BIHANG (12/12)

Forts. från föreg. sida

Avslutning

Dessa vittnesbörd av kyrkans gamla lärare äro icke, kristne läsare, här framställda, emedan vi hysa den övertygelsen, att vår kristna tro vilar på mänsklig auktoritet. Ty den sanna saliggörande tron bör icke vara grundad på vare sig några gamla eller nya lärares ord inom kyrkan, utan endast och allenast på – såsom sin fasta grund – Guds ord, som fått sin sammanfattning i profeternas och apostlarnas skrifter, vilka äro de mest trovärdiga vittnen om den gudomliga sanningen. Utan dessa vittnesbörd hava framställts, emedan villoandar med satanisk list företagit sig att föra människorna bort från den heliga Skrift, som – Gud vare tack – nu på ett nyttigt sätt kan läsas av den enkle lekmannen, till fädernas och kyrkans gamla lärares skrifter, vilka utgöra ett ändlöst hav.Dessa villolärares avsikt har nämligen varit, att den, som icke läst alla dessa skrifter, icke med visshet skulle kunna veta, om deras egentliga och uttryckliga mening är den, som dessa irrlärare föregiva, och att han sålunda skulle hamna i ett svårt och farligt tvivel. Fördenskull har nöden tvingat oss att genom denna förteckning visa och göra för var man uppenbart, att denna nya irrlära har sin grund lika litet hos kyrkans gamla renläriga fäder som i den heliga Skrift, ja, att den direkt strider mot bådadera. I strid mot dessa fäders intention anföra och utlägga de deras vittnesbörd på ett oriktigt sätt, liksom de också uppsåtligt och övermodigt förvända Kristi testamentes uppenbara och klara ord och den heliga Skrifts tydliga vittnesbörd. Därför hänvisar Konkordieboken envar till den heliga Skrift och den enkla katekesen. Var och en, som i en rätt och enfaldig tro håller sig till deras enkla framställning, sörjer på bästa sätt för sin själ och sitt samvete och grundar sitt livs byggnad på en fast och orubblig klippa. Matt. 7. 17. Gal. 1. Psalt. 119.