[Inledning] [Företal]
[Första delen: Guds tio bud] [Andra delen: Om tron]
[Tredje delen: Fader vår: | Första | Andra | Tredje | Fjärde | Femte | Sjätte | Sista]
[Fjärde delen: Om dopet] [Femte delen: Om altarets sakrament]

Tredje delen: Fader vår (4/8)

Forts. från föreg. sida

Tredje bönen

59] Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.

60] Hittills hava vi bedit därom, att hans namn måtte av oss bliva ärat och hans rike vinna framgång ibland oss, i vilka tvenne ting allt är innefattat, som gäller Guds ära och vår salighet, så att vi vinna delaktighet i Gud och alla hans håvor. Men här är nu också högst av nöden, att vi fasthålla vid detta och icke låter oss slita därifrån. 61] Ty likasom det i ett välordnat rike måste finnas icke allenast sådana, som bygga upp och styra väl utan också sådana, som värna, skydda och försvara detsamma, på samma sätt också här. Även om vi hava bedit om det allra angelägnaste, nämligen om evangelium, tron och den Helige Ande, att han må regera oss och förlossa oss från djävulens våld, så måste vi tillika bedja därom, att Gud måtte låta sin vilja ske. Ty förbliva vi vid evangelium, så komma vi att få vara med om ganska förunderliga ting, och vi skola för den skull få utstå många stötar och knuffar av alla dem, som fördrista sig att hindra och motstå vad vi i de två föregående styckena bedit om.

62] Ty ingen kan tro, med vilken iver djävulen motsätter och uppreser sig emot detta, alldenstund han icke kan lida, att någon lär eller tror rätt, och det gör honom övermåttan ont, att han måste låta sina lögner och sin styggelse, som blivit ärade under den allra vackraste skylt av Guds namn, bliva avslöjade och stå där med skammen samt därtill själv utdrivas ur hjärtat och låta sådan skada tillfogas sitt rike. Därför väsnas han och rasar av all sin makt och kraft såsom en förgrymmad fiende. Han rustar sig med allt som står till hans förfogande samt tager världen och vårt eget kött till hjälp. 63] Ty vårt kött är i sig självt lättjefullt och benäget till det onda, även om vi hava mottagit och tro Guds ord. Världen åter är förvänd och ond. Här hetsar han nu och blåser ivrigt under, för att han skall hindra oss och driva oss tillbaka samt bringa oss på fall och åter få oss i sitt våld. 64] Detta är föremålet för hans vilja, uppsåt och tankar, det varefter han dag och natt traktar utan ett ögonblicks uppehåll och för vars skull han begagnar alla de konster, ränker, medel och vägar, som han överhuvudtaget kan uttänka.

65] Därför måste vi förvisso ständigt räkna med och betänka, att vi, om vi vilja vara kristna, hava djävulen med alla hans änglar och världen till fiender, vilka söka tillskynda oss allt slags ont både i inre och yttre hänseende. Ty varest Guds ord predikas, mottages, bliver trott och får skapa frukt, där skall icke heller det kära, heliga korset utebliva. Må blott ingen tänka, att han skall få hava frid, utan att han måste åsidosätta allt han har på jorden, gods, ära, hus och hem, hustru och barn, liv och blod. 66] Men detta är smärtsamt för vårt kött och för den gamle Adam. Ty det gäller att vara ståndaktig och lida med tålamod, huru man än må angripa oss, och tåligt låta fara, vad man än må taga ifrån oss.

67] Därför är det här lika nödvändigt som beträffande allt annat, att vi bedja utan återvändo: "Käre Fader, ske din vilja, icke djävulens eller våra fienders vilja, ej heller någons bland dem, som förfölja eller söka undertrycka ditt heliga ord eller som förhindra ditt rike, och giv oss, att vi med tålamod bära och övervinna allt, som vi därför måste lida, så att vårt arma kött icke måtte av svaghet eller tröghet giva vika och avfalla."

68] Vi hava sålunda i dessa tre böner i enklaste form allt som är av nöden att bedja om i avseende på Gud, dock allt för vår egen skull. Ty vad vi bedja om gäller blott oss, nämligen så att, som sagt, i oss måtte ske, vad som eljest är bestämt att ske utom oss. Ty liksom även vår bön förutan hans namn måste varda helgat och hans rike komma, så måste också hans vilja ske och vinna seger, även om djävulen med allt sitt anhang stormar, vredgas och rasar däremot och eftersträvar att alldeles utrota evangelium. Men för vår skull måste vi bedja, att Guds vilja trots detta deras raseri må obehindrat hava sin gång även bland oss, så att fienderna intet förmå uträtta och vi själva mot allt våld och all förföljelse må bliva fasta och låta oss nöja med denna Guds vilja.

69] Sådan bön skall nu vara vårt värn och skydd och skall tillbakaslå och fälla till marken allt, som djävulen, påven, tyranner, biskopar och kättare kunna föra fram mot vårt evangelium. Låt dem då alla rasa och försöka sitt yttersta, låt dem rådslå och besluta, huru de skola undertrycka och utrota oss, så att deras vilja och råd må vinna varaktig framgång. Häremot skall en eller två kristna i kraft av denna enda bön vara den mur omkring oss, mot vilken fiendernas alla anlopp skola krossas. 70] Den förtröstan och djärva tillförsikten hava vi, att djävulen och alla våra fienders planer och förehavanden äro bestämda att gå under och varda till intet, huru stolta, säkra och mäktiga de än tycka sig vara. Ty om deras vilja icke bleve bruten och förhindrad, så kunde Guds rike icke hava bestånd på jorden, ej heller hans namn varda helgat.

Forts. på nästa sida