av några artiklar i den Augsburgska bekännelsen, om vilka någon tid bland en del teologer strider stått, vilka härmed med ledning av Guds ord och vår kristna läras huvudinnehåll biläggas och till de stridande parternas förlikning avgöras.

1] Genom den Allsmäktiges särskilda nåd och barmhärtighet har läran om de viktigaste huvudstyckena i vår kristna tro, som under påvedömet genom människoläror och människostadgar gruvligen förmörkats, genom doktor Luther, salig och helig i åminnelse, blivit efter Guds ord renad och förklarad, varjämte de påvliga villfarelserna, missbruken och avgudatjänsten fått sitt vederbörliga straff. 2] Denna reformation har av motståndarna ansetts som införandet av en ny lära, och som det helt och hållet strede mot Guds ord och kristlig ordning, ha de häftigt, ehuru grundlöst, angripit den och överhopat den med orimliga smädelser och beskyllningar. 3] Därför hava de kristna kurfurstarna, furstarna och ständerna, vilka på sin tid antogo evangelii rena lära och läto reformera sina kyrkor efter Guds ord, vid den stora riksdagen i Augsburg år 30 låtit uppställa och till kejsar Karl V överlämna en på Guds ord grundad bekännelse, vari de klart och utan omsvep kristeligen bekänt, vad som i de evangeliska kyrkorna anses och läres om de viktigaste huvudstyckena (speciellt beträffande dem, varom strid rått mellan dem och de påviska). Denna bekännelse ha väl motståndarna illa upptagit, men – Gud vare lov – intill denna dag icke kunnat vederlägga.

4] Till denna kristna och i Guds ord fast grundade Augsburgska bekännelse ansluta vi oss härmed ännu en gång av hela vårt hjärta och hålla fast vid dess enkla, klara och tydliga innehåll, såsom detta framgår av ordalydelsen, samt anse densamma som en ren kristen trosbekännelse, vid vilken denna tids sanna kristna näst efter Guds ord böra hålla sig. På samma sätt har också fordom i Guds kyrka med anledning av påkommande lärostrider kristna symbola och bekännelser uppställts, till vilka rättsinniga lärare och åhörare på den tiden med hjärta och mun bekände sig. 5] Med den Allsmäktiges nåd ämna vi ock till vårt livs slut ståndaktigt hålla fast vid meromnämnda kristna bekännelse, sådan den överlämnades till kejsar Karl år 30, och vår avsikt är ingalunda att vare sig i denna skrift eller andra skrifter i ringaste mån avvika från nämnda bekännelse eller uppställa en annan och ny bekännelse.

6] Men ehuru den kristna läran i denna bekännelse i huvudsak – frånsett vad som skett från papisternas sida – förblivit oantastad, så kan likväl icke förnekas, att några teologer avvikit från en del av denna bekännelses höga och viktiga artiklar och antingen icke riktigt fattat deras innebörd eller icke hållit fast därvid, ja, kanske även företagit sig att i dem inlägga en främmande mening, allt under det att de föregivit sig vara anhängare av den Augsburgska bekännelsen och velat stödja sig på och berömma sig av densamma. 7] Härigenom hava svåra och fördärvliga splittringar uppstått i de rena evangeliska kyrkorna, liksom ju även under de heliga apostlarnas livstid fruktansvärda villfarelser uppstodo bland dem, som ville kallas kristna och berömde sig av Kristi lära, så att somliga ville bli rättfärdiga och saliga genom lagens gärningar, Apg. 15, andra förnekade de dödas uppståndelse, 1 Kor. 15, och andra åter icke trodde, att Kristus var sann evig Gud. Mot dessa måste de heliga apostlarna skarpt uppträda i sina predikningar och skrifter, ehuru på den tiden villfarelser i så viktiga frågor och allvarlig strid därom icke kunde avlöpa utan att väcka svår anstöt både hos de otrogna och de i tron svaga. På samma sätt glädja sig i våra dagar våra motståndare papisterna över de söndringar, som uppstått bland oss, i den okristliga och fåfänga förhoppningen, att dessa oenigheter skulle lända den rena läran till slutlig undergång. 8] De i tron svaga åter taga anstöt därav, i det att somliga tvivla på att den rena läran skulle under så stora söndringar finnas bland oss, och andra icke veta, till vilket parti de i fråga om de omstridda artiklarna skola ansluta sig. 9] De uppkomna stridigheterna utgöra nämligen icke, såsom somliga mena, blott ordstrider och inbördes missförstånd, så att den ena parten icke tillräckligt förstår den andras mening och striden sålunda består blott i några få oviktiga ord, utan striden gäller stora och viktiga ting av den art, att de villfarandes mening icke kan eller bör tålas i Guds kyrka och än mindre urskuldas och negligeras.

10] Fördenskull är det ett nödvändigt krav, att dessa omstridda artiklar med stöd av Guds ord och andra tillförlitliga skrifter så förklaras, att var och en, som förstår det, som hör den kristna tron till, må kunna beträffande de omstridda frågorna se, vilken mening som står i överensstämmelse med Guds ord och den kristna Augsburgska bekännelsen och vilken som icke gör det, och alla rättsinniga kristna, för vilka sanningen är dyrbar, må akta sig och taga sig till vara för de villfarelser och fördärvliga meningar som uppstått.

Forts. på nästa sida