[Inledning] [Företal]
[Första delen: Guds tio bud] [Andra delen: Om tron]
[Tredje delen: Fader vår: | Första | Andra | Tredje | Fjärde | Femte | Sjätte | Sista]
[Fjärde delen: Om dopet] [Femte delen: Om altarets sakrament]

Tredje delen: Fader vår (2/8)

Forts. från föreg. sida

Första bönen

35] Helgat varde ditt namn.

36] Detta är nu ett något dunkelt och otillfredsställande uttryck, ty på vårt modersmål skulle vi egentligen säga så: "Himmelske Fader, hjälp, att blott ditt namn må vara heligt." 37] Vad är nu innebörden i denna bön, att hans namn må vara heligt? Är det då icke förut heligt? Svar: jo, det är väl alltid heligt med hänsyn till sitt väsen, men med hänsyn till vårt sätt att bruka det är det icke heligt. Ty Guds namn är oss givet, emedan vi hava blivit kristna och äro döpta, på det att vi kulle kallas Guds barn och hava sakramenten, varigenom han införlivar oss med sig, så att allt vad Gud äger kommer oss till godo.

38] Här är nu den viktiga angelägenheten, varom vi allra främst böra hava omsorg, nämligen att Guds namn må få sin tillbörliga ära, hållas heligt och högt såsom den högsta skatt och relik, som vi äga, och att vi såsom fromma barn må bedja därom, att hans namn, som eljest i himmelen är heligt, också på jorden, hos oss och alla människor, må vara och förbliva heligt.

39] Huru blir det nu ibland oss heligt? Det tydligaste svar, man härpå kan giva, är: när både vår lära och vår levnad äro gudliga och kristliga. Ty emedan vi i denna bön kalla Gud vår Fader, så äro vi skyldiga att alltid skicka och ställa oss såsom goda barn, så att han av oss må hava icke skam, utan heder och berömmelse.

40] Nu varder alltnog Guds namn vanhelgat antingen med ord eller gärningar – ty allt som övas på jorden måste vara antingen ord eller gärning, talande eller verkande. 41] Det sker alltså för det första, när man predikar, lär och talar i Guds namn vad som är falskt och förföriskt, så att hans namn användes till att smycka lögnen och göra den begärlig. Detta är den största skam och vanära, som kan tillfogas Guds namn. Vidare också, om man grovt missbrukar det heliga namnet till svordom, förbannelse, trolldom m.m.

För det andra vanhelgas Guds namn också genom ett uppenbart lastbart liv och leverne, när de, som kallas kristna och Guds folk, äro äktenskapsbrytare, drinkare, girigbukar, avundsamma och baktalare. 42] Då kommer med nödvändighet Guds namn för vår skull att stå där med skam och varda smädat. 43] Ty liksom det för en lekamlig fader är en skam och vanheder att hava ett elakt, vanartigt barn, som med ord och gärningar handlar så emot honom, att han för dess skull måste lida förakt och smälek: 44] på samma sätt länder det också Gud till vanära, om vi, som äro uppkallade efter hans namn och av honom fått allehanda gott, lära, tala och leva annorlunda än som goda himmelska barn, så att han måste höra människorna säga om oss, att vi måste vara icke Guds utan djävulens barn.

45] Du ser alltså, att vi här bedja just om det, som Gud i andra budet fordrar, nämligen att man icke skall missbruka hans namn till att svärja, förbanna, ljuga, bedraga etc., utan rätt bruka det till Guds pris och ära. Ty den som brukar Guds namn till någon synd, han vanhelgar och oskärar detta heliga namn, såsom man fordom kallade en kyrka oskärad, om ett mord eller någon annan illgärning blivit begången därinne eller om en monstrans eller något annat heligt ting vanärades, något som i sig självt var heligt, men dock genom missbruk blev oheligt. 46] Detta stycke är alltså lätt och klart, om man blott förstår själva det språkliga uttrycket. Att helga är enligt vårt sätt att förstå detsamma som att lova, prisa och ära, både med ord och gärningar.

47] Gör dig sålunda klart, huru högst nödvändig denna bön är. Ty då vi se, huru överfull världen är av partier och falska lärare, som alla använda det heliga namnet som täckmantel och skylt för sin djävulslära, så borde vi rätteligen utan återvändo anropa och bedja emot alla sådana, såväl emot dem som predika falskt och hava en falsk tro som emot var och en som anfäktar, förföljer och söker undertrycka vår evangelium och den rena läran, såsom biskopar, tyranner, svärmeandar m.fl. Men ej nog härmed, vi skola ock bedja för oss själva, som väl hava Guds ord, men icke äro tacksamma därför, ej heller leva därefter som vi böra. 48] Om du nu av hjärtat beder om sådant, så kan du vara viss om att det väl behagar Gud. Ty något kärare kan han icke höra, än att hans ära och pris går framför allt annat, att hans ord läres rent samt aktas dyrt och högt.

Forts. på nästa sida