Forts. från föreg. sida

12] Då de, som i Augsburg överlämnade sin egen bekännelse om denna artikel, senare tycktes vilja närma sig våra kyrkors bekännelse, uppställdes i Wittenberg år 1536 följande formula concordiae eller kristna förlikningsskrift mellan de sachsiska och sydtyska teologerna och undertecknades av doktor Martin Luther och andra teologer från båda sidor:

13] "Vi hava hört, huru herr Martin Butzer på följande sätt förklarat den mening om Kristi lekamens och blods heliga sakrament, som han och de andra vid ifrågavarande tillfälle församlade predikanterna hysa.

14] I enlighet med Irenaeus' ord bekänna de, att i detta sakrament två ting föreligga, ett himmelskt och ett jordiskt. Därför mena och lära de, att Kristi lekamen och blod äro i sanning och väsentligen närvarande samt utdelas och mottagas med brödet och vinet. Och ehuru de icke tro på någon transsubstantiation, d.v.s. väsentlig eller substantiell förvandling av bröd och vin till Kristi lekamen och blod, och icke heller anse, att Kristi lekamen och blod äro localiter, d.v.s. rumsligt, inneslutna i brödet eller eljest utanför sakramentets mottagande varaktigt förenade därmed, så medgiva de dock, att brödet genom sakramental förening är Kristi lekamen o.s.v. 15] Ty utanför sakramentets bruk, då brödet lägges undan och förvaras i ett sakramentshus eller bäres omkring och visas i procession, såsom sker inom påvedömet, anse de icke Kristi lekamen vara närvarande.

16] För det andra anse de, att sakramentet genom Kristi instiftelse har sin kraft i kristenheten och att det icke är beroende av värdigheten eller ovärdigheten hos den, som utdelar det, eller den, som mottager det. Därför mottaga, såsom Paulus säger, även de ovärdiga sakramentet. De mena sålunda, att Kristi lekamen och blod i sanning utdelas även åt de ovärdiga och mottagas av dem, där man verkligen iakttar Kristi instiftelse och befallning. Men dessa mottaga det till en dom, såsom den helige Paulus säger, ty de missbruka det heliga sakramentet, emedan de mottaga det utan sann bot och tro. Ty det är instiftat för att vittna om att Kristi nåd och välgärningar tillbjudas såsana och att sådana bli införlivade med Kristus och rentvagna med hans blod, som göra sann bot och hämta tröst i tron på Kristus."

17] Följande år, då i Schmalkalden från hela Tyskland de mest framstående av de teologer, som anslutit sig till den Augsburgska bekännelsen, sammankommo och rådslogo om, vilka av lärans huvudstycken skulle framläggas vid det beramade kyrkomötet, uppsatte doktor Luther under samråd med andra Schmalkaldiska artiklarna, vilka de församlade teologerna samt och synnerligen underskrevo. 18] I dessa artiklar gavs med korta, klara ord, vilka så noga som möjligt överensstämma med Kristi egna, en tydlig framställning av frågans egentliga och rätta innebörd och avstängdes alla undanflykter och kryphål för sakramentarierna (vilka till sin fördel vrängt och tolkat den föregående år uppsatta formulam concordiae eller ovannämnda förlikningsskrift till att innebära, att Kristi lekamen jämte alla hans välgärningar icke utdelades med brödet på annat sätt än med evangeliets ord och att med den sakramentala föreningen icke skulle förstås annat än Herren Kristi andliga närvaro genom tron). 19] Här lärdes nämligen, "att brödet och vinet i nattvarden äro Jesu Kristi sanna lekamen och blod, som utdelas och mottagas av icke blott fromma, utan även ogudaktiga kristna".

20] Denna mening förklarar och bekräftar doktor Luther med stöd av Guds ord ännu utförligare i Stora katekesen, där det står: "Vad är nu altarets sakrament? Svar: Det är Kristi sanna lekamen och blod i och under bröd och vin, genom Kristi ord oss kristna förordnat till att äta och dricka." 21] Och strax efteråt: "Ordet är, säger jag, det som grundlägger och särskilt utmärker detta sakrament, så att det icke är blott och bart bröd och vin, utan med rätta kallas Kristi lekamen och blod." 22] Och åter kort därpå: "Med detta ord kan du styrka ditt samvete och säga: Om än hundra tusen djävlar jämte alla svärmare komma med sitt tal: Huru kan bröd och vin vara Kristi lekamen och blod? så vet jag, att alla andar och lärda tillsammans icke äro så kloka som det gudomliga Majestätet i sitt minsta finger. Här står nu Kristi ord: Tagen och äten! Detta är min lekamen. Dricken härav alla! Detta är det nya förbundet i mitt blod o.s.v. Därvid förbliva vi, och vilja se den, som skall kunna mästra Kristus och göra något annat, än han sagt. 23] Det är väl sant, att om du tar bort Ordet från nattvarden eller ser därpå utan Ordet, så har du icke annat än bröd och vin rätt och slätt. Men om återigen orden få höra tillsammans därmed, såsom de böra och måste, så hava vi i enlighet med dessas vittnesbörd i sanning Kristi lekamen och blod. Ty såsom Kristi mun talar och säger, så är det, då han icke kan ljuga eller bedraga.

24] Därför är det nu lätt att besvara allehanda spörsmål, varmed man nu har bekymmer, såsom t.ex. om också en ogudaktig präst kan handhava och utdela sakramentet, och annat av samma slag. Ty inför sådant är vår slutsats klar och vi säga: Även om en bov mottager eller utdelar sakramentet, så har han att göra med det rätta sakramentet, d.v.s. Kristi lekamen och blod, lika väl som den, som umgås därmed på det allra värdigaste sätt. Ty det är icke grundat på människors helighet, utan på Guds ord. Och liksom intet helgon på jorden, ja, ej ens en ängel i himmelen kan göra bröd och vin till Kristi lekamen och blod, så kan heller ingen förändra eller förvandla sakramentet, även om det missbrukas.

25] Ty för personens eller otrons skull blir icke det ord falskt, genom vilket det har förordnats och insatts till att vara ett sakrament. Ty Kristus säger icke: Om I tron eller ären värdiga, så undfån I min lekamen och mitt blod, utan: Tagen, äten och dricken, detta är min lekamen och mitt blod. 26] Vidare säger han: Gören detta (nämligen det jag nu gör, instiftar, giver eder och bjuder eder att mottaga). Det vill säga: vare sig du är ovärdig eller värdig, så undfår du här hans lekamen och hans blod i kraft av dessa ord, som äro förbundna med brödet och vinet. Så märk nu och kom väl ihåg detta; ty dessa ord äro vår grundval, vårt skydd och värn emot alla villfarelser och förförelser, som hittills uppkommit eller ännu kunna uppkomma."

27] Så långt Stora katekesen, vari Kristi lekamens och blods sanna närvaro i det heliga sakramentet med Guds ord bekräftas, liksom även att denna närvaro gäller icke blott de troende och värdiga, utan även de icke troende och ovärdiga.

28] Men emedan denne högt upplyste man i anden förutsett, att några efter han död skulle misstänkliggöra honom för att hava avvikit från nu anförda lära och andra kristna artiklar, har han till sin stora bekännelse om Herrsns nattvard fogat följande protest:

29] "Då jag ser, att med tiden allt fler sekter och villfarelser uppstå och att det icke är något slut på satans oväsen och raseri, så vill jag, för att ingen under min livstid eller efter min död skall åberopa sig på mig och falskeligen anföra mina skrifter såsom stöd för sin villfarelse, såsom sakraments- och dopsvärmarna börjat göra, med denna skrift inför Gud och hela världen stycke för stycke bekänna min tro, vid vilken jag tänker fasthålla ända in i döden, och i vilken jag med Guds hjälp vill skiljas hädan och träda inför vår Herres Jesu Kristi domstol. 30] Skulle någon efter min död säga: Om doktor Luther nu levde, skulle han anse och lära annorlunda om den eller den artikeln, ty han har icke tillräckligt genomtänkt den o.s.v., så säger jag gent emot detta nu, såsom jag då skulle säga, att jag med Guds nåd på omsorgsfullaste sätt med Skriftens hjälp övertänkt dessa artiklar, upprepade gånger prövat dem på nytt och vill förfäkta dem lika visst, som jag nu förfäktat artikeln om altarets sakrament. 31] Jag är icke drucken eller besinningslös, jag vet, vad jag säger, och jag känner också helt och fullt mitt ansvar vid Herren Kristi ankomst och den yttersta domen. Därför får ingen mena, att jag far med skämt och löst prat. Det är för mig en allvarlig sak. Genom Guds nåd känner jag satan ganska väl. Kan han förvränga och förvanska Guds ord, vad skall han då icke göra med mina eller en annan människas ord?"

32] Efter denna protest framlägger Luther, salig i åminnelse, bland andra artiklar även denna: "På samma sätt", säger han, "talar och bekänner jag även om altarets sakrament, att där i sanning i bröd och vin Kristi lekamen och blod ätes och drickes med munnen, även om de, som utdela sakramentet, eller de, som mottaga det, icke skulle tro eller eljest missbruka det. Ty det grundar sig icke på människans tro eller otro, utan på Guds ord och instiftelse. Bara man icke tager sig före att först ändra och vantolka Guds ord och instiftelse, såso de nuvarande sakramentsfienderna göra. Dessa ha förvisso blott och bart bröd och vin, ty de ha varken Guds ord eller instiftelse, utan ha förvrängt och förändrat dessa efter sin egen inbilskhet."

33] Doktor Luther, som förvisso framför andra förstått den Augsburgska bekännelsens rätta och egentliga mening och ständigt till livets slut fasthållit vid den och försvarat den, har kort före sin död i sin sista bekännelse med stor nitälskan upprepat sin tro om denna artikel, då han skriver på följande sätt: "Jag anser dem alla vara av samma sort, d.v.s. sakramentarier och svärmare, som de ock äro, vilka icke vilja tro, att Herrens bröd i nattvarden är hans verkliga, naturliga lekamen, som den ogudaktige eller Judas mottager med munnen lika väl som den helige Petrus och alla helgon. Den – säger jag – som icke vill tro det, han må låta mig vara i fred och icke hoppas att ha något gemensamt med mig. Därmed punkt och slut."

Forts. på nästa sida