1] Om denna artikel har ingen offentlig strid uppstått bland teologer av den Augsburgska bekännelsen. Då den emellertid är en trösterik artikel, när den rätt behandlas, har den även blivit förklarad i denna skrift för att för framtiden förhindra förargelseväckande meningsskifte därom.

Vad som hävdas och bejakas

Den rena, sanna läran om denna artikel.

2] 1. Först bör man noggrant uppmärksamma skillnaden mellan praescientia och praedestinatio, d.v.s. mellan Guds förutvetande och eviga utkorelse.

3] 2. Ty Guds förutvetande är ingenting annat än att Gud vet allting, innan det skett, såsom det står skrivet: "Gud i himmelen kan uppenbara förborgade ting; han har visat för konung Nebukadnessar vad som skall ske i kommande dagar." Dan. 2.

4] 3. Detta förutvetande gäller i lika mån de goda som de onda, men är icke orsak till det onda, varken till synden, att man gör orätt (vilket ursprungligen kommer från djävulen och människans onda, förvända vilja), eller till de ondas fördärv, vartill de själva äro skyldiga. Förutvetandet endast styr det onda och sätter för det en gräns, huru länge det får räcka, och ett mål, så att det alltsammans, oaktat det i sig självt är ont, får tjäna Guds utkorade till frälsning.

5] 4. Med praedestinationen eller Guds eviga utkorelse gäller blott Guds goda, i hans nåd inneslutna barn och är grund till deras salighet, vilken ju Gud verkar, samt styr och ordnar allt, som hör därtill. På densamma är vår salighet så fast grundad, att "dödsrikets portar icke skola bliva henne övermäktiga".

6] 5. Denna utkorelse skola vi icke efterforska i Guds hemliga rådslut, utan söka i Ordet, där den är uppenbarad.

7] 6. Men Guds ord leder oss till Kristus, som är "livets bok", i vilken alla de äro inskrivna, som skola bliva evigt saliga, såsom det står skrivet: "Han har utvalt oss genom honom, förrän världens grund var lagd."

8] 7. Denne Kristus kallar till sig alla syndare och lovar dem vederkvickelse och vill allvarligen, att alla människor skola komma till honom och mottaga hjälp. Dem tillbjuder han sig i Ordet och vill, att man hör det och icke tillstoppar öronen och föraktar det. Därjämte utlovar han åt dem den helige Andes kraft och verkan samt gudomligt bistånd till att stå fasta i tron och nå den eviga saligheten.

9] 8. Därför skola vi icke ut från förnuftet eller Guds lag döma om vår utkorelse till det eviga livet. Ty detta leder antingen till ett vilt, tygellöst, epikureiskt liv eller till förtvivlan och väcker i människans hjärtan, så länge de följer sitt förnuft, skadliga tankar, för vilka de icke kunna värja sig, så att de tänka för sig själva: Har Gud utvalt mig till salighet, så kan jag icke bliva fördömd, vad jag än gör. Och omvänt: Är jag icke utvald till evigt liv, så hjälper det icke, vad jag gör, utan allt är i varje fall förgäves.

10] 9. Däremot skall man hämta undervisning endast från det heliga evangeliet om Kristus, vari det klart betygas, att "Gud har innefattat alla under otro, för att han skulle förbarma sig över alla", och att han icke vill, att någon skall gå förlorad, utan att var och en omvänder sig och tror på Herren Kristus.

11] 10. Den som så efterfrågar Guds uppenbara vilja och följer den ordning, som den helige Paulus tecknat i brevet till romarna, i det att han först hänvisar människorna till att göra bot, lära känna sina synder, tro på Kristus och lyda Guds bud, innan han talar om hemligheten i Guds eviga utkorelse, för den är denna lära till nytta och tröst.

12] 11. Men ordet att "många äro kallade, men få utvalda" har icke den betydelsen, att Gud icke skulle vilja, att alla skola bliva saliga, utan orsaken till fördömelsen av de ogudaktiga är, att de antingen icke alls lyssna till Guds ord, utan övermodigt förakta det, tillsluta sina öron och hjärtan och sålunda spärra den rätta vägen för den helige Ande, så att han icke kan utföra sitt verk i dem, eller då de hört Ordet, slår det ifrån sig och icke akta därpå, vartill icke Gud och hans utkorelse, utan deras egen ondska bär skulden.

13] 12. Så långt skall en kristen begrunda artikeln om Guds eviga utkorelse, som den är uppenbarad i Guds ord, vilket framställer för oss Kristus såsom "livets bok", som öppnas och upplåtes för oss genom predikan av det heliga evangeliet, såsom det står skrivet: "Dem som han har utkorat, dem kallar han ock." I honom böra vi därför söka Faderns eviga utkorelse, ty han har i sitt eviga rådslut bestämt, att han icke skall göra andra än dem saliga, som känna hans Son Kristus och i sanning tro på honom. Men vi böra slå ifrån oss andra tankar, som icke härröra från Gud, utan ingivits av den lede fienden och varigenom han understår sig att försvaga eller rent av fråntaga oss den härliga tröst, som vi hava i denna frälsningsbringande lära, nämligen att vi av idel nåd utan all vår förtjänst i Kristus äro utkorade till evigt liv och att ingen kan rycka oss ur hans hand. Denna Guds nådiga utkorelse har han icke blott med ord tillsagt oss, utan även med ed bedyrat och med de heliga sakramenten beseglat, vilket vi i våra svåraste anfäktelser böra erinra oss och trösta oss med och bruka för att därmed utsläcka djävulens alla brinnande pilar.

14] 13. Därjämte böra vi i högsta grad beflita oss om att leva efter Guds vilja och, såsom den helige Petrus manar, göra vår kallelse fast samt framför allt hålla oss till Guds uppenbarade ord, som aldrig kan och skall svika oss.

15] 14. Genom denna korta förklaring av Guds eviga utkorelse gives helt och fullt åt Gud äran, att han endast av sin blotta nåd utan all vår förtjänst gör oss saliga "efter sin egen viljas råd". Härigenom gives icke heller någon orsak till klentro eller till ett vilt och otyglat liv.

Den motsatta läran eller vad som förnekas och avvisas

Den falska läran om denna artikel.

16] I enlighet med det sagda tro och mena vi, att om denna lära om Guds nådiga utkorelse till evigt liv drives så, att ängslade kristna icke kunna hämta tröst därav utan därigenom föras till klentro och förtvivlan och de obotfärdiga stärkas i sitt övermod, den i så fall icke framställes i enlighet med Guds ord och vilja utan efter förnuftets tankar och den lede satans ingivelse. Ty allt som är skrivet, är (enligt aposteln) skrivet oss till undervisning, för att vi genom tålamod och genom den tröst, som Skriften giver, skola bevara vårt hopp. I enlighet härmed förkasta vi följande villfarelser.

17] 1. Då det läres, att Gud icke skulle vilja, att alla människor skola göra bot och tro evangelium.

18] 2. Likaledes, att när Gud kallar oss till sig, det icke skulle vara hans allvar, att alla människor skola komma till honom.

19] 3. Likaledes, att Gud icke skulle vilja, att alla skola bliva saliga, utan att vissa med bortseende från deras synd endast genom Guds rådslut, bestämmelse och vilja äro förutbestämda till fördömelse, så att de icke kunna bliva saliga.

20] 4. Likaledes, att grunden till Guds utkorelse, varigenom Gud utvalt oss till evigt liv, är att söka icke blott i Guds barmhärtighet och Kristi allraheligaste förtjänst, utan även hos oss själva.

21] Alla sådana läror äro hädiska och förskräckliga kätterier, som beröva de kristna all den tröst, som de äga i det heliga evangeliet och bruket av de heliga sakramenten. Fördenskull böra de icke tolereras i Guds kyrka.

22] Detta är den korta och enkla förklaringen av de omstridda artiklar, angående vilka teologer av den Augsburgska bekännelsen en tid tvistat och framställt olika läror.

Härav kan varje enkel kristen människa med ledning av Guds ord och katekesens enkla lära förstå, vad som är rätt eller orätt, då icke blott den rena läran framställes, utan även den motsatta falska läran avvisats och förkastats, och sålunda de uppkomna förargelseväckande stridigheterna blivit grundligt avgjorda.

23] Gud allsmäktig och vår Herre Jesu Kristi Fader give oss sin helige Andes nåd, att vi alla i honom må vara eniga med varandra och ståndaktigt förbliva i en sådan kristen och honom välbehaglig endräkt. Amen.