X. Om kyrkliga bruk,

som man kallar adiaphora (2/2)

Forts. från föreg. sida

Ur Schmalkaldiska artiklarna av år 1537.

19] I Schmalkaldiska artiklarna heter det härom: "Vi medgiva icke, att de (de påviska biskoparna) representera kyrkan eller i sanning äro den. Och vi vilja icke heller lyssna till vad de i kyrkans namn befalla eller förbjuda. Ty ett barn på sju år vet numera, Gud vare lov, vad kyrkan är: hon är nämligen de heliga, de troende och fåren, som höra sin herdes röst" o.s.v.

Och kort förut heter det: "Om biskoparna ville vara rätta biskopar och vårda sig om kyrkan och evangeliet, så kunde vi för kärlekens och endräktens skull, men icke av nödtvång medgiva att de invigde och installerade åt oss Guds ords predikare, dock utan allt gyckelspel och vidskepelse, som härrör från en okristlig anda och prålsjuka. Då dessa emellertid varken äro eller vilja vara rätta biskopar, utan världsliga herrar och furstar, som varken vilja predika eller undervisa eller döpa eller utdela nattvarden eller fullgöra någon egentlig gärning eller uppgift i kyrkan, utan i stället förfölja dem, som, därtill kallade, fullgöra sådan tjänst, så får icke för deras skull kyrkan lämnas utan tjänare."

20] Och i artikeln om påvens primat och herravälde heter det i Schmalkaldiska artiklarna: "Därför lika litet som vi kunna tillbedja djävulen själv såsom en herre och gud, lika litet kunna vi fördraga hans apostel, påven eller antikrist, i hans regemente såsom vårt överhuvud och vår herre. Ty lögn och mord till evigt fördärv för kropp och själ, det är hans verkliga påvliga styrelsesätt."

21] Och i skriften: "Om påvens makt och överhöghet", som utgör bihang till Schmalkaldiska artiklarna och som även egenhändigt undertecknats av de närvarande teologerna, står det: "Ingen skall betunga kyrkan med egna stadgar, utan här är det fast och visst, att ingens makt och myndighet må gälla mera än Guds ord."

22] Och kort därefter: "Då det förhåller sig på detta sätt, böra alla kristna sorgfälligt undvika att befatta sig med sådan gudlös lära, hädelse och orättfärdig grymhet. De böra i stället undfly och fördöma påven och hans anhängare såsom antikrists rike, såsom Kristus befallt: Tagen eder till vara för falska profeter. Även Paulus bjuder, att man skall undvika ogudaktiga lärare och fördöma dem såsom en styggelse. I 2 Kor. 6 heter det: 'Bären icke något främmande ok tillsammans med de otrogna. Ty vilken gemenskap har ljuset med mörkret?'

23] Det är tungt att behöva skilja sig från så många länder och folk och driva en särskild lära. Men här bjuder och befaller Gud, att var man må taga sig till vara och icke göra gemensam sak med dem, som driva orätt lära och vilja försvara den med grymhet" o.s.v.

24] Så har även doktor Luther i ett särskilt betänkande – Tom. 3. Ien. fol. 523 – utförligt erinrat Guds församling om, huru man skall tänka om kyrkobruken i allmänhet och adiaphora i synnerhet. Även 1530 har han skrivit härom, vilket återfinnes i Tom. 5. på tyska.

25] Av denna förklaring kan var och förstå vad särskilt i bekännelsetider en kristen församling och varje enskild kristen, i synnerhet Guds ords predikare, hava att i fråga om nämnda ting göra eller låta, för att Gud icke må vredgas, kärleken icke må kränkas, Guds ords fiender icke må bli starkare och de i tron svaga icke må taga anstöt.

26] 1. Därför förkasta och fördöma vi såsom orätt, när man anser iakttagandet av människostadgar såsom en gudstjänst eller del av en sådan.

27] 2. Vi förkasta och fördöma även såsom orätt, när sådana bud med våld påtvingas Guds församling såsom nödvändiga.

28] 3. Vi förkasta och fördöma även såsom orätt deras mening, som anse, att man i förföljelsetider kan i dylika i och för sig likgiltiga ting göra det heliga evangeliets fiender till viljes (vilket är till avbräck för sanningen) och träffa överenskommelse med dem.

29] 4. Likaledes anse vi det som en straffvärd synd, när man i förföljelsetider – i fråga om dylika i och för sig likgiltiga ting eller läran eller vad som eljest hör till religionen – till eftergift för evangeliets fiender i verk och handling gör något i uppenbar strid mot den kristna bekännelsen.

30] 5. Vi förkasta och fördöma även, när man går att avskaffa dylika i och för sig likgiltiga ting på ett sådant sätt, som om det icke skulle stå Guds församling fritt att alltid och allestädes efter omständigheterna, såsom det är nyttigast för kyrkan, i kristlig frihet använda sig av ett eller flera sådana ting.

31] Sålunda skola kyrkorna icke på grund av olikhet i kyrkliga bruk, varvid den ena i kristlig frihet använder sig av flera eller färre än den andra, fördöma varandra, om de i övrigt äro ense med varandra i läran och alla dess artiklar och i de heliga sakramentens rätta bruk, detta enligt den välkända satsen: "Dissonantia ieiunii non dissolvit consonantiam fidei: Olikhet i fasta upplöser icke endräkten i tron" o.s.v.