1] 1. Guds lag brukas icke blott till att gent emot råa och tygellösa människor upprätthålla yttre tukt och ärbarhet;

2] 2. och att föra människorna till kännedom om sin synd, utan även <3.> att lära dessa, då de blivit pånyttfödda genom Guds Ande och omvända till Herren och Moses' täckelse blivit borttaget från dem, att leva och vandra efter lagen. Beträffande detta tredje och sista bruk av lagen har en strid uppstått mellan ågra teologer. Härvid har somliga lärt och gjort gällende, att de pånyttfödda icke hava att av lagen lära sig den nya lydnaden och de goda gärningar, som de skola göra, samt att de icke ut från lagen ha att driva denna lära, emedan de genom Guds Son gjorts fria och blivit hans tempel, ty liksom solen av sig själv utan någon pådrivning fullbordar sitt naturliga lopp, så göra också dessa av sig själva genom den helige Andes ingivelse och påverkan, vad Gud kräver av dem. 3] Andra ha å sin sida lärt, att ehuru de rätt troende i sanning drivas av den helige Ande och sålunda till sin invärtes människa frivilligt göra Guds vilja, den helige Ande dock brukar just den skrivna lagen såsom den lära, varigenom även dessa rätt troende lära sig att tjäna Gud icke efter sina egna tankar , utan efter Guds skrivna lag och ord, som är en säker regel och norm för en Gud välbehaglig levnadsvandel i enlighet med Guds eviga och oföränderliga vilja.

4] För att utreda och slutgiltigt bilägga denna strid framhålla vi, att vi enhälligt tro, lära och bekänna, att ehuru de rätt troende och i sanning till Gud omvända och rättfärdiggjorda kristna äro frigjorda från lagens förbannelse, de dock dagligen hava att öva sig i Herrens lag, såsom det står skrivet i Psalt. 1 och 119: "Säll är den, som har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt." Ty lagen är en spegel, som tydligt avtecknar vad som är Guds vilja och Gud välbehagligt, och den bör ständigt förehållas de troende och utan uppehåll och med flit drivas bland dem.

5] Ty ehuru "lagen icke är till för den rättfärdige", såsom aposteln betygar, "utan för de orättfärdiga", så är detta dock icke att förstå rätt och slätt så, att de rättfärdiga skola leva utan lag. Ty Guds lag är skriven i deras hjärtan, liksom även åt den första människan strax efter hennes skapelse en lag blev given, efter vilken hon skulle leva. Men den helige Paulus' mening är den att lagen icke med sin förbannelse kan tynga dem, som genom Kristus är försonade med Gud, och icke heller förmår med sitt tvång plåga de pånyttfödda, emedan de till sin invärtes människa ha sin lust i Guds lag.

6] Om de troende och Guds utvalda barn blivit fullkomligt förnyade i detta livet genom den hos dem inneboende Anden, så att de i sin natur och alla dess krafter voro helt fria från synden, så behövde de förvisso icke någon lag eller pådrivare. De skulle då av sig själva och alldeles frivilligt utan varje lagens lära, förmaning, tillhållande eller pådrivande göra, vad de enligt Guds vilja voro pliktiga till, alldeles såsom solen, månen och alla himmelens stjärnor utan förmaning, tillhållande pådrivande, tvång och nödgande av sig själva och fritt fullgöra sitt föreskrivna lopp i enlighet med den ordning, som Gud en gång föreskrivit, ja, såsom de kära änglarna bevisa en helt och hållet frivillig lydnad.

7] Men då de troende i detta livet icke bliva förnyade completive vel consummative, d.v.s. fullständigt och fullkomligt, så befinnes, att ehuru deras synd genom Kristi fullkomliga lydnad är övertäckt, så att den icke tillräknas dem till fördömelse, och ehuru genom den helige Ande begynnelsen till den gamle Adams dödande och till förnyelsen i Anden av deras sinne skett,den gamle Adam dock sitter kvar i deras natur med dess inre och yttre krafter. 8] Härom skriver aposteln: "Jag vet, att i mig, det är i mitt kött, icke något gott bor." Och åter: jag vet icke, vad jag gör, "ty jag gör icke vad jag vill, utan vad jag hatar, det gör jag." Likaledes: "I mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med den lag , som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag." Likaså: "Köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet; dessa ligga i strid med varandra, så att I icke gören vad I viljen."

9] Därför behöva Guds rätt troende, utkorade och pånyttfödda barn i detta livet för köttets lustas skull icke blott lagens dagliga undervisning och förmaning, varning och hotelse, utan ofta även dess bestraffning, för att de må eggas till att följa Guds Ande, såsom det står skrivet: "Det är mig gott, Herre, att du tuktar mig, på det att jag må lära mig dina stadgar." Och på ett annat ställe: "Jag tuktar min kropp och kuvar den, så att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta." Och vidare: "Om I bleven utan aga, medan alla andra fingo sin del därav, så voren I oäkta och icke äkta barn." Härom har doktor Luther givit en utförlig förklaring i sommardelen av kyrkopostillan vid behandlingen av episteln på 19:e sönd. e. Tref.

10] Vad evangelium gör och uträttar till de troendes nya lydnad, det måste förklaras till skillnad från vad som är lagens uppgift i fråga härom såväl som beträffande de troendes goda gärningar.

11] Ty lagen säger visserligen, att det är Guds vilja och befallning, att vi skola vandra i ett nytt leverne, men den giver icke kraft och förmåga att vare sig börja eller fullgöra något, utan den helige Ande, som gives och mottages icke genom lagen, utan genom evangelium, Gal. 3, förnyar hjärtat. 12] Sedan använder den hellige Ande lagen till att undervisa de pånyttfödda i Tio Guds bud och lära dem, vad som är Guds vilja och honom välbehagligt, Rom. 12, och i vilka goda gärningar, som "Gud förut har berett", de "skola vandra", Ef. 2, samt förmana dem därtill. Och då de på grund av köttet äro tröga, försumliga och motsträviga, straffar han dem genom lagen, så att han utövar båda ämbetena: Han "dödar och gör levande, han för ner i helvetet och upp därifrån". Hans uppgift är icke blott att trösta, utan även att straffa, såsom det står skrivet: När den helige Ande kommer, "skall han överbevisa världen (varunder även den gamle Adam inbegripes) om synd och om rättfärdighet och dom". 13] Men synd är allt det, som är mot Guds lag. 14] Och den helige Paulus säger: "All skrift, som är ingiven av Gud, är nyttig till undervisning, till bestraffning" o.s.v., och att straffa är lagens egentliga uppgift. Så ofta de troende sålunda stappla, bestraffas de av Guds Ande genom lagen och återupprättas och tröstas av samme Ande genom det heliga evangeliets predikan.

15] Men för att varje missförstånd må så vitt möjligt förebyggas och skillnaden mellan lagens gärningar och Andens verk må grundligt läras och bevaras, bör man omsorgsfullt lägga märke till att då man talar om goda gärningar, som äro i överensstämmelse med Guds lag (ty eljest äro de icke goda gärningar), ordet "lag" här betyder något med sig självt identiskt, nämligen Guds oföränderliga vilja, efter vilken människorna skola ställa sina liv.

16] Man har emellertid att skilja mellan gärningar och gärningar på grund därav, att de människor, som beflita sig om att leva efter Guds lag och vilja, äro olika. Ty så länge människan icke är pånyttfödd, men söker hålla lagen och av fruktan för straff eller traktan efter lön gör gärningarna, därför att de äro påbjudna, står hon ännu under lagen. Sådana gärningar kallas av den helige Paulus lagens gärningar i egentlig mening, därför att de på trälars vis tvingas av lagen. Och de, som göra dem, äro Kains-helgon.

17] Men då människan pånyttfötts genom den helige Ande och frigjorts från lagen, d.v.s. blivit fri från denne pådrivare och ledes av Kristi Ande, så lever hon efter Guds oföränderliga vilja, sammanfattad i lagen, och gör allt, i den mån hon är pånyttfödd, av fri och villig ande. Detta kallas icke lagens gärningar i egentlig mening, utan Andens verk och frukter eller, såsom den helige Paulus säger, "lagen i min håg" och Kristi lag. Ty sådana människor stå "icke längre under lagen, utan under nåden", såsom den helige Paulus säger i Rom. 8*.

18] Då emellertid de troende i detta livet icke äro fullkomligt förnyade, utan den gamle Adam lever kvar hos dem ända till graven, så kvarstår också hos dem kampen mellan anden och köttet. Därför hava de sin lust till Guds lag efter sin invärtes människa, men lagen i deras lemmar ligger i strid med den lag, som är i deras håg. Så äro de väl aldrig utan lag, men dock stå de icke under lagen, utan i lagen, d.v.s. leva och vandra i Herrens lag, och likväl göra de icke något av lagens tvång.

19] Men vad beträffar den gamle Adam, som ännu lever kvar hos dem, måste han pådrivas icke ändast med lag, utan även med straff. Ty denne gör allt lika mycket mot sin vilja och av tvång, som de ogudaktiga genom lagens hotelser tvingas och hållas till lydnad. 1 Kor. 9. Rom. 7.

20] Denna lagens lära är även därför nödvändig för de troende, att de icke må falla tillbaka på någon självtagen helighet och fromhet och under förevändning av Andens ingivelse ställa till med självvald gudstjänst utan stöd av Guds ord och befallning, såsom det står skrivet i 5 Mos. 12: "I skolen icke göra var och en vad honom tyckes vara rättast", utan "hören de bud och stadgar, som jag giver eder", och "I skolen icke lägga något därtill eller taga något därifrån".

21] Lagens lära är med avseende på de troendes goda gärningar även därför nödvändig, att människan eljest lätt kan inbilla sig, att hennes gärningar och liv äro alldeles rena och fullkomliga. Men Guds lag föreskriver de troende goda gärningar på sådant sätt, att den visar oss liksom i en spegel, att våra gärningar i detta livet ännu äro ofullkomliga och orena, så att vi med den käre Paulus måste säga: "Väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad."

Då Paulus manar de pånyttfödda till goda gärningar, förehåller han dem uttryckligen Tio Guds bud, Rom. 13; och att hans egna goda gärningar äro ofullkomliga och orena, det känner han genom lagen, Rom. 7. Och David säger i Psalt. 19: "Viam mandatorum tuorum cucurri, jag har vandrat dina buds väg; men gå icke till doms med din tjänare, ty eljest är inför dig ingen levande rättfärdig", Psalt. 143.

22] På vad sätt och varför de troendes goda gärningar, ehuru de på grund av synden i köttet äro ofullkomliga och orena, ändock äro Gud välbehagliga, det lär oss icke lagen, som fordrar en alldeles ren och fullkomlig lydnad, om den skall behaga Gud. Men evangeliet lär, att våra "andliga offer" äro "genom tron" "för Kristi skull" Gud välbehagliga, 1 Petr. 2, Hebr. 11. 23] På detta sätt äro de kristna icke under lagen, utan under nåden, ty deras person är genom tron på Kristus befriad från lagens förbannelse och fördömelse, och ehuru deras goda gärningar ännu äro ofullkomliga och orena, äro de genom Kristus Gud välbehagliga, och de kristna göra, så långt de till sin invärtes människa äro pånyttfödda, icke av lagens tvång, utan på grund av den helige Andes förnyelse av villigt och otvunget hjärta, vad som är Gud välbehagligt. Likväl föra de en ständig kamp mot den gamle Adam.

24] Ty lik en otämd och gensträvig åsna är den gamle Adam ännu en del av dem, och denna del måste tvingas till Kristi lydnad icke blott med lagens undervisning, förmaning, pådrivande och hotelse, utan stundom även med straffens och plågornas knölpåk, till dess syndens kött är helt och hållet avklätt och människan är fullkomligt förnyad i uppståndelsen. Då är hon icke mer i behov av lagens predikan eller dess hotelser och straff, liksom icke heller av evangeliets budskap, ty båda höra detta ofullkomliga liv till, 25] utan såsom de då skola se Gud ansikte mot ansikte, så skola de genom Guds i dem boende Andes kraft fritt, otvunget och obehindrat alldeles rena och fullkomliga med idel glädje göra Guds vilja och evigt fröjda sig däråt.

26] Därför förkasta och fördöma vi såsom skadlig och för kristen tukt och sann gudaktighet fördärvlig villfarelse den läran att lagen, fattad på ovan angivet sätt, icke skulle predikas för de sant kristna och troende, utan blott för de icke troende, icke kristna och obotfärdiga.