Huvudfrågan i denna strid

(Status controversiae)

1] Frågan gäller här, om predikan av det heliga evangeliet egentligen är blott en nådepredikan, som förkunnar syndernas förlåtelse, eller tillika en bot- och straffpredikan, som bestraffar otron, enär denna skulle få sitt straff icke genom lagen, utan endast genom evangeliet.

Vad som hävdas och bejakas

Guds ords rena lära.

2] 1. Vi tro, lära och bekänna, att man med största omsorg må såsom ett klart ljus i kyrkan fasthålla åtskillnaden mellan lag och evangelium, varigenom, såsom den helige Paulus framhåller, Guds ord rätt delas.

3] 2. Vi tro, lära och bekänna, att lagen egentligen är den gudomliga lära, som undervisar vad som är rätt och Gud behagligt, och som bestraffar vad som är synd och Guds vilja emot.

4] 3. Allt, som bestraffar synden, hör därför till lagens predikan.

5] 4. Evangeliet åter är egentligen en sådan lära, som undervisar om vad den människa bör tro, som icke hållit lagen, utan är fördömd genom den, nämligen att Kristus sonat och betalt all synd och åt henne utan all hennes förtjänst förvärvat och vunnit syndernas förlåtelse, "rättfärdighet, som gäller inför Gud", och evigt liv.

6] 5. Men då ordet "evangelium" icke brukas överallt i den heliga Skrift i samma betydelse, vilket är den djupaste anledningen till denna strid, så tro, lära och bekänna vi, att om man med ordet "evangelium" förstår hela Kristi lära, som han i sin lärareverksamhet liksom även hans apostlar förkunnat (i denna betydelse brukas ordet i Mark. 1 och Apg. 20), man med rätta kan säga och skriva, att evangelium är en predikan om bättring och syndernas förlåtelse.

7] 6. Då emellertid lag och evangelium, liksom Moses såsom laglärare och Kristus såsom förkunnare av evangelium, ställas mot varandra, tro, lära och bekänna vi, att evangelium icke är en bot- eller straffpredikan, utan egentligen intet annat än en tröstepredikan och ett glatt budskap, som icke bestraffar och förskräcker utan tröstar samvetena mot lagens skräck, visar på Kristi förtjänst allena och åter upprättar oss genom den hugnesamma predikan om Guds nåd, som Kristus förvärvat genom sin förtjänst.

8] 7. Vad åter uppenbarandet av synden beträffar, måste Kristus taga lagen i sin hand och utlägga den andligen, Matt. 5, Rom. 7, emedan Moses' täckelse hänger framför alla människors ögon, så länge de höra blott lagens predikan, men ingenting om Kristus och därför genom lagen icke rätt lärt känna sin synd, utan antingen bli förmätna skrymtare såsom fariséerna eller förtvivla såsom Judas. Och "därför uppenbaras Guds vrede från himmelen" över alla syndare, så att de se, huru stor den är. Härigenom visas de in i lagen, och först då lära de genom densamma rätt känna sin synd. Men en sådan syndakännedom hade Moses aldrig kunnat tvinga fram hos dem.

9] Visserligen är predikan om Kristi, Guds Sons, lidande och död en allvarlig och förfärande predikan och ett vittnesbörd om Guds vrede och visserligen föras vi människor först härigenom riktigt in i lagen, sedan Moses' täckelse borttagits från oss, så att vi först rätt lära känna, huru stora ting Gud i lagen kräver av oss och huru vi icke kunna fullgöra någonting därav, och sedan söka all vår rättfärdighet i Kristus.

10] 8. Men så länge allt detta (nämligen Kristi lidande och död) predikar, oss människor till skräck, Guds vrede, så är det ännu icke i egentlig mening evangeliets predikan, utan Moses' och lagens predikan och Kristi främmande verk, varigenom han kommer till sitt eget verk, som är att predika nåd, trösta och levandegöra, vilket är evangeliets predikan i egentlig mening.

Vad som avvisas och förnekas

Den motsatta läran, som förkastas.

11] 1. I enlighet med det sagda förkasta vi och anse det såsom oriktigt och skadligt, då man lär, att evangeliet egentligen skulle vara en bot- och straffpredikan och icke endast en nådepredikan. Härigenom göres nämligen evangeliet åter till en laglära, fördunklas den heliga Skrift och Kristi förtjänst, berövas de kristna den rätta trösten och öppnas åter dörren för påvedömet.