1] Ehuru lärarna av den zwinglianska åskådningen icke är att räkna bland teologerna av den Augsburgska bekännelsen, enär de redan vid tiden för denna bekännelses överlämnande skilde sig från dem, så hava vi, enär de trängt sig in bland dem och understått sig att i denna kristna bekännelses namn utsprida sin villfarelse, velat lämna en av behovet påkallad kort redogörelse för denna strid.

Den egentliga innebörden i striden mellan oss och
sakramentarierna i denna artikel

(Status controversiae)

2] Frågan gäller, huruvida vår Herres Jesu Kristi sanna lekamen och blod äro verkligen och väsentligen närvarande i den heliga nattvarden och där utdelas under bröd och vin samt mottagas med munnen av alla, som begå detta sakrament, vare sig de äro värdiga eller ovärdiga, fromma eller icke fromma, troende eller icke troende, de förra till tröst och liv, de senare till dom.

Sakramentarierna besvara denna fråga nekande, men vi jakande.

3] För att förstå denna strid är till en början att uppmärksamma, att det finns två slags sakramentarier. En del äro grova sakramentarier, vilka med tydliga och klara ord uttrycka vad de i hjärtat tänka, nämligen att i den heliga nattvarden intet annat än bröd och vin är närvarande och där utdelas och mottages med munnen. 4] Andra åter äro listiga och de mest farliga bland sakramentarierna: de röra sig skenbart med vissa av våra uttryckssätt och påstå sig även tro på en verklig närvaro av Kristi sanna, väsentliga och levande lekamen och blod i den heliga nattvarden, men mena, att denna närvaro föreligger andligen, genom tron. 5] Under dessa skenfagra ord företräda dessa dock den förstnämnda grova uppfattningen, att ingenting annat än bröd och vin är närvarande i nattvarden och där mottages med munnen.

Ty ordet "andligen" betyder för dem intet annat än att Kristi ande eller Kristi frånvarande kropps kraft eller hans förtjänst skulle vara närvarande. Men Kristi lekamen mena de icke vara på något sätt här närvarande, utan endast däruppe i den översta himmelen, dit vi med vår tros tankar ha att höja oss upp och där vi skola söka hans lekamen och blod, men icke här i nattvardens bröd och vin.

Vad som hävdas och bejakas

Den renläriga bekännelsen om den heliga nattvarden gent emot sakramentarierna.

6] 1. Vi tro, lära och bekänna, att Kristi lekamen och blod äro verkligen och väsentligen närvarande i den helige nattvarden och där verkligen utdelas och mottagas under bröd och vin.

7] 2. Vi tro, lära och bekänna, att Kristi testamentes ord icke äro att förstå annorlunda än som de bokstavligen lyda, så att brödet icke må beteckna Kristi frånvarande lekamen och vinet hans frånvarande blod, utan så, att brödet och vinet på grund av den sakramentala föreningen verkligen och i sanning äro Kristi lekamen och blod.

8] 3. Vad konsekrationen beträffar, tro, lära och bekänna vi, att Kristi lekamens och blods närvaro i den heliga nattvarden icke framkallas av någon människas verk eller prästers ord, utan att denna endast och allenast är att tillskrivas vår Herres Jesu Kristi allsmäktiga kraft.

9] 4. Men därjämte tro, lära och bekänna vi också enhälligt, att vid firandet av den heliga nattvarden Kristi instiftelseord ingalunda få utelämnas, utan böra offentligen uttalas, såsom det står skrivet: "Välsignelsens kalk, som vi välsigna" etc. 1 Kor. 11*. Denna välsignelse sker genom uttalandet av Kristi ord.

10] 5. De grunder, varpå vi stödja oss i denna uppgörelse med sakramentarierna, äro de, som doktor Luther framställt i sin stora bekännelse.

11] "Den första grunden är denna artikel i vår kristna tro: Jesus Kristus är till väsendet sann, verklig, naturlig och fullkomlig Gud och människa, oskiljaktigt och oupplösligt förenade i en person.

12] Den andra grunden är denna, att Guds hand är allestädes närvarande" och att Kristus till sin mänskliga natur verkligen och i sanning är satt på denna och därför regerar såsom den ständigt närvarande samt i sin hand och under sin fot har allt, som är i himmelen och på jorden. På denna Guds högra hand har eljest ingen människa eller ängel, utan endast Marias Son blivit satt, och därför har han också denna makt.

13] "Den tredje grunden är denna, att Guds ord icke är bedrägligt eller talar osanning.

14] Och den fjärde är den, att Gud har och vet mångahanda sätt att vara på en ort och icke blott det enda, som filosoferna kalla 'lokalt' eller 'rumsligt'."

15] 6. Vi tro, lära och bekänna, att Kristi lekamen och blod på grund av den sakramentala föreningen med brödet och vinet mottages icke blott andligen genom tron, utan även med munnen, dock icke på kapernaitiskt sätt, utan på övernaturligt och himmelskt vis, såsom Kristi ord tydligt utvisa, då han ju ger befallning om att taga, äta och dricka, vilket apostlarna också göra. Ty det står skrivet: "Och de drucko alla därav", Mark. 14. Likaså säger den helige Paulus: "Brödet, som vi bryta, är en delaktighet av Kristi kropp", d.v.s. den som äter detta bröd, han äter Kristi lekamen. Detta betygas också enhälligt av de förnämsta gamla kyrkolärarna, såsom Chrysostomus, Cyprianus, Leo I, Gregorius, Ambrosius, Augustinus m.fl.

16] 7. Vi tro, lära och bekänna, att icke blott de rätt troende och värdiga, utan även de icke troende och ovärdiga verkligen mottaga Kristi lekamen och blod, dock icke till tröst och liv, utan till dom och förtappelse, om de icke omvända sig och göra bättring.

17] Ty även om de stöta bort från sig Kristus såsom saliggörare, så måste de dock även mot sin vilja giva plats åt honom såsom den stränge domaren, vilken lika närvarande och påtagligt fullgör domen hos de obotfärdiga nattvardsgästerna, som han i de troende och värdiga gästernas hjärtan verkar tröst och liv.

18] 8.Vi tro, lära och bekänna även, att det blott finnes ett slags ovärdiga nattvardsgäster, nämligen de som icke tro, om vilka det står skrivet: "Men den som icke tror, han är redan dömd." Genom det ovärdiga bruket av det heliga sakramentet skärpes och försvåras denna dom, 1 Kor. 11.

19] 9. Vi tro, lära och bekänna, att ingen, som rätt tror, mottager den heliga nattvarden sig till dom, så länge han bevarar en levande tro, huru svag den än månde vara, ty nattvarden är instiftad särskilt för de i tron svaga, men botfärdiga kristna för att giva dem tröst och stärka deras svaga tro.

20] 10. Vi tro, lära och bekänna, att all värdighet hos bordsgästerna vid denna himmelska måltid består i Kristi allraheligaste lydnad och fullkomliga förtjänst, som vi tillägna oss genom en sann tro och bli tillförsäkrade genom sakramentet, men alls icke i våra egna dygder och inre och yttre beredelser.

Vad som avvisas och förnekas

Sakramentariernas fördömliga motsatta lära.

21] Vi förkasta och fördöma enhälligt alla här nedan angivna irrläror, som strida mot den nu framställda läran och den enkla tron och bekännelsen om Kristi nattvard.

22] 1. Den inom påvedömet drivna transsubstantiationsläran, att brödet och vinet i den heliga nattvarden förlora sin substans och sitt naturliga väsen och i detta avseende förintas, så att de förvandlas till Kristi lekamen och endast deras yttre gestalt blir kvar.

23] 2. Den påvliga läran om mässoffret för levandes och dödas synder.

24] 3. Att lekmännen tillåtas mottaga sakramentet blott under en gestalt och i strid mot Kristi testamentes tydliga ord kalken undanhålles dem och de gå miste om Kristi blod.

25] 4. Läran att Kristi testamentes ord icke skola fattas enkelt eller tros enligt sin ordalydelse, utan att de utgöra dunkelt tal, vars begripliga mening man måste söka först på andra ställen i Skriften.

26] 5. Att Kristi lekamen i det heliga sakramentet icke i och med brödet mottages med munnen, utan att man där mottager endast bröd och vin med munnen, men Kristi lekamen blott andligen genom tron.

27] 6. Att brödet och vinet i den heliga nattvarden icke äro annat än sinnebildliga tecken, varigenom de kristna känna igen varandra.

28] 7. Att brödet och vinet blott äro tecken, liknelser och sinnebilder av Kristi fjärran från oss varande lekamen och blod.

29] 8. Att brödet och vinet icke äro annat än åminnelsetecken, insegel och underpanter, som försäkra oss, att då vi i tron svinga oss upp till himmelen, vi där lika verkligt skola bli delaktiga av Kristi lekamen och blod, som vi i nattvarden äta och dricka bröd och vin.

30] 9. Att försäkrandet om frälsningen och stadfästandet av vår tro i den heliga nattvarden sker endast genom brödets och vinets yttre tecken, men icke genom Kristi verkligen närvarande lekamen och blod.

31] 10. Att endast Kristi frånvarande lekamens och blods kraft, verkan och förtjänst utdelas i den heliga nattvarden.

32] 11. Att Kristi kropp är så innesluten i himmelen, att den på intet sätt kan på en gång och i ett och samma tidsmoment vara närvarande på flera eller alla ställen på jorden, där hans heliga nattvard firas.

33] 12. Att Kristus icke kunnat vare sig giva eller uppfylla något löfte om att hans lekamen och blod skulle vara väsentligen närvarande i den heliga nattvarden, enär hans antagna mänsklighets natur och egenskaper icke skulle kunna tåla eller medgiva något sådant.

34] 13. Att Gud i sin maktfullkomlighet icke skulle kunna åstadkomma (något som är förskräckligt att höra), att hans lekamen är väsentligen närvarande i ett och samma tidsmoment på mer än en plats.

35] 14. Att icke Kristi testamentes allsmäktiga ord, utan vår tro åstadkommer och verkar Kristi lekamens och blods närvaro i den heliga nattvarden.

36] 15. Att de troende icke skola söka Kristi lekamen i den heliga nattvardens bröd och vin, utan upplyfta sina ögon från brödet till himmelen och där söka Kristi lekamen.

37] 16. Att de troende, obotfärdiga kristna icke undfå Kristi sanna lekamen och blod i den heliga nattvarden, utan endast bröd och vin.

38] 17. Att värdigheten hos gästerna vid denna himmelska måltid består icke endast i en sann tro på Kristus, utan även i människornas yttre beredelse.

39] 18. Att även de rätt troende, som hava och bevara en sann, levande tro på Kristus, kunna mottaga detta sakrament till doms, enär de i sin utvärtes vandel ännu äro ofullkomliga.

40] 19. Att man bör tillbedja brödets och vinets yttre synliga element i det heliga sakramentet.

41] 20. Likaså överlämna vi åt Guds rättvisa dom alla framfusiga, smädande och hädiska frågor (vilka det icke höves att här ens nämna) och talesätt, som sakramentarierna på ett grovt, köttsligt kapernaitiskt och avskyvärt sätt framställa angående detta sakraments övernaturliga och himmelska mysterium och som äro hädiska och grovt anstötliga.

42] 21. Vi förkasta likaså härmed alldeles talet om ett kapernaitiskt ätande av Kristi lekamen, såsom skulle hans kött sönderslitas med tänderna och smältas såsom annan mat, en åsikt, som sakramentarierna i strid mot sitt samvetes vittnesbörd och våra ofta upprepade betyganden lömskt pådikta oss, varmed de göra vår lära förhatlig hos sina åhörare. Däremot anse och tro vi i enlighet med Kristi testamentes klara ord, att ett verkligt, men övernaturligt ätande av Kristi lekamen liksom drickande av hans blod här förekommer, men detta kan icke begripas av människans förnuft och sinnen, utan måste här liksom i andra trosartiklar taga vårt förnuft till fånga under trons lydnad. Ty detta mysterium uppenbaras i Guds ord och fattas blott av tron.