få sin del. 46] Emedan nu de båda, vatten och ord, äro ett enda dop, så måste också de båda, kropp och själ, bliva saliga och leva evigt, själen genom ordet, varpå den tror, kroppen åter, emedan den är förenad med själen och också mottager dopet på det sätt, som den kan mottaga det. Därför hava vi varken för själ eller kropp någon dyrbarare klenod: ty därigenom bliva vi i fullkomlig måtto heliga och saliga, vilket vi eljest icke kunna bliva genom någon levernets övning eller något verk på jorden.

Härmed är nu så mycket, som i detta sammanhang behöves, sagt om dopets väsen, gagn och bruk.

Forts. på nästa sida