1] Om kyrkliga ceremonier och bruk, som varken påbjudas eller förbjudas i Guds ord, men som införts i kyrkan för ordnings och prydnads skull, har strid uppstått mellan teologer av den Augsburgska bekännelsen.

Den främsta stridsfrågan beträffande denna artikel

2] Huvudfrågan har varit, om i tider av förföljelse, då det gäller att avlägga bekännelsen, oaktat motståndarna till evangeliet icke velat komma överens med oss i fråga om läran, vi likväl med gott samvete på deras yrkande och krav skulle kunna åter införa några avskaffade ceremonier, som äro i och för sig likgiltiga och av Gud varken påbjudna eller förbjudna, och sålunda kunna komma överens med dem om sådana ceremonier och adiaphora. En del ha besvarat denna fråga jakande, andra nekande.

Vad som hävdas och bejakas

Den riktiga och sanna läran och bekännelsen angående denna artikel.

3] 1. För att bilägga denna strid meddela vi, att vi enhälligt tro, lära och bekänna, att de ceremonier och kyrkliga bruk, som varken påbjudas eller förbjudas i Guds ord, utan införts blott för prydnads och ordnings skull, i och för sig icke är någon gudstjänst eller någon del av en sådan. Matt. 15. Fåfängt dyrka de mig med människobud.

4] 2. Vi tro, lära och bekänna, att Guds församling på varje ort och i varje tid har befogenhet att efter omständigheterna ändra sådana ceremonier, såsom det kan vara nyttigast och mest uppbyggligt för Guds församling.

5] 3. Dock bör man här undvika all lösaktighet och allt, som väcker förargelse, och med all omsorg visa skonsamhet mot de i tron svaga.

6] 4. Vi tro, lära och bekänna, att i tider av förföljelse, då en klar trosbekännelse kräves av oss, man icke i sådana ting bör ge vika för motståndarna, såsom aposteln skriver: "Stån fasta i den frihet, varmed Kristus frigjort oss, och låten icke eder fångas under något nytt träldomsok." Likaså: "Tagen icke på ett främmande ok; vilken gemenskap har ljus med mörker?" Likaså: "För att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder, gåvo vi icke vika ett ögonblick för att underkasta oss dem." Ty i ett sådant fall är det icke längre fråga om likgiltiga ting, utan om evangelii sanning, om den kristna friheten och om avvärjande av att avguderi uppenbart stadfästes och att de i tron svaga taga anstöt. I detta stycke ha vi icke att göra någon eftergift, utan böra avgiva en klar bekännelse och tåligt fördraga, vad Gud pålägger oss och tillstädjer sitt ords fiender att göra mot oss.

7] 5. Vi tro, lära och bekänna, att den ena kyrkomenigheten icke skall fördöma den andra, därför att den har flera eller färre utvärtes, av Gud icke påbjudna ceremonier än den andra, om de eljest äro eniga i läran och alla dess artiklar ävensom i de heliga sakramentens rätta bruk, såsom det välkända ordet lyder: Dissonantia ieiunii non dissolvit consonantiam fidei, d.v.s. olikhet i fastan upplöser icke endräkten i tron.

Vad som avvisas och förnekas

Den falska läran beträffande denna artikel.

8] I enlighet med det sagda förkasta och fördöma vi såsom oriktiga och stridande mot Guds ord följande läror:

9] 1. Att människobud och -stadgar i kyrkliga ting anses i och för sig såsom en gudstjänst eller en del av en sådan.

10] 2. Att dylika ceremonier, bud och stadgar, som om de vore nödvändiga, med tvång påläggas Guds församling i strid mot den kristna frihet, som denna har i utvärtes ting.

11] 3. Att man vidare i tider av förföljelse och offentlig bekännelses avläggande skulle i fråga om sådana adiaphora och ceremonier ha att tillmötesgå det heliga evangeliets fiender (något som blott länder till avbrott för sanningen) och ingår förlikning med dem.

12] 4. Att slutligen sådana yttre ceremonier och adiaphora anses vara så avskaffade, att det icke skulle stå Guds församling fritt att efter omständigheter och i enlighet med vad som vid varje tillfälle är för kyrkan nyttigast använda sig i kristen frihet av en eller flera sådana.