[Inledning] [Företal] [Första delen: Guds tio bud]
[Andra delen: Om tron | Första artikeln | Andra artikeln | Tredje artikeln]
[Tredje delen: Fader vår] [Fjärde delen: Om dopet]
[Femte delen: Om altarets sakrament]

Andra delen: Om tron (2/4)

Forts. från föreg. sida

Första artikeln

9] Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

10] Här i största korthet avmålat och tecknat, vad som är Guds, Faderns, väsen, handlande och verk. Ty alldenstund de Tio buden hava förehållit oss, att vi icke skola hava mer än en Gud, torde man nu fråga: Vad är då Gud för en person? Vad gör han? Huru kan man prisa eller måla eller beskriva honom, så att man lär känna honom? Detta lär oss nu denna och följande artiklar, så att Tron alltså icke är något annat än ett svar och en bekännelse från de kristnas sida med hänsyn till det första budet. Det är alldeles som om man frågade ett litet barn: 11] Min vän, vad har du för en Gud? Vad vet du om honom? och barnet därvid skulle svara: Min Gud är för det första Fadern, som har skapat himmel och jord. Förutom denne Ende håller jag ingenting för att vara Gud, ty det finns icke någon annan, som skulle kunna skapa himmel och jord.

12] Men för de lärda och dem som äro något bevandrade i Skriften kan man visserligen vidlyftigt utlägga alla tre artiklarna och indela dem i lika många stycken, som de innehålla ord. Men för de unga lärjungarna må det nu vara nog att angiva det nödvändigaste, nämligen att, såsom redan är sagt, denna artikel handlar om skapelsen, så att man utgår från det ordet: "himmelens och jordens skapare". 13] Men vad är nu utsagt eller vad menar du med det ordet: "Jag tror på Gud Fader, allsmäktig, himmelens och jordens skapare"? Svar: Det menar och tror jag, att jag är av Gud skapad, d.v.s. att han har givit mig och oavlåtligt uppehåller kropp, själ och liv, lemmar, små så väl som stora, alla sinnen, förnuft och förstånd, vidare att han giver mat och dryck, kläder, näring, hustru och barn, tjänstefolk, hus och hem m.m. 14] Därjämte låter han allt skapat tjäna till livets nytta och nödtorft, sol, måne och stjärnor på himmelen, dag och natt, luft, eld, vatten, jorden och allt vad den bär och alstrar, fåglar, fiskar, säd och alla växter. 15] Och på samma sätt med allt annat lekamligt och timligt gott, god styrelse, fred och trygghet. 16] Av denna artikel kan man därför lära sig, att ingen ibland oss av sig själv äger eller kan uppehålla vare sig livet eller något annat, som nu är uppräknat eller som skulle kunna uppräknas, huru smått eller ringa det än må vara. Ty detta allt innefattas i ordet skapare.

17] Dessutom bekänna vi också, att Gud, Fadern, icke blott har givit oss allt detta, som vi hava och se med våra ögon, utan och dagligen beskärmar och bevarar oss för olycka och allt ont, avvänder alla faror och vidrigheter, och det allt av idel kärlek och godhet, utan någon vår förskyllan, såsom en vänlig fader, som sörjer för oss, så att intet ont skall vederfaras oss. 18] Men att vidare tala härom hör till de två andra styckena av denna artikel, där det heter: Fader allsmäktig.

19] Av det sagda följer nu den slutsatsen av sig själv, att emedan allt det vi äga och i övrigt allt som finnes i himmel och på jord dagligen gives oss av Gud samt uppehålles och bevaras av honom, så äro vi ju skyldiga att för detta oavlåtligt älska, lova och tacka honom samt korteligen tjäna honom med odelat hjärta, så som han genom de Tio buden fordrar och har befallt. 20] Här vore nu mycket att säga, om man skulle utförligt visa, huru de äro, som tro denna artikel. Ty vi gå alla förbi densamma, höra och säga efter, men se och betänka icke, vad orden verkligen innebära. 21] Ty om vi av hjärtat trodde det, skulle vi också handla därefter och icke så stolta gå vår väg, trotsa och brösta oss såsom ägde vi genom oss själva liv, rikedom, makt och ära m.m., så att man måste frukta och tjäna oss. Så handlar dock den osaliga, förvända världen, vilken i sin blindhet sjunkit så djupt, att den missbrukar alla Guds gåvor till högfärd, girighet, vällust och goda dagar och icke ägnar Gud en enda tanke för att tacka honom eller erkänna honom som herre och skapare.

22] Därför borde denna artikel, om vi trodde den, ödmjuka och förskräcka oss alla. Ty vi synda dagligen med ögon, öron, händer, kropp och själ, med penningar och ägodelar samt med allt vad vi äga, men allra mest synda de, som ännu kämpa emot Guds ord. Dock hava de kristna det företräde, att de erkänna sig skyldiga att tjäna och lyda Gud för dessa välgärningar.

23] Fördenskull skola vi dagligen öva denna artikel, inprägla den hos oss och erinra oss den vid allt som möter oss och vid allt gott som vederfares oss. Och när vi räddas ur nöd och fara – såsom det ju är Gud som giver och gör oss allt sådant, för att vi därav skola märka och förstå hans faderliga hjärta och hans översvinneliga kärlek till oss – därav skulle vårt hjärta värmas och upptändas till tacksamhet, så att vi bruka allt detta goda till Guds ära och pris.

24] Sådan är i all korthet innebörden av denna artikel, så mycket som de enfaldiga till en början behöva lära sig, nämligen både vad vi av Gud äga och alltjämt mottaga och vad vi därför äro honom skyldiga, vilket är en stor och förträfflig kunskap, men en ännu större skatt. Ty här se vi, huru Fadern givit sig åt oss och åt allt skapat samt på det rikligaste försörjer oss i detta liv, förutom det att han även eljest överhopar oss med outsägliga eviga gåvor genom sin Son och den Helige Ande, såsom vi skola få höra.

Forts. på nästa sida