1] Visserligen borde kanske enligt någras förmenande icke en utredning av denna artikel ha ingått i föreliggande skrift, vari vi företagit oss att förklara de artiklar, om vilka strid uppstått bland teologer av den Augsburgska bekännelsen (från vilken sakramentarierna genast i början, då denna bekännelse först uppställdes i Augsburg år 1530 och överlämnades till kejsaren, helt och hållet avveko och togo avstånd, varvid de överlämnade en egen bekännelse).

Men tyvärr hava några teologer och andra, som berömma sig av att ansluta sig till den Augsburgska bekännelsen, under de närmast efterföljande åren givit nämnda sakramentarier i fråga om denna artikel icke blott hemligt , utan delvis även offentligt sitt bifall och i strid mot sitt eget samvete velat med våld vantolka och vränga den Augsburgska bekännelsen till att i denna artikel helt överensstämma med sakramentariernas lära. Därför hava vi icke kunnat eller ansett oss böra underlåta att även i föreliggande skrift bekänna och avlägga vittnesbörd om den gudomliga sanningen och upprepa den rätta innebörden och den verkliga betydelsen av Kristi och den Augsburgska bekännelsens ord angående denna artikel för att, vad på oss ankommer, med Guds hjälp bevara denna lära till våra efterkommande och samvetsgrant varna våra åhörare och andra fromma kristna för sakramentariernas fördärvliga villfarelse, som fullständigt strider mot Guds heliga ord och den Augsburgska bekännelsen och redan flera gånger förkastats.

Den egentliga innebörden i striden mellan oss och
sakramentarierna i fråga om denna artikel.

(Status controversiae)

2] Ehuru några sakramentarier beflita sig om att använda uttryck, som komma den Augsburgska bekännelsens och dess kyrkors uttryckssätt så nära som möjligt, och bekänna, att Kristi lekamen i den heliga nattvarden verkligen mottages av de troende, så visar det sig dock, att om man pressar dem att uppriktigt och klart framlägga sin egen mening, de alla endräktigt förklara, att Kristi sanna och väsentliga lekamen och blod äro så fjärran från det välsignade brödet och vinet i nattvarden, som himmelen är från jorden. Deras egna ord lyda nämligen så: Abesse Christi corpus et sanguinem a signis tanto intervallo dicimus, quanto abest terra ab altissimis coelis. Det betyder: Vi säga, att Kristi lekamen och blod äro så fjärran från sinnebilderna som jorden från himlen. 3] Därför mena de en Kristi lekamens närvaro icke här på jorden, utan endast respectu fidei, d.v.s. så, att vår tro, upplyst och uppväckt genom de synliga tecknen lika väl som genom det predikade ordet, höjer sig och stiger upp över alla himlar och mottager och åtnjuter verkligen och väsentligen, ehuru dock blott på ett andligt sätt, Kristi i himlen närvarande lekamen, ja, Kristus själv med alla hans välgärningar. Ty – mena de – såsom brödet och vinet äro här på jorden och icke i himmelen, så är Kristi lekamen numera i himmelen och icke på jorden, och därför mottages i nattvarden ingenting annat än bröd och vin.

4] Till en början ha de påstått, att Herrens nattvard blott är ett yttre tecken, varigenom man igenkänner de kristna, och att däri intet annat utdelas än rätt och slätt bröd och vin (som blott äro sinnebilder för Kristi frånvarande lekamen). Men då detta icke ville hålla streck, ha de tillstått, att Herren Kristus verkligen är närvarande i sin nattvard, nämligen per communicationem idiomatum, d.v.s. endast till sin gudomliga natur, men icke med sin lekamen och sitt blod.

5] Sedermera, då man med Kristi egna ord pressat dem att erkänna, att Kristi lekamen är närvarande i nattvarden, ha de menat och förklarat, att denna närvaro blott är andlig, d.v.s. att man genom tron blir delaktig av hans kraft, verkan och välgärningar, enär genom Kristi Ande, som är överallt, våra kroppar, vari Kristi Ande bor här på jorden, förenas med Kristi kropp, som är i himmelen.

6] Genom sådant präktigt och skenfagert tal ha de bedragit många framstående personer, då de påstå och berömma sig av att de icke hysa någon annan mening än att Herren Kristus är i sanning, väsenligen och verkligen närvarande i sin nattvard – men de förstå detta endast med hänsyn till hans gudomliga natur och icke hans lekamen och blod, som äro i himmelen och icke annorstädes – och att han med bröd och vin giver oss att äta sin sanna lekamen och sitt blod (andligen genom tron, men icke lekamligen med munnen).

7] Ty nattvardsorden: "Äten, det är min lekamen", förstå de icke i egentlig mening, såsom de bokstavligt lyda, utan såsom bildligt tal (figurate) så, att "äta Kristi lekamen" icke betyder något annat än "tro" och "lekamen" icke något annat än en symbol, d.v.s. ett tecken eller en sinnebild av Kristi lekamen, som endast är i himmelen, men icke i nattvarden på jorden. Ordet ÄR tolka de sacramentaliter seu modo significativo, ne quis rem cum signis ita putet copulari, ut Christi quoque caro nunc in terris adsit modo quodam invisibili et incomprehensibile, d.v.s. så, att Kristi lekamen är sakramentalt eller signifikativt förenad med brödet på sådant sätt, att så visst som de troende fromma kristna med munnen äta brödet, så visst mottaga de andligen med tron Kristi lekamen, som är där ovan i himmelen. 8] Men att Kristi lekamen är väsentligen, ehuru på ett osynligt och obegripligt sätt, närvarande här på jorden i nattvarden och mottages tillsammans med det välsignade brödet även av skrymtare och skenkristna med munnen, den meningen bruka de förbanna och fördöma som en gruvlig hädelse.

9] I motsats härtill läres i den Augsburgska bekännelsen med stöd av Guds ord om nattvarden, "att Kristi sanna lekamen och blod äro under gestalt av bröd och vin i sanning närvarande i den heliga nattvarden samt bli där utdelade och mottagna"¹, och förkastas den motsatta läran (nämligen sakramentariernas, vilka vid samma tid i Augsburg överlämnade sin egen bekännelse, att emedan Kristus uppfarit till himmelen, icke var i sanning och väsentligen närvarande i sakramentet här på jorden). 10] Så har doktor Luther i Lilla katekesen tydligt givit uttryck åt vår uppfattning med följande ord: Altarets sakrament "är vår Herres Jesu Kristi sanna lekamen och blod, under bröd och vin, oss kristna till att äta och dricka och av Kristus själv instiftat". 11] Ännu tydligare utredes denna lära i Apologien, där den ock bekräftas med ord av Paulus i 1 Kor. 10 och Cyrillus: "Den tionde artikeln godkännes, i vilken vi bekänna, att i Herrens nattvard Kristi lekamen och blod äro i sanning och väsentligen närvarande och tillsammans med de synliga elementen, bröd och vin, utdelas åt dem, som mottaga sakramentet. Ty då Paulus säger, att brödet, som vi bryta, är en delaktighet av Kristi kropp, så skulle ju därav följa, att brödet icke vore en delaktighet av Kristi kropp, utan av hans ande, om icke Kristi lekamen utan blott den helige Ande vore i sanning nänvarande. Vi veta ju också, att icke blott den romerska, utan även den grekiska kyrkan lär Kristi lekamliga närvaro i den heliga nattvarden." Här anföres från Cyrillus, att Kristus även lekamligen i nattvarden bor i oss genom delaktigheten av hans kött.

Forts. på nästa sida